Julian Assange redan dömd av den svenska statsfeminismen. Av Helene Bergman

"Att media agerar som folkdomstol i fallet Julian Assange är allvarligt eftersom det involverar frågan om det inte har begåtts brott mot de mänskliga rättigheterna, när media piskar upp en fientlig stämning mot Julian Assange, redan innan han ens dömts i en svensk domstol"

Helene Bergman, journalist och tidigare programledare för det legendariska kvinnoprogrammet Radio Ellen i Sveriges Radio

 The Ballet Shoe © Helene Bergman 

"Hur kunde den sexuella revolutionen på 70-talet i Sverige, förvandlas till en förtryckande maktapparat på 2000-talet, där männen utmålas som potentiella fiender och hot mot staten? Där de som kritiserar rådande system inte får komma till tals i media"

 
Julian Assange redan dömd av den svenska statsfeminismen 
Gäst inlägg

Av Helene Bergman 

Fallet Julian Assange har synliggjort den statsfeminism med tillhörande propagandamaskineri som just nu regerar i Sverige.

Ett maskineri där manshatande radikalfeminister utan historisk förankring, journalister som inte förstått journalistikens uppgift, men med för stor makt och delar av rättsväsendet som vill göra karriär på jämställdheten, samverkar.

Det som nu händer i Sverige är ovärdigt ett land som kallar sig för en demokrati.

Inte nog med det! Fallet Assange har visat den svenska patriotismens ansikte. Den som vågar kritisera propagandaapparaten riskerar att antingen osynliggöras eller bli dömd enligt, guilt by association.

Men jag tar risken eftersom jag som journalist och feminist i Sverige hävdar att yttrandefriheten även gäller mig som är kritisk.

Julian Assange kvinnoaffärer i Stockholm öppnade dammluckorna för avarterna inom den nuvarande svenskafeminismen och journalistiken.

Förundersökningsprotokollet om Julian Assange kvinnoaffärer var chockerande läsning för en urfeminist från 1970-talets Sverige.

Jag som i många år ledde Sveriges Radios legendariska kvinnoprogram Radio Ellen och slogs för kvinnors rättigheter och lika värde.

Aldrig kunde jag drömma om att en berättigad kamp för lika värde och möjligheter för såväl kvinnor som män skulle slå över i en statsfeminism som fullständigt tappat vett och sans.

Vi urfeminister från 70-talet kämpade för vår sexuella frihet för att kunna ta eget ansvar, men också för att kunna njuta tillsammans med männen.

Den sexuella frigörelsen kom tillsammans med kravet på att kvinnor måste kunna försörja sig själva och inte vara ekonomiskt beroende av män. För det var först då som vi kvinnor kunde säga nej om vi kände oss sexuellt utnyttjade. Att vara feminist är inte att hata män. Feminismen går ut på att stärka kvinnors självkänsla, inte att göra oss till egna eller statens offer.

Men i dagens feministiska Sverige kan följande ske. I

förhörsprotokollet säger målsägaren A om sitt förhållandet med Assange:

"Jag var ju skitstolt, får världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet". Ett antal samlag senare går hon till polisen.

Hur kunde den sexuella revolutionen på 70-talet i Sverige, förvandlas till en förtryckande maktapparat på 2000-talet, där männen utmålas som potentiella fiender och hot mot staten? Där de som kritiserar rådande system inte får komma till tals i media.

Den fria feminismen kidnappades i slutet på 1980-talet; avväpnades och döptes om till jämställdhet och införlivades i maktapparaten. Jämställdhet upphöjdes till statlig norm och ideologi i Sverige och blev en karriärstege inte minst inom politiken, byråkratin och rättsväsendet.

Många av urfeministerna försvann till universiteten och blev elitfeminister och gjorde kampen till vetenskap. Könet blev genus och måltavlan var inte längre statsapparaten utan svängde över mot männen som kön och sexuella varelser. Den rådande totalitära könsideologin anammades också av medierna som går statens ärende.

Det verkar som om svenska medier nuförtiden mer ägnar

sig åt att uppfostra folket än att kritisera makten.

Beträffande Julian Assange finns det naturligtvis underliggande motiv. Han utmanade medierna genom att göra det som alla journalister drömmer om, nämligen världscoopet.

Det Julian Assange och Wikileaks lyckats med går många journalisters ära för när.

Alla längtar efter att göra scoopet, men få klarar av det. Den svenska tabloidtidningen Expressen förmådde göra Julian Assange till scoop, med rubriken:

"Wikileaks Julian Assange jagas misstänkt för våldtäkt i Sverige."

Några timmar senare lades utredningen om våldtäkt ner. För att sedan tas upp av en ny åklagare med klart radikalfeministiska åsikter, Marianne Ny. Hon samarbetar också med advokaten, f d jämställdhetsombudsmannen, Claes Borgström.

Och nu var det inte bara de två kvinnorna som självmant bjudit hem Julian Assange och legat med honom ett antal gånger, innan de upptäckte att han var en vanlig kåt man. Nu upptäckte även media att Assange inte var något helgon utan också en vanlig kåt man.

Det blodtörstiga mediedrevet satte igång jakten utan att sätta sig in i fallet och utan att vänta på rättegång. I stället blir media en folkdomstol eftersom det politiskt korrekta i dagens Sverige är att kvinnor alltid är offer och helt utan skuld när det gäller sex.

Att media agerar som folkdomstol i fallet Julian Assange är allvarligt eftersom det involverar frågan om det inte har begåtts brott mot de mänskliga rättigheterna, när media piskar upp en fientlig stämning mot Julian Assange, redan innan han ens dömts i en svensk domstol.

Media ska inte ta rollen som domstol och spekulera i ett rättsfall innan det finns en lagakraftvunnen dom. Medias roll är att undersöka fakta och visa respekt för den lagliga processen i en demokrati.

Spekulationer har inget att göra med opartisk journalistik. Det är istället sensationsjournalistik som går ut på att sälja lösnummer.