Förskningen visar att hos de flesta distriktsläkare är mer patientens önskning än den kliniska bilden det som determinerar sjukskrivningen, och en omfattande studie av SOS 2006 konstaterade att ”Ofta är det huvudsakligen patientens egen berättelse som ligger till grund för bedömningen av hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan”.
En RFV-studie från 2004 visade att "Fyra av tio anser sig berättigade till sjukpenning när de känner sig trötta. En av tio anser att konflikter med chefen eller arbetskamrater alltid är ett godtagbart skäl till sjukskrivning, var tredje kan tänka sig det". (Se inlägget "Trötta sjukskriver sig" av Anna Hedborg i DN-debatt 17/9 2004).
Socialstyrelsen utreder nu huruvida utbrändhetsdiagnoser i allmänhet – lätta utmattningsdepressioner inkluderade - är berättiga sjuskrivningar. Riktlinjkerna beräknas bli klara om ett par månader. Detta annonserades först i DN (se här) och senare kom även en kommuniké av Socialstyrelsen (här). Svenska media – som i vissa fall har okritiskt spridit utbrändhetsmyten eller naivt fallit för lobbister från de kommersiella intressen som profiterar av den pseudodiagnosen utbrändhet – rapporterade genast om reaktioner omkring utredningen.
Absolut förväntat uttalar sig Aleksander Perski - i sammanhanget "förloraren" tillsammans med hela vinstdrivande rehabiliteringsindustri - om frågan. Perski presenteras av DN som ”docent på institutet för psykosocial medicin på Karolinska institutet och chef för den privatägda Stressmottagningen som behandlar människor med utmattningssyndrom”.
– ”Det här låter som ytterligare ett försök att spara pengar. Det kommer främst att rikta sig mot kvinnor och svaga grupper i samhället", åberopar Aleksander Perski (DN 11/8 07).
I själva verket är det just sådana grupper som avses vinna med Socialstyrelsens förslag. För att de inte skall behövas luras till en påhittad diagnos eller en sjukskrivning förenad med en påhittad behandling utan vetenskaplig validering. Och självklart skall alla privata/vinstdrivande mottagningar, coach-gurus, kvacksalverister m.m. starkt ogilla förslaget.
Klicka på bilden
Men, vilka är de "svaga grupperna" Perski talar om?Faktum är att - bland samtliga som ingick i de rikstäckande arbetsbesvärs undersökningarna - var nämligen de mest högutbildade kvinnorna, i höga tjänstemannapositioner, dessa
som visat högst benägenhet för att identifiera stress och psykiska påfrestningar som anledning till deras arbetsbesvär.
som visat högst benägenhet för att identifiera stress och psykiska påfrestningar som anledning till deras arbetsbesvär.
Allt detta i enlighet med vår forskning på Karolinska Institutet, Institutionen för folkhälsovetenskap, avdelning för socialmedicin, 2002-2003. Källdata från Arbetsmiljöverket.
Klick för större bildRedan 2002 hade jag i ett inlägg i Svenska Dagbladet (Utbrändhetsdiagnoser på reträtt, SVD 23/9 2002) slagit fast att det så kallade utbrändhetsfenomenet är mest en elitföreteelse och som mer vanligt hör hemma hos högutbildade kvinnor. Således inga "utsatta" grupper i social mening - som Perski och utbrändhetsförespråkare försöker att göra nu gällande. Åren efter presenterade vi fyndet ("Reported mental stress as leading cause for works hazards increases with higher socio-economic status") * i en internationell vetenskaplig konferens om skadeprevention i Hongkong.
Vår analys identifierade inte individer med utbrändhetsdiagnoser, utan att utifrån socioekonomiska variabler som fanns i Arbetsmiljöverkets årliga rapporter (utbildningsindelning inkluderade) syftade vi att identifiera vilka grupper inom den aktiva arbetssektorn visade mer benägenhet att medge stress som huvudorsak till arbetsbesvär.
Faktum är också att vårt fynd i den bemärkelsen väl stämde med studien av Marie Åsberg & Åke Nygrem m.fl. med materialet avseende "långtidssjukskrivna för psykiska problem" och som - enligt TT - visade bland annat att "De flesta av dem som drabbats är chefer på mellannivå. Det är flera kvinnor än män och majoriteten är i medelåldern" **
Arbetarklassens gummor och fattiga invandrarkvinnor och arbetslösa?
eller mestadels psykologer, socionomer, distriktsläkare, och tjänstemän?
Klicka på texten nedan för "Utbrändhetdiagnoser på reträtt"
Klick på texten nedan för "Stresssjukdomarnas monopol"
Därefter summerar Aleksander Perski till DN sitt perspektiv avseende hela "problemets" kärna (egentligen orsakad av den påhittade utbrändhetsdiagnosen och de onödiga sjukskrivningarna) och hävdar därmed, helt fräckt: – ”Problemet har varit att ingen velat satsa resurser på behandling”.
Alltså på den behandling som drivs till ex. i den privata Stressmottagning som han är chef till!
Det verkar osannolikt, dock står faktiskt Perskis citat ovan i tidningens intervju med honom (se artikel av Amanda Billner / Åsa Nilsson i DN 11/8 07).
En nödvändig rättelse till DN: s artikelförfattare. Den ovan refererade Stressmottagningen har i själva verket inte något att göra med Karolinska Institutet. (Se här Karolinska stänger Stressmottagningen)
Dagens Nyheters ledarsida däremot prisar Socialstyrelsens initiativ och kallade det för ”ett arbete som imponerar” i den utmärkt belysande huvudledaren Från offer till aktör (läs här eller klicka på bilden). ”Om läkarna vill bli tagna på allvar bör de förslagsvis börja med att ta sig själva på allvar. Och att sluta intyga saker de inte själva tror på” säger DN.
Det skulle kanske ytterligare ha hjälpt läsaren om DN samtidigt hade informerat att en omfattande studie 2006 visat att över hälften att de sjuskrivningar som producerades vid distriktsläkarmottagningarna i riket har utfärdats mestadels enligt patienternas uttryckliga önskningar. Ej p.g.a. av den kliniska bilden.
Journalisten och utbrändhetsförespråkare Johanne Hildebrandt - i uppriktighetens namn, också känd för sin modiga insats som krigskorrespondent i Irak - påstår i sin kolumn i Aftonbladet (Hur vet vi vem som är en belastning? AB 12/8 ) ”Och för övrigt anser sig var fjärde kvinna mellan 16 och 34 år vara deprimerad. Trots detta finns ingen vård att få och ingen kommer det att bli heller, för nu ska alla ta sig i kragen och jobba på.” Och sammanfattar:
- ”Det är inte utan att man undrar vad som håller på att ske: om detta land, som faktiskt varit ganska hyfsat, är på väg att återuppstå eller om det verkligen är på väg att braka samman totalt.”
Emellertid finns det oerhört avgörande fakta som bestrider den ovan apokalyptiska sammanfattningen. Det finns nämligen kliniskt relevanta skillnader mellan att episodiskt eller lätt ”känna sig deprimerad” – en upplevelse som kan tillskrivas människans normala existens - och att egentligen ha depressiva symtom enligt diagnostiska kriterier som beskrivs till ex. i DSM-IV.
Vem har sagt att de som lider av depression i psykiatrisk mening inte är och förbli föremål för lämpliga sjukskrivningar och en hyfsad vetenskaplig baserad behandling inom det svenska vårdsystemet?
I samma Aftonbladet den 10/8 uppmärksammas en TT-intervju med projektledare på Socialstyrelsen Jan Larsson i vilken han uttryckligt förklarade angående vem det är som inte skulle behövas sjukskrivas:
a) ”Det är en person som upplever lätta besvär som egentligen är kopplade till livssituationen, besvär som man kanske får lära sig att hantera men som egentligen inte är sjukdom”
b) riktlinjerna handlar om normalfallen, ”Man kan mycket väl göra avsteg från riktlinjerna”
En nödvändig rättelse till DN: s artikelförfattare. Den ovan refererade Stressmottagningen har i själva verket inte något att göra med Karolinska Institutet. (Se här Karolinska stänger Stressmottagningen)
Dagens Nyheters ledarsida däremot prisar Socialstyrelsens initiativ och kallade det för ”ett arbete som imponerar” i den utmärkt belysande huvudledaren Från offer till aktör (läs här eller klicka på bilden). ”Om läkarna vill bli tagna på allvar bör de förslagsvis börja med att ta sig själva på allvar. Och att sluta intyga saker de inte själva tror på” säger DN.
Det skulle kanske ytterligare ha hjälpt läsaren om DN samtidigt hade informerat att en omfattande studie 2006 visat att över hälften att de sjuskrivningar som producerades vid distriktsläkarmottagningarna i riket har utfärdats mestadels enligt patienternas uttryckliga önskningar. Ej p.g.a. av den kliniska bilden.
Journalisten och utbrändhetsförespråkare Johanne Hildebrandt - i uppriktighetens namn, också känd för sin modiga insats som krigskorrespondent i Irak - påstår i sin kolumn i Aftonbladet (Hur vet vi vem som är en belastning? AB 12/8 ) ”Och för övrigt anser sig var fjärde kvinna mellan 16 och 34 år vara deprimerad. Trots detta finns ingen vård att få och ingen kommer det att bli heller, för nu ska alla ta sig i kragen och jobba på.” Och sammanfattar:
- ”Det är inte utan att man undrar vad som håller på att ske: om detta land, som faktiskt varit ganska hyfsat, är på väg att återuppstå eller om det verkligen är på väg att braka samman totalt.”
Emellertid finns det oerhört avgörande fakta som bestrider den ovan apokalyptiska sammanfattningen. Det finns nämligen kliniskt relevanta skillnader mellan att episodiskt eller lätt ”känna sig deprimerad” – en upplevelse som kan tillskrivas människans normala existens - och att egentligen ha depressiva symtom enligt diagnostiska kriterier som beskrivs till ex. i DSM-IV.
Vem har sagt att de som lider av depression i psykiatrisk mening inte är och förbli föremål för lämpliga sjukskrivningar och en hyfsad vetenskaplig baserad behandling inom det svenska vårdsystemet?
I samma Aftonbladet den 10/8 uppmärksammas en TT-intervju med projektledare på Socialstyrelsen Jan Larsson i vilken han uttryckligt förklarade angående vem det är som inte skulle behövas sjukskrivas:
a) ”Det är en person som upplever lätta besvär som egentligen är kopplade till livssituationen, besvär som man kanske får lära sig att hantera men som egentligen inte är sjukdom”
b) riktlinjerna handlar om normalfallen, ”Man kan mycket väl göra avsteg från riktlinjerna”
Ref.
* Ferrada-Noli, M. & Svanström, L., "Reported mental stress as leading cause for works hazards increases with higher socio-economic status", Abstract, 12th International Conference on Safe Communities. Safety & Health Expo, Honkong, March 2003.
** Ferrada-Noli, M. Arbetsrelaterad stress, självmord och utmattningsdepressioner. Läkartidningen, Vol 98 nr 26-27. Denna artikel och andra i det tema finns att läsa här
** Ferrada-Noli, M. Arbetsrelaterad stress, självmord och utmattningsdepressioner. Läkartidningen, Vol 98 nr 26-27. Denna artikel och andra i det tema finns att läsa här
Andra inlägg om ämnet i Professor's blogg:
- Socialstyrelsens utredning om sjukskrivning vid ut...
- "Karolinska" stänger stressmottagningen
- New unsubstantiated alarm on pathological burnout ...
- Does really OVER THE HALF of Sweden’s young women ...
- Theses on the cultural premises of pseudoscience
- Stressjukdomarnas monopol / The monopoly of stress...in Sweden
- Stressjukdomar. Perski uttalar en rad osanningar i...
- Is it really ''stress'' what causes the main problem among Swedish students?
- More por than stressed...
- Freud and the Swedish burn-out (utbrändhet & utmattningsdepression)
No comments:
Post a Comment