Christopher Ringskog Ferrada-Noli

NEW update!! You may wish to visit CrRFN, a site and pictorial on Christopher Ringskog Ferrada-Noli linked in LOTTA CONTINUA (link to page on Christopher)

Cristophers kamp för mänskliga rättigheter, två månader före sin tragiska död

Click to enlarge

I dag är tio år sedan livet miste min älskade son Christopher Ringskog Ferrada-Noli. Han lever ändock hos oss i vårt livs varenda puls. Jag önskar i dag att hedra hans minne med publicering av en av de sista bland hans vackra, djupa dikter, ur hans samling "Notturni". Till alla Sveriges behjärtade invandrare!

Reading Babar for my beloved son Christopher Ringskog Ferrada-Noli. I painted this portrait in 1982. Click on image to enlarge

Christopher when travelling to England.

He perished as a passenger in a car crash accident

in Scotland 25/3 1997. Christopher was 18 years old

"Karolinska" stänger stressmottagningen?

Dagens Nyheter rapporterar i dag 21/3 att Stressmottagning är så gott som stängt (Matilda Uusijärvi, ”Karolinska stänger stressmottagningen”). Mottagningschef Dr Aleksander Perski ger följaktligen som anledning till det att Försäkringskassan inte längre levererar finansiering till mottagningen.

Klipp ur "Inlägg - Rehabilitering"
Första frågan, vad har egentligen stressmottagningen - som "en helt privat rörelse med vinstintresse" - numera att göra med Karolinska Institutet?

Det är i sammanhanget viktigt att klartgöra att Stressmottagning är en stiftelse som inte tillhör vare sig till Karolinska Institutet eller också IPM (Institutet för Psykosocial medicin). En helt annan företeelse är att docent Aleksander Perski är som forskare anknuten till en av KI:s institutioner.

Perski uppger i den berättelse till DN:s läsare att ”Karolinska" är tvungen att stänga stressmottagningen p.g.a. bristande uppdrag från Forsäkningskassan. Emellertid förefaller det förnämt – inte minst med aktning till deras patienter under ”behandling” eller ”rehabilitering” - att , inte med ett enda ord nämner man att redan 2006 hade man planerat att den betydande del av verksamheten - och akademiska aktiviteter omkring - skulle flyttas över till psykologiska institutionen vid Stockholms universitet!

Och forskningen då?

Enligt stressmottagningens egen utsago (Alexsander Perski) innebär forskningen i sammanhanget att ”all rehabiliteringsverksamhet följs upp och utvärderas vetenskapligt”. Vidare, i DN artikeln 21/3 står "Den egna forskningen (Stressmotagningens) visar att mer än 80 procent av patienterna gått tillbaka till arbete direkt efter behandlingen."

Min andra fråga här avser:
Vad är det som egentligen utvärderas vid ”rehabiliteringen” hos stressmottagningen. Är den kliniska förbättringen av ”patienterna”, eller är den burokratiska skickligheten som består att lyckas få dessa människor accepterades vid arbetsmarknaden vid återanställningsförsök – oavsett huruvida deras ”rehabilitering” har fullförts?

Detta sade Aleksander Perski vid en Studio-ett intervju (P1, 19/12 2005) *.

– Perski: "När jag skulle starta denna klinik så fick jag från en äldre kollega råd att <<oberoende vad Du gör anställ någon från Försäkringskassan som skall hjälpa er att hitta vägar för patienter>>. Och Det gjorde jag. Det var min lyckoträff . Så vi har tre personer från försäkringskassan som är jätte duktiga på att vara handläggare för patienterna att underlätta denna process. Jag tror att de stora framgångarna beror på det, att vi är så bra på lagar, paragrafer, beredningar, för att kunna hitta ett bra sätt."

– Studio 1: "Hur framgångsrika är ni?"

– Perski: "Jag tycker att det går strålande, ungefär 86 procent av våra långtidssjuka (då är det personer som varit sjukskrivna mellan ett och tre år) återkommer efter ungefär halv års program." (lyssna på hela intervjun här)

Således, de framgångsrika 80 procent-plus som Stressmottagningens Public Relations redovisas överallt (inklusive i DN:s artikel av i dag) refererar ej till andel tillfrisknade stressjuka patienter i samband med en effektiv behandling/rehabilitering vid stressmottagningen. Det vad i stället refereras är procent av lyckade återanställningar, "framgången som beror på" - som Perski själv erkänner - de skickliga insatserna av f.d. Försäkringskassepersonalen som var anställda hos stressmottagningen.

Correct me if I am wrong!

Och slutligen. Egentligen tror jag inte att Karolinska Institutet - en statligt finansierad verksamhet - har, eller borde ha, någonting att göra med det privat vinstdrivande företag.

Marcello Ferrada-Noli, professor i folkhälsovetenskap

Andra inlägg om ämnet i Professor's Arena:

• New unsubstantiated alarm on pathological burnout ...


• Does really OVER THE HALF of Sweden’s young women ...


• Theses on the cultural premises of pseudoscience


• Stressjukdomarnas monopol / The monopoly of stress...in Sweden


• Stressjukdomar. Perski uttalar en rad osanningar i...


• Is it really ''stress'' what causes the main problem among Swedish students?


• More por than stressed...


• Freud and the Swedish burn-out (utbrändhet & utmattningsdepression)
  
  * SR
  Studio Ett
  Måndag 19 december 2005
  Programledare: Ulrika Hjalmarson och Monica Saarinen.
  Måndagsintervju. Som i dag handlar om stress, ett aktuellt ämne i dessa dagar när mycket ska göras på liten tid. Stressforskaren Alexander Perski berättar om varför vi stressar och hur man kan bota stressen. Kl 16.10 Lyssna

Varför har Gävleborgarna den kortaste livslängden i riket?

Gävleborgs kvinnors livslängd – den kortaste bland samtliga rikets regioner enligt den senaste SCB rapporten - har i dagarna varit föremål för livligt tyckande i media. Emellertid åsidosätter översimplifierade förklaringar - såsom den som erbjudits av samhällsmedicinsk chef vid Gävleborg landsting fil dr i pedagogik Ola Westin – väsentliga faktorer som är avgörande till det regionala fenomenet.

Westin tycks endast ta upp ”hjärt- och kärlsjukdomarna” som ett problem och samtidigt skuldbelägger tobaksindustrin för 40-åringarnas till synes foga motivation gentemot verksamhetens ”hjärtprogram” (GD 1/3). Faktum är att, oavsett anledning till ointresse i det förebyggandet, cirkulationsorganens sjukdomar – i vilka ischemiska hjärtsjukdomar samt akut hjärtinfarkt ingår - ringast kan betraktas som den dödsorsaken särskilt utmärkande Gävleborgs invånare. Här i regionen är dödstal för den sjukdomsgruppen bland kvinnor (365,7 dödsfall per 100 tusen kvinnor) definitivt inte det högsta bland Sveriges regioner. Det finns nämligen åtta andra län i riket som påvisar klart högre incidens än Gävleborg angående den dödsorsaken. I vad avser Gävleborgs män är dödstalet för cirkulationsorganens sjukdomar ännu lägre i jämförelse med övriga regioner då det finns hela fjorton andra län med ett högre dödstal för dessa dödsorsaker (data från Socialstyrelsen, även härefter). Kvinnornas dödstalet för cirkulationsorganens sjukdomar är avsevärt lägre än männens, dessutom.

Inte heller är hållbart som förklaring för den kortaste livslängden i riket att Gävleborgarna dör av kärlsjukdomarna ”när de är yngre” (GD samt Arbetarbladets intervju 1/3). En sammanställning som jag alldeles nyligen fått av Epidemiologiskt Centrum, Socialstyrelsen, (Medelålder för kvinnor som avlider i cirkulationsorganens sjukdomar 2004, uppdelat på län, sorterat efter stigande medelålder) påvisar att medelålder för kvinnor som avled av dessa sjukdomar är faktiskt högre i Gävleborg än i flera av Sveriges regioner.

Det unika i Gävleborgs dödsorsakspanorama står i stället att söka bland gruppen maligntumörer. En rikstäckande jämförelse avslöjar att en särskild tumör - malign tumör i tjocktarmen - föranleder Gävleborgs främsta position bland kvinnorna i vad beträffar den dödsorsakskategorin vid samtliga regioner (Gävlebors dödstal 28.5, Rikets dödstal 17.3). Ett annat för Gävleborg relevant epidemiologiskt fynd är att lunginflammation orsakar betydande mer död bland kvinnorna i Gävleborg än övriga regioner i riket (Gävlebors dödstal 27.1, Rikets 18.8).

Andra viktiga dödsorsaker bland Gävleborgs kvinnor är endokrina sjukdomar, nutritions rubbningar och ämningsomsättningssjukdomar (dödstal 26.6, Rikets 20). Gällande diabetes endast Uppsala visar ett högre dödstal än Gävleborg (23). Sjukdomar i lever utgår en annan grupp av utsatthet dock i mindre tal.

Studien av den speciella konstellation som i regionen uppstår mellan sjukdomspanorama, arbetsmarknadsstrukturen, socioekonomiska faktorer därav utbildning - och inte minst den avgörande faktorn representerad av vårdtillgänglighet, snabbhet och effektivitet – borde vara främsta uppgift för såväl myndigheterna samt det berörda forskningsetablissemanget i regionen. Högskolan i Gävle borde i sin tur grundligt omvärdera det i sammanhangen verklighetsfrämmande hälsopedagogiska programmet och anpassa innehållet till regionens hälsostrategiska mål.

Bortförklaringar à la Westin såsom att Gävleborg ”hamnar” bland de lägre länen i rikets livslängdskala – egentligen i lägsta positionen - måste avfärdas av allmänheten. Ty den placeringen ej har varit nödvändigt utan problemet är ju åtgärdbart med den rätta inställningen samt kunskap. I det primära, den korrekta identifikationen av ovan socialmedicinska samt epidemiologiska faktorer är ytterst nödvändiga för att leda ingripande i förhållande till problemet, både i förebyggande som i kurativ bemärkelse.

Samtliga dödstal ovan enligt Dödsorsak 2004, Socialstyrelsen 2007.

Marcello Ferrada-Noli
Med dr, professor i folkhälsovetenskap inrkt epidemiologi

Inlägget ovan publicerades i GD 13/3 2007

Niklas Ekdal och filosofen Vico

Den annars gediget kolumnen av Niklas Ekblad tycks i ”Fablernas värld” (25/2) göra ett förbehåll i valet av den Italienske filosofen Giovanni Battista Vico i sammanhanget ”feminister vs. biologister”.

(Se även Livslängd i Niklas Ekdals inlägg ”Fablernas värld” längre när).

Ekdal i DN: "En av upplysningstidens mest intressanta och minst kända filosofer är Giambattista Vico, född 1668 och död 1744. I en tid när vetenskapsmän söker absoluta svar på varje fråga om naturen går Vico i motsatt riktning. Människan är det enda ämne vi kan veta något om med säkerhet eftersom vi själva är människor, säger han. Matematik, däremot, fångar inte en objektiv verklighet utan är en produkt av vårt eget tänkande, som ett spel med påhittade regler. Varje gång jag läser en debattartikel om könsroller tänker jag på Vico. Kvinnor är annorlunda än män, säger biologisterna. Nej, vi är lika, säger feministerna. Och så slår man några spridda argument i huvudet på varandra, om hjärnforskning eller djurförsök. Filosofen måste snurra som en propeller i sin grav. Om människan är människans skapelse blir det ju djupt ohederligt med dessa naturvetenskapliga gräl om hur män och kvinnor "är". En kulturell och politisk debatt klär ut sig till något annat." (Niklas Ekblad DN-artikeln här)


Vico - låt oss medge en svårttolkad filosof (och i motsatt ställningen till Descartes) – skulle dock knappast ha kunnat betrakta människan som den enda saken vi kan vara säkert på, som Niklas Ekblad har tytt.

Ty Vicos huvudresonemang – att endast vad människan skapa kan människan förstå - i stället ifrågasätter vår strävan att förstå människans natur, enär är denna en skapelse av Gud.

Vetenskapen skall här göra sig ej besvär, således.

Men den vetenskapliga forskningen – i synnerhet den empiriskt sådan - kvarstår som väsntligast i den intellektuela kampen att just motverka den politisering och ideologiska bias som ämnet har hamnat i –som kolumnisten själv varnar.

Marcello Vittorio Ferrada-Noli
Profesor de Filosofia, professor i folkhälsovetenskap

Livslängd i Niklas Ekdals inlägg ”Fablernas värld” I

Livslängd i Niklas Ekdal ”Fablernas värld”

Kort inlägg avseende temat livslängd i ”Fablernas värld” av Niklas Ekdal (DN 25/2)

(Niklas DN-artikeln här). Mitt inlägg - insändes till DN 26/3 - publicerades ej av tidningen.

I sammanhanget av kontroversen mellan ”feminister och biologister” (DN debatt 18/2, 20/2) menar Niklas Ekdal i ”Fablernas värld” (25/2) att skillnaden i livslängd (Lvl) mellan svenska kvinnor och män – 82,78 respektive 78,42 år- står att söka i männens ”risktagande, missbruk och hjärtinfarkt”. Männens beteende, således.

Emellertid är skillnaden inte en specifik svensk företeelse utan generell för industriella länder. Vidare är skillnaden – ur ett socialmedicinskt perspektiv – inte primärt orsakat av könsmässiga faktorer utan i samhällets arbetsstruktur. Män – i synnerhet bland arbetarklassen - har i generationer varit relativt mer exponerade till den tillhörande arbetsmiljön.

Medicinska framsteg och förebyggande insatser har resulterat i ökad Lvl för båda könen. Viktigt att konstatera är däremot att kvinnornas Lvl inte längre ökar i samma takt som männens (nu den längsta Lvl bland EU länder). I mitten av 1980-talet var Lvl 80 år för kvinnor och 74 år för män (källa Folkhälsorapport 2001). Förmodligen i samband med kvinnornas lyckade kamp för att successivt tillträda i arbetslivet har även deras andel bland folkhälsosjukdomar ökat och tenderar att jämnas ut med männens.

Icke desto mindre är den medicinskt vetenskapliga genusforskningen högt behövlig för att just berika en annars ”hopplös debatt” framsprungen ur en politisering av könsroller, som Niklas själv varnar DN-läsaren för.

Marcello Ferrada-Noli
Med dr, professor i folkhälsovetenskap