Media om sjukfrånvaron. Missvisande artikel om "Missvisande"

Fil dr Björn Johnsons tes samt analys om sjukfrånvaro - såsom framkommer i hans boksammanfattning ”Missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron” i DN-debatt 30/1 - förefaller som varken logisk, ny, eller egen. Jag kommer snart med en fördjupning om detta.



En särskild plats i Johnsons inlägg i DN-debatt (30/1) tar "upptäckten" om att diagnosen utbrändhet utgick endast omkring tre procent av de påtalade sjukskrivningarna. Emellertid, den är jag själv som har beskrivit med detalj detta fenomen vid talrika tillfälle i diverse publikationer mellan 2000 och 2008. Först i mitt inlägg i DN-debatt "Utbrändhet mest en modetrend" (se nedanför) och senast i Dagens Medicin 2008 (Uttmattningssyndrom är en kulturellt betingad diagnos unik för Sverige). Han citerar dock ej.



Det viktiga här är att konstatera att det hävdandet (utbrändhet endast tre procent) bemöter framförallt den tesen som framfördes hela tiden av utbrändhet/utmattningssyndrom förespråkande. Nämligen att det fanns en vidbrädd "epidemi" av dessa, vilket kallade för enorma insatser i termer av behandling och rehabilitering för att just bemöta denna stora epidemi. I min artikel i Läkartidningen "Om utbrändhetens epidemiologiska belägg" citerar jag exempelvis Aleksander Perski som i ett SVT program deklarerade obehindrad att de utbrända var redan trettiotusen. Och detta var bara januari 2001.



Å andra sidan menar Björn Johnson att fusk med sjukskrivningar är obefintligt. Men vem skulle egentligen bryr sig om huruvida fusket förekommer eller ej vid exempelvis urbrändhetsdiagnoserna som – enligt mina tidigare publicerade analyser (slutsats som han återge i sitt inlägg) är endast en futtig tre procent? I själva verket har det eventuella fuskeriet aldrig varit huvudproblemet. Men felaktig "diagnostisering" är. Särskilt i den bemärkelsen att en människa har gått omkring helt övertygad att hon var sjuk (psykiskt sjuk enligt statistiken) medan i själva verket var den människans problem, även om det var allvarligt, inte av medicinsk eller psykiatrisk art. Och detta sagt även om det problemet kan ju vara stressrelaterat, arbetsrelaterat till och med.

Ytterligare andra publikationer utöver ovan i vilka har jag beskrivit Den ”forskningsnyhet” som uppges i inlägget - om att utbrändhet egentligen inte blev mer än ungefär tre procent av de påtalade sjukskrivningarna - var bland annat en lång intervju jag hade i SvD 2002 ("Professor domer ut sjukskrivningar"), och min analys publicerad 2004 i Sociologisk Forskning ”Kejsarens utbrända kläder”.



Jag sammanfattade återigen 2007 den låga andel av den diagnosen samt dess minskning i min artikel publicerat i Dagens Medicin Uttmattningssyndrom är en kulturellt betingad diagnos unik för Sverige. Och ytterligare i andra publikationer. Det samma vad beträffar avfärdande av tesen "ökning av stressen i arbetslivet" som förklaring till ökning av långtidssjukskrivningar!

Exempelvis, från SvD:s Professor domer ut sjukskrivningar:

"Andelen långtidssjukskrivna kvinnor som fått diagnosen (utbrändhet) har minskat från 3 till 2 procent och för män 2 till 1 procent - Det ärt en halvering när det gäller männen och en kraftig minskning när det gäller kvinnor. Jag har svårt att tänka mig att sjukdomsbilden förändrats så radikalt på kort tid. Det handlar om svängningar i debatten, diagnosen utbrändhet har ifrågasatts mer"

Ja, diagnosen har ifrågasatts mer och mer. Själv tar jag - med glädje - ansvaret för det första offentliga ifrågasättandet, och som inträffade just i DN-debatt med inlägget "Hälsoprofessor om sjukskrivningar: Utbrändheten mest en modetrend".

Marcello Ferrada-Noli, 30/1 2010

Läs alla mina artiklar i ämnet här, och här om andra tema

Tags:

intressant, sjukförsäkring, stress, utbrändhet, utmattningssyndrom, AB

sjukskrivningar

Obehagligt vilseledande bakom sjukförsäkringskris

Lösningen för problemet måste forskas i processen av fenomenets skapande. Det står ej att finnas i fenomenets konsekvenser.

Från DN-se 25/01, 2010 Pensioner och sjukförsäkring ledde till debatt

En gammal jurisdisk axiom från romarnas tid dikterar "Sakerna görs ogjorda på samma sätt som frambringas". Det till synes kryptiska imperativet motsvarar en hyperenkel princip av dialektisk logik som dessvärre inte alltid tillämpas i vetenskapen. Det betyder delvis att lösningen för fenomenproblemet måste forskas i processen av fenomenets skapande, delvis att lösningen ej står att finnas i fenomenets konsekvenser.

Den nuvarande heta diskussionen om sjukförsäkringen [1,2,3,3a,4,5,6] i ramen av att optimera svenskarnas hälsa och trygghet går emellertid rakt emot. Både regeringen och oppositionen tar en uppgiven inställning gentemot fenomenet och helt enkelt utgår från att det är sant att det finns så många sjuka som siffrorna avseende sjukskrivningar och förtidspensionering gör gällande.

Pinsamt. Att toppolitikerna – akademiker till och med - polemiserar i defensiv ställning om hur man kan göra med medel som finns kvar att dela i sjukförsäkringen. I stället för att gå till botten med att hitta egentliga orsaker till ”ökade långtidssjukskrivningar” och dess tvillingfoster ”ökat behov av rehabilitering”. Endast där skulle man kunna finna lösningen till den nuvarande sjukförsäkringens uppenbarliga kris.

Hela problemet är – medicinskt epidemiologiskt sett – egentligen ett pseudoproblem som bygger på en akademisk diagnoskonstruktion genomförda av privata aktörer inom forskaretablissemanget. I jävighet, dessutom. Dessa har vilselett allmänheten, media och förtroendevalda hela tiden alltsedan från 90-talet. De har målat ett epidemiologiskt scenario utan egentlig medicinsk grund.

De har till sist vilselett såväl politikerna som media, och allmänheten i stort, om att sjukskrivningar i Sverige skulle framförallt innefatta terminala sjukdomar, cancer, handikapprelaterade åkommor, hjärtsjukdomar, etc. I själva verket avser mestadel av ökningen självrapporterade diffusa psykiska symtom. De kamouflerar sina pseudodiagnoser och gömmer sig bakom det äkta lidandet av allvarligt sjuka – inklusive äkta psykiatriskt sådana - i behov av verkligt stöd.

De har vilselett, att ”sjukskrivningarna i Sverige” är byggda på medicinska symptom som läkaren iakttar hos patienten och därmed uppfyller kriterier för en medicinsk verifierad diagnos. I själva verket är mestadel av sjukskrivningarna – och detta enligt Socialstyrelsens egen

en rikstäckande undersökning bland läkare – i stället utfärdade enligt de besökande individernas egna önskemål. Således, ej på grund av medicinskt verifierat symtom.

De har vilselett, och låtit allmänheten att tro att sjukskrivningarnas ökning i Sverige representerar en klar försämrig av befolkningens hälsotillstånd, och att det ”sämre” folkhälsotillståndet har orsakats av en ökning av stress i samhället. I själva verket har mestadel av de hälsoindikatorerna i Sverige klart demonstrerat ett ökat välbefinnande bland befolkningen, en klar minskning av såväl morbiditet som mortalitet avseende folksjukdomar. Ökad livslängd dessutom.

De har vilselett, att stressen i samhället huvudsakligen är patologisk, och framförallt orsakas av arbetsförhållandena. Jag har gång på gång epidemiologiskt bevisat att den påtalade stressen har multiple orsak, inte minst i faktorer som inte har med jobbet som sådant att göra, utan med familjeproblem, eller ekonomi, eller bostad, eller annat, eller – och mest sannolikt – en kombination av dessa.

De har vilselett media, att Sverige är det sjukaste landet i världen, genom att låtit de att räkna endast antal sjukskrivningar, och gömma att deras motivering i mängd saknar just medicinska själ. I själva verket har Sverige objektivt en av de högsta internationella placeringarna när det gäller folkhälsan.

Och de har vilselett såväl politikerna och media, och allmänheten i stort, att den upplevda stressen är ”patologisk”, en åkomma som behöver antidepressiva, långtidssjukskrivning, förtidspension, och kostsamma stressbehandlingar.

Och eftersom all detta, särskilt den sist nämnda, är en folkhälsoskandal av obehagliga proportioner har jag författat i dag inlägget Skandalen kring utbrändhet, utmattningssyndrom och antidepressiva (se posten nedanför) och som i första hand publicerades av Second-Opinion. Det skall uppröra många. Jag står däremot med hjärtat för vartenda ord.

Bryta praxisen. Våga sätta stop på fennomenets spiral!

Vill man lösa problemet på riktigt skall man börja med att revidera de riktlinjerna av diagnoserna som mest har bidragit till inflationen av sjukskrivningar. Behåll det vetenskapliga, ta bort det flummiga, och ge utrymme i den processen till kritiska röster. Andra vetenskapliga profiler än det monopoliska hitintills omkramad av socialstyrelsen i högsta grad behövs. Och gå till botten med utvärdering av samtliga långtidssjukskrivningar. Inte för att "jaga fuskare" utan för att skaffa belägg för en vettig omvärdering av kriterierna.

Och med objektiva parametrar. Ej med vilseledande argumentum ad misericordiam och som inte har att göra med den egentliga medicinska diagnostiseringen.

Slutligen, vill man på riktigt agera social-solidariskt, tänkt istället på dessa verkliga sjuka, många av dessa fattiga, som sannerligen behöver samhällets insatser.

Tänk på pensionärerna, vanliga arbetare som trots allt har presterat hårt hela livet och stått ut med så mycket i sina arbetsplatser för att komma till sin ålderspension, ser nu hur omfördelningen inom sjukförsäkringen starkt påverkats av medelklassalongernas små hysterier, omgjorda till psykdiagnoser av skrupulösa intressen.

Marcello Ferrada-Noli

25/01 2010

psyk-hälsa, sjukförsäkringen,2 , 3, stress, utbrändhet, utmattningssyndrom, antidepressiva

Intressant?