Wednesday 12 December 2007

Socialstyrelsens dilemma

DN:s ledarskribent Hanne Kjöller uppmärksammar i ledarartikeln "I skyttegraven" (DN 13/12) Socialstyrelsens dilemma - "Ta eller bara ha ansvar" - avseende riktlinjerna för sjukskrivning vid s.k. utmattningssyndrom. Hanne Kjöller refererar där till min ifrågasättande artikel publicerades i Dagens Medicin 3/10.

Artikeln
Utmattningssyndrom är en kulturellt betingad diagnos unik för Sverige går att läsas här

Hanne Kjöller sammanfattade i I skyttegraven :

"Tre personer i gruppen, Marie Åsberg är en av dem, uppfann 2003 det svenska utmattningssyndromet. Och redan då argumenterades för lång sjukskrivning och mycket rehabilitering. Det finns ingenting som talar för att samma personer i dag skulle underkänna sitt tidigare arbete och landa i någon annan slutsats. Att den enda studie som låg till grund för slutsatserna ifrågasätts lär inte förändra den saken (Dagens Medicin 3/10).

Hoppet står inte heller till den "referensgrupp" där kritiska läkare, som exempelvis Åsa Kadowaki, ingår. Socialstyrelsen har givit gruppen samma mandat som den som skriver på ett klotterplank. Vill Marie Åsberg och hennes vänner inte ändra så mycket som ett kommatecken, så behöver de inte göra det heller. Hoppet står i stället till Socialstyrelsen. Det är, berättar chefen för hälso- och sjukvårdsavdelningen Bo Lindblom, verket som utifrån expertgruppens skrivningar och granskningsgruppens invändningar fastställer riktlinjerna. Och det är här Socialstyrelsen bekänner färg. Om Marie Åsbergs uppfattning får fullt genomslag, får man kanske fundera över vad vi ska med en Socialstyrelse till när vi nu har en Marie Åsberg. "

Länkar till några andra inlägg om ämnet finns i http://utmattningssyndrom.webblogg.se/

För en mer utförlig presentation av mina teser om ämnet, läs min artikel publicerade i Dagens Medicin Utmattningssyndrom är en kulturellt betingad diagnos unik för Sverige, Kejsarens utbrända kläder i Sociologisk Forskning (länk) och mitt inlägg i Professors blogg om "Freud, utbrändhet och utmattningsdepression" (länk). Läs även mina artiklar i Läkartidningen om diagnosen utbrändhet/utmattningsdepression, och mina debattartiklar om ämnet i http://ferradanoli.wordpress.com/burnout . Mina vetenskapliga artiklar om posttraumatiskt stressyndrom i
http://ferradanoli.wordpress.com/articles

Wednesday 14 November 2007

Forced return to Warland

Verberate is a live literature event at Fallowfield, Manchester. Behind the activity is an English group of artists and writers, which as I understood work among other for the cause of refugees through supporting refugees' art expressions. Sometime ago, the group asked me for consent in using my painting Forced return to Warland as the motive in a poster announcing a poetry event in Manchester. I would be honoured, I reply. This is a picture of the resulting poster. Also, down below, a detail and the original as shown at my art exhibition in Stockholm 2004.





















Friday 9 November 2007

Ersättning till asylsökande eller fusk med sjukpenning?

Vid en debatt vi hade i Studio ett (SR, P1, 16/10 -03) och som rörde svenskarnas märkliga sjukskrivningstal - särskilt det relaterade till utbrändhet / utmattningssyndrom - dåvarande arbetsmiljöministern Hans Karlsson utropade bestämt att det hälsoproblem som finns har att göra med arbetsplatsen (ungefär hälften av de 312 000 sjukskrivningarna med­delades då vara arbetsrelaterade). Därtill förnekade Karlsson bestämt förekomsten av omfattande fusk vid sjukskrivningar. På min fråga vilket belägg han hade för att påstå att fusket endast rörde sig om ett par procent nämnde han Riksförsäkringsverkets (RFV) egna utredningar. Emellertid RFV försäkrat mig i dagarna om att sådana utredningar ej har förekommit.

Nu kan vi konstatera att en viktig del av sanningen avseende det ämnet kommer fram. Vid den sammanfattade texten av Delegationen mot felaktiga utbetalningar (FUT -delegationen ) står att läsa att "Av de 20 miljarderna (som årligen betalas felaktigt) beror 10 miljarder på att den som söker bidrag avsiktligt gör fel ".

Följande förefaller dock ytterst märkligt. I stället för att redovisa vilka ersättningsgrupper som enligt belopp är de största anvariga för bidragsfusken, väljer man att endast peka ut "de system som har störst andelar felaktiga utbetalningar". Bland dessa förekommer gruppen "asylsökande" - som i beloppsmässigt saknar helt betydelse. Samma information innehåller grakiken i DN artikeln "Svenskar fuskar till sig bidrag för 10 miljarder" av Mats Carlbom (10/11 2007).

Emellertid, som riktigt uppges i Dagens Nyheters ledare Glappet växer (DN 10/11 2007) är det sjukersättningarna som har det största svinnet.

Söker man närmare vid FUT-delegationens webbsida beträffande just storleken av de betalningar som totalt görs, kan man lätt konstatera att bortsett ålderspension (nr 1) är det sjuk- och aktivitetsersättningar samt sjukpenning de kategorier som svarar för det största beloppet, nämligen 70 178 respektive 34 010 miljarder kronor och därmed befinner sig i plats nr 2 respektive nr 3 i listan.

Ersättning till asylsökande finns faktiskt i plats 34 på den listan och utgör 649 miljarder, alltså motsvarande endast o,12 procent av trygghetssystemets totala summa!

Tyckte att ovan förtydligande behövs, delvis för att förebygga främlingsfientliga misstolkningar som kan vara aktuella inte minst med bakgrunden av, som uppmärksammas i samma DN.se (10/11 2007) avs. granlandet Danmark "Valet handlar om flyktingarna"

Friday 12 October 2007

Ensam i kampen?

Onekligen mycket har hänt sedan jag började ifrågasätta utbrändhetsfenomenet utifrån vetenskaplig epidemiologi. Men att tillskriva allt detta endast till min inspiration eller agerande mot pseudovetenskapen, så hedrande som det kan låta, är fullständigt absurt.

I dag i dagensmedicin.se har en anonym insändare med signaturen "Psykiater med hundratals patienter med utmattningssyndrom" publicerat en kommentar till mitt inlägg i Dagens Medicin. Här följer mitt svar samt "psykiaters" kommentaren, nedanför.

Postad av: Marcello Ferrada-Noli, 11:33, 12 oktober 2007 Svar till ”psykiater med hundratals patienter”.

Återigen, diskussionen över det ”vetenskapliga” i utmattningssyndromet vinns ej av den som har haft fler ”patienter med sjukliga effekter av långvarig stress”. Jag har själv utrett hundratals patienter med svår posttraumatisk stress, kanske t.o.m. mer än den anonyma insändaren, dock är det inte det som ger mig rätt i saken. Jo, det har onekligen mycket hänt sedan jag började ifrågasätta utbrändhetsfenomenet utifrån vetenskaplig epidemiologi. Från att man fick ändra huvudtesen i de termer jag påtalade (numera är det arbetet + privatlivet, heter det), likaså implikationen av jämlikhetsfaktorn i fenomenets diates, särskilda gruppers benägenhet, etc., till den påtagliga minskningen av relaterade sjuskrivningar senaste åren och att Socialstyrelsen själv ifrågasätter nu ”diagnosens” relevans till sjukskrivning. Men att tillskriva allt detta endast till min inspiration eller agerande mot pseudovetenskapen, så hedrande som det kan låta, är fullständigt absurt. Nu är det många som delar mina teser, inte minst inom psykiater kåren, och deras inlägg publiceras också. F.ö., oseriösa ”rehabiliterings” företag och överdrivna vinster i sammanhanget från läkemedelsföretag saknas i ”svartlistan” som den anonyma psykiatern tillskriver mig.

Postad av: Psykiater med hundratals patienter med utmattningssyndrom, 00:54, 12 oktober 2007

Herr Ferrada-Noli förnekar sig inte, han har tydligen tagit som sin livsuppgift att utan ngn egen kännedom om patienter med sjukliga effekter av långvarig stress leda detta korståg mot spöket "utmattningssyndrom"ett stort antal erfarna forskare på området och dito läkare. Tragiskt. Dessvärre letar sig kritiska journalister och andra upp just dylika "sakkuninga" som försvar för sina hetsiga ogiltigförklaranden av dessa tillstånd, med en av de främsta banerförarna Hanne Kjöller i DN. Hon hade lyckan att hitta just professorn att använda som referens. Men jag kommer i o m detta första o sista inlägg mot Ferrara inte bidra mer än så till den dubiösa tillfredsställelsen Ferrara torde få ut av sitt oändliga korståg.

Se även artikeln och debatten i Läkartidningen omkring intervjun med Dr Åsa Kadowaki Sjukskrivningsdiskussionen uttryck för »curlingsjukvård« (här)

Thursday 11 October 2007

Varför den allra mest lästa debattartikeln i Dagens Medicin?

Inlägget ”Utmattningssyndrom är en kulturellt betingad diagnos unik för Sverige” publicerat i Dagens Medicin den 3 oktober 2007, blev veckans mest lästa artikel i dagensmedicin.se i perioden 3/10 – 13/10 2007. Inlägget - som ifrågasatte påståendena om den biologiska skillnaden mellan utmattningssyndrom och depression - fick nästan fyra tusen besök bara under den första veckan.

Enligt Dagens Medicins webbmästare, inlägget ”Utmattningssyndrom är en kulturellt betingad diagnos unik för Sverige” kan förmodligen vara den mest lästa debattartikeln i dagensmedicin.se hitintills.
Bilden togs den 9/10
I min tolkning, ovan skulle kunna visa i första hand att det finns ett gap mellan allmänhetens intresse – i den bemärkelsen att man välkomna klargörande avseende vad diagnosen utbrändhet/ utmattningssyndrom egentligen står för – och den missuppfattning (för att uttrycka mig mildt) som svenska media har om läsarens intresse i det avseendet. Detta har demonstrerats genom mediernas ovilja att låta ett vetenskapligt klargörande komma fram, medan man har gett utrymme efter utrymme till de vilseledande teserna om utbrändhet/utmattningssyndrom.

Alltså, de svenska medierna i stort – inklusive den s.k. public service och de s.k. fakta tidningarna – har hittills i högsta grad envisats stödja de politiskt korrekta teserna i ämnet. Således det som gynnar framförallt behandlingsföretag och liknande entreprenörer, maktanpassade forskargrupperingar som har fått hundratals miljoner i forskningsanlag av offentliga medel (och för vad då?), yrkesföreningar, läkemedelsindustri, etc., etc.

Den drabbade människan får ingen nytta av ovetenskapliga förklaringar till sitt problem, inte heller av ej beprövade behandlingsinsatser.

Därtill har Dagens Medicin - med sin modig insatts - visat stå för patienternas sida, för sjukvårdspersonalens sida, och för allmänhetens intresse i första hand . Vilken skillnad gentemot resten!

Monday 8 October 2007

Andra bemötande till kommentarer (Börje Löfgren) angående inlägget i Dagens Medicin 3/9 2007

Börje Löfgren (BAL Medkonsult AB) bemöter ej det väsentliga i mitt inlägg i Dagens Medicin 3/10, alltså huruvida finns det en identifierad biologisk egenskap unik för utmattningssyndrom. Börje Löfgren själv har uppgivit tidigare i Dagens Medicin – i en repris av exakt samma inlägg han publicerade i Svenska dagbladet 2005 - att utmattningssyndrom är en ”hjärnskada” i framförallt hippocampus samt att det skulle finnas ”hundratusentals människor med symtomen”.

Dessa påståenden visade sig också varit helt felaktiga. I stället för i saken Löfgren argumenterar in persona och hävdar att mina tidigare inlägg skulle ha visat totalt avsaknad av egen forskning eller klinisk erfarenhet i området. Vad skulle detta ha at göra med att den biologiska skillnaden mellan utmatningssyndrom och depression inte är belagda i den åberopade studien i Biological Psychiatry? Löfgrens påstående är ändå osanningsenligt. I mitt inlägg ”Kejsarens utbrända kläder” i Sociologisk forskning (2004 Nr 1) redovisades den forskning jag genomförde vid socialmedicinen på Karolinska Institutet avseende SES- egenskaper associerad med individens benägenhet till denna arbetsstressrelaterade psykiska problematiken.

Sedan redovisar Löfgren hur det gick till med processen (från att en forskare kom med ett förslag om benämningen tills att numera finns till och med riktlinjerna för diagnosen ”F 438A”), och att utmattningssyndrom skulle motsvara den ”anglosaxiska begreppet burnout syndrome”. Om det här vill jag förklara för Löfgren att
  • a) i samma Socialstyrelsens dokument om riktlinjerna som han åberopar hävdar man at burnout avser något annat än utmattningssyndrom!
  • b) att burnout syndromet ej finns bland de diagnostiska klassifikationssystem (exempelvis DSM series) i anglosaxiska länder, och,
  • c) beträffande ”F 438A”, endast fyra av diagnoser enligt koden utmattningssyndrom registrerades bland en grupp av 35 000 psykiskrelaterade sjuskrivningar som redovisades 2005 (uppgift från Socialstyrelsen: s Christina Kärvinge i Studio Ett 17/8 2007).

Thursday 4 October 2007

Bemötande 1 till kommentarer angående mitt inlägg i dagensmedicin.se 3/9 2007

Huvudaspekterna i mitt inlägg i Dagens Medicin den 3 oktober 2007 var att a) En biologisk skillnad mellan diagnoserna utmattningssyndrom och depression av den art Marie Åsberg uppgav inför allmänheten 15/ 8 2007 (här) och som föranledde en oriktig tolkning senare i DN (här), har ej påvisats eller belagts i den studie i Biological Psychiatry som annars åberopades, och b) sjukskrivningarna relaterade till de diagnoser i det studiematerialet inte har ökat i Sverige - som uppgavs i studien - utan minskat sedan 2004.

Inga av dessa aspekter ovan är bemöt av Börje Löfgren i sin kommentar till mitt inlägg. Här hävdar jag ytterligare bestämt att forskare och yrkesmän i behandlings/rehabiliterings branshen bär huvudansvaret i att förvandla det ej vetenskapligt belagda tillståndsbegreppet utbrändhet - numera utmattningssyndrom - till en ”folksjukdom” innefattande ett enormt behov av just behandling /rehabiliteringsföretag, bland annat Löfgrens eget.

BAL MEDKONSULT AB: s Börje Löfgren, och som tidigare hade helt felaktigt uppgivit inför den alarmerade allmänheten att utmattningssyndrom är en ”hjärnskada” samt att det skulle finnas ”hundratusentals människor med symtomen”, påstår nu i en kommentar i dagensmedicin.se att jag hade ”anfört” studien i Biological Psychiatry (29 patienter, därav 26 med ”major depression”) för att belägga den kulturellt betingande aspekten omkring den svenska diagnosen utmattningssyndrom. Löfgrens påstående är återigen rent absurt (inte i den väsentligaste därför ”man anför inte studier, man anför åsikter” - som dr Olsson påpekar i en separat kommentar). Alltså, min analys av patientmaterialet i artikeln i Biological Psychiatry [1] endast påvisar att det åberopade resultatet ej avser diagnosen utmattningssyndrom som sådan. Och, således, att offentligt påstå att en biologisk skillnad mellan depression och utmattningssyndrom är på så viset belagd är i min mening oriktigt, och för allmänheten vilseledande.

Den konstellationen av antropologiska och epidemiologiska fenomen som kan förklara den betydande kulturella aspekten omkring utmattningssyndrom har jag annars vid upprepade tillfällen redovisat i faktatidskrifter. Se exempelvis min artikel ”Kejsarens utbrända kläder” i Sociologisk Forskning, 2004, Nr 1. Och fenomenet är inte relaterat endast till den svenska sjukskrivningskulturen, utan det handlar om ett multifaktoralt ”bidragande orsakssamband” i vilket det uppmärksammas exempelvis demografiska/geografiska variationer och särskilda grupper av befolkningen, variationerna av diagnosprevalens bland olika socialgrupper utifrån deras utbildningsnivå, diverse kulturinriktningar vid vissa yrken, diagnosförskjutning i det svenska sjuskrivningspanorama som inte är relaterat till variationer i den exponeringsfaktor som diagnoshypotesen åberopar, den avgörande rollen av media i myndigheternas (och allmänhetens, så klart) betraktelse av diagnosen, etc., etc.

Lika absurt är det att påstå att endast forskare som har deltagit i sjukskrivning/”behandling” av den gruppen av patienter får uttala sig om den egentliga epidemiologiska omfattningen av utbrändhet/utmattningssyndrom. Det var för övrigt förespråkare till begreppet utbrändhet/utmattningssyndrom och liknande som har fört tesen att det tillståndet i Sverige är en folkhälsosjukdom, exempelvis ordförande i Svenska Psykiatriska Föreningen Christina Spjut [2]. Alltså, för professorer i folkhälsovetenskap med inriktning mot epidemiologi är förvisso en självklarhet – och plikt - att analysera huruvida dessa alarmerande påståenden har en grundad empiri i den epidemiologiska verkligheten. Därtill är den allra första uppgiften i en epidemiologisk analys att avgränsa den nosologiska hållbarheten av den diagnos vilken prevalensmätningar påståendena avser. Den aspekten har jag vidare utvecklat i ”Stressjukdomarnas monopol” som återges i http://utmattningssyndrom.webblogg.se/.

Slutligen, Dagens Medicins läsare har att tacka Börje Löfgren för hans pedagogiska beskrivning av den process som började med att samma forskarlag som lanserade det dåvarande ej vetenskapligt granskade sjukdomsbegreppet, fick av Socialstyrelsen uppdraget för att presumtivt opartiskt utforma riktlinjerna - av den diagnos de själva föreslagit. Som det blev känt via media, samma grupp utformade vid det tillfälle även behandlingsriktlinjerna – av den typ som vissa ledamöter i arbetsgruppen använder i privata behandlingsföretag (”helt privat rörelse med vinstintresse”, står det i DN 4/7 2006 avseende den s.k. ”Karolinska” Stressmottagningen) under deras regi! Jag betvivlar att i vetenskapliga cirklar utanför Sverige skulle allt detta betraktas som god sed.

Och nu är det tur för utformandet av nationella "sjukskrivningsriktlinjerna" av det fortfarande ej epidemiologiskt belagda syndromet. På vilken grund har Socialstyrelsen bytt ut den arbetsgrupp led av Åsa Kadowaki, och som dessutom har det kritiska vetenskapsfilosofiska perspektivet som en sådan process akut nu fodrar? Vad kommer härnäst vid en myndighet som är till synes beredd att offra vetenskapen inför mediala påtryckningar av intressgrupper?

Och vilka kritiska synpunkter har man tagit i beaktning i processen ovan? Ett svar summeras i texten nedanför, från mitt inlägg Stressjukdomarnas monopol. Det duger med råg som bemötande till Börje Löfgrens kommentar:

Det råder i det annars så demokratiska Sverige en till synes hård kartell avseende stressjukdomar, om vilka som får delta eller ej vid epidemiologiska eller folkhälsovetenskapliga formuleringar. Den diskrimineringen handlar knappast om ursprung eller yrke, utan om ideologiska, vetenskapliga positioner och en tung prestigefylld olust att konfrontera granskning i saken. Kritiker får aldrig utrymme inom kretsar av självutnämnda. Frågor kvarstår ej svarade, människor förbli, om inte sjuka, sjukskrivna, eller sjukskrivna och lurade, eller bara lurade i väntan på sin tur. Emellertid mår det privata rehabiliteringsgeschäft - med offentliga medel- hur gott som helst i den lilla världen av stressjukdomarnas monopol.

Marcello Ferrada-Noli


Referenser

[1] Rydmark I, Wahlberg K, Hamid Ghatan P, Modell S, Nygren Å,
Ingvar M, Åsberg M, and Heilig M, “Neuroendocrine, Cognitive and Structural Imaging Characteristics of Women on Longterm Sickleave with Job Stress–Induced Depression”, Biological Psychiatry, 2006;60:867–873

[2] Socialstyrelsen. Nytt från Socialstyrelsen. Nytt extra från läkarstämman. 2005- 11-30.

Referenser och data används i mitt inlägg i Dagens Medicin 3/9 2007

Referenser används i inlägget "Utmattningssyndrom är en kulturellt betingad diagnos unik för Sverige" publicerat i Dagens Medicin 3 oktober 2007

1. Billner A., Nilsson Å, "Kortare sjukskrivningar drabbar kvinnor och svaga" DN 14/8 2007

2. Herlofson J., "Socialstyrelsen nedvärderar våra osynliga stressjukdomar", DN debatt
16/8 2007

3. Bratt A. ”Sverige är ensamt om diagnosen”. DN 15/8 2007

4. Rydmark I, Wahlberg K, Hamid Ghatan P, Modell S, Nygren Å,
Ingvar M, Åsberg M, and Heilig M, “Neuroendocrine, Cognitive and Structural Imaging Characteristics of Women on Longterm Sickleave with Job Stress–Induced Depression”, Biological Psychiatry, 2006;60:867–873

5. Bojs K, "Rätt behandling kräver rätt diagnos". DN 17/8 2007
6. Företeckning av deltagare i arbetsgruppen finns i Förord vid ”Utmattningssyndrom. Stressrelaterad psykisk ohälsa”. Socialstyrelsen. 2003.

7. Socialstyrelsen. ”Utmattningssyndrom. Stressrelaterad psykisk ohälsa”. Sammanfattning och slutsatser, Diagnostik, sidan 8. 2003

8. Socialstyrelsen. ”Utmattningssyndrom. Stressrelaterad psykisk ohälsa”. Sammanfattning och slutsatser, sidan 7. 2003

9. Socialstyrelsen. ”Utmattningsyndrom. Stressrelaterad psykisk ohälsa”. Kapitel Terminologi och definitioner, Utmattningssyndrom, sidan 30. 2003

10. Socialstyrelsen. ”Utmattningssyndrom. Stressrelaterad psykisk ohälsa”. Kapitel Terminologi och definitioner, sidan 24. 2003

11. Försäkringskassan. Redovisar 2007:4. ”Psykiska sjukdomar och
sjukdomar i rörelseorganen – nybeviljade förtidspensioner, sjukersättningar
och aktivitetsersättningar 1987–2005”

12. Försäkringskassan. Statistik 2007: 2. Nybeviljade sjukersättningar/
Aktivitetsersättningar Fördelning på län och diagnos, 2006

13. Försäkringskassan. Redovisar 2007:6. ”Långtidssjukskrivna – demografi, arbete, yrke, diagnos, sjukpenningrätt och återgång i arbete 2003, 2005 och 2006”

14. Ferrada-Noli M. Om utbrändhetens epidemiologiska belägg. Läkartidningen 2001;

15. Ferrada-Noli M. Arbetsrelaterad stress, självmord och utmattningsdepressioner. Läkartidningen Nr 26–27 2001 Volym 98

16. Ferrada-Noli M. ”Kejsarens utbrända kläder”, Sociologisk forskning 2004:1

17. Socialstyrelsens tillsyn av sjukskrivningsprocessen år 2003–2005 – sammanfattande slutsatser. Socialstyrelsen, 2006.

18. American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSM-IV, Appendix I, s. 843-849.


Fig 1. Antal nybeviljade sjukersättningar/aktivitetsersättningar i
Diagnos subgrupp Förstämningssyndrom 2004 - 2006


Fig 2. Antal nybeviljade sjukersättningar/aktivitetsersättningar i
Diagnos subgrupp Neurotiska, stressrelaterade
och somatoforma syndrom 2004 - 2006


diagram: M.Ferrada-Noli,
data: Försäkringskassan

Utmattningssyndrom mest en svensk kulturell diagnos



Mitt debatt inlägg i Dagens Medicin 3/10 2007

Klicka här för texten














Monday 1 October 2007

Hunden i rondellen ritades i muslimernas själ med metallspetsen av en huligans stövel

Den som medvetet orsakar en sådan kollektiv reaktion - förstörelse av egendom och nationella symboler, människoliv som spills samt de skador som tillfogas i samband med dessa protester - skall ses av lagen som den intellektuell ansvarige och dömas bl.a. att betala skadestånd.

I ”Möten i rondellen” (DN ledare 30/9) summerar Niklas Ekdal tesen att Lars Vilks utspel är att betraktas som barnsligt, provocerande, farlig, men dessutom som ”nödvändig”. Det förefaller nästan logiskt att hålla med tesen, i fall Niklas Ekdal med det menar att det är nödvändigt - med hjälp av diverse intelektuella incitament - att hålla en kontinuerlig analys beträffande religionens roll i samhället, nödvändigt att vakta fanatismfaran, nödvändigt att studera på vilket sätt brister i integrationspolitiken är också en del av faran. Likaså den delvis kulturella, delvis politiskt betingade ovilja vissa invandrare tycks ha att acceptera exilsamhällets normer i allmänhet, etc.

Emellertid, det som i min mening inte är nödvändigt alls är att för ändamålet ovan välkomma den ”kulturella” existensen av det främlingsfientliga agerande Lars Vilks representerar.


För utöver det vulgära, det obehagliga, det oestetiska, det oetiska, o.s.v. som dessa kulturella huliganer tillbringar med sina karikatyrklichéer, står det enorm fara i de svar som provoceras fram.
Det avsiktligt provocerade svaret är dessutom inte episodiskt, eller endast igenkänd av mängd byggnader och svenska flaggor nedbränd och förstörda. Det svaret kan leva vidare i talrika latenta former hos den befolkningen vilken själ föremjukas. Tyvärr.

I det Niklas Ekdal onekligen har rätt, är att denna rondellhunden diskussion är inget annat än en repris på debatten efter de danska Muhammedkarikatyrerna 2005. Allt är redan bekant och förutserbar. Just på denna grund var Lars Vilks givetvis fullt medveten om konsekvenserna av sitt hugg bland fattiga muslimer världen över. Alltsammnas är dessutom en politisk fråga, som Jan Guillou problematiserade i Statsministern stryker den rasistiska opinionen medhårs (Aftonbladet 5/2 2006), och inte primärt en item för konstens eller yttrandefrihet endast.

Foto: K.M. Chaudary /AB

Mitt förslag är att den som medvetet orsakar en sådan kollektiv reaktion som består av direkt fara samt förstörelse av svensk ellers andras egendom, nationella symboler, etc. utomlands, skall ses av lagen som den intellektuell ansvarige för bl.a. den materiella kostnaden, och ansvarig för de ev. människoliv som spills samt de skador som tillfogas i samband med dessa protester. Således den ansvarige borde ställas inför rätta vid svenska domstolen och betala skadestånd. Alltså lagen om yttrandefrihet borde revideras/kompletteras.

Därtill tycker jag att Lars Vilks borde betala med egna resurser till den svenska staten för den skydd Säpo ställer upp.

Detta nedanför summera min tes, som i full text publicerades här i februari 2006:

Making compatibles Freedom of Speech and banning of uttered offences.
What to do

The core of the problem is not what we can say or write, what we are allowed to say or write, according to the Freedom of Speech. The crux is whether - in the moment of that saying or writing - we are fully aware of the consequences not only upon the integrity of others, but also of the collateral damage for others, caused by those reactions. If we consciously infringe that principle, we are accounted for malicious intent, and thus, as intellectual instigators of the disaster.

For this there is no law. But we could have one.

Laws, as such, are characterized by their coercion potential. This is the feature that differentiates law postulates from moral postulates. A moral principle can be infringed without the individual expecting a juridical-based punishment, such as prison. The one breaking a law has always to expect the coercion (the penalty) entailed in that breaking. Penalty is embedded in the law, could we simply say.

This law should have a possibility of enforcement such as in the following illustration. If I know, if I am well aware, that by publishing this verse I would cause inevitably a reaction which put in danger the life of my own people abroad, the onus probandis (in the sense of penalty potential) is not to be found in what I am publishing (since for it I am allowed by the law Freedom of Speech), but in the magnitude of the consequences I will accounted for because (and if) that consequences were to a significant extent due to my publishing.

The degree of "significant extent" is not that difficult to assess with help of causality criteria, examination of confounding factors, etc., and in general with tools of that kind we use - or at least we are suppose to use - in epidemiological research settings (in fact, many "emergent" epidemiological phenomena, such "burn-out", base much of its popularity in the absence of those tests of causality criteria. See here).

You may ask how I will know in advance of that particular consequence. The answer is not complicated, although dialectical. Here follow some criteria, although only Nr 3 criteria may have juridical relevancy

First, you may use your common sense.

Second, you have the Kantian principle of abstaining of behaviours you would not accept infringed against yourself or against your own society, or system of believes.

Third, and here the aggravating potential could be found, if a similar act (similar to your publishing) has recently resulted in repetitive and similar consequences.

Breaking-down:

If, a) a similar act b) has recently c) resulted in repetitive d) and similar consequences
a) The penal scale goes after the degree of correspondence. In this case, an equal content of the publishing, the re-publishing of the same graphic etc., scores highest in the scale.
b) The penal scale goes from recently to longer back in time. For time can change response behaviours due to socio-historical accounts.
c) The penal scale goes after the replication frequency of the response. The more repeated the response, the obvious that your publishing will evoce response.
d) The penal scale goes after the degree of intensity or amplitud in the "epidemiology" of the similar response.

Of course that all above, solely in case basic ethical principles have not naturally already intervened in your reasoning, long before this process, and advised you the right path. This is what I deem has happened with most of the Swedish newspapers and media regarding the issue of publishing or not the infamous cartoons. They just simply abstained by their own ethics and common sense, even if they had the full legal right to publish the material.

In other words what here is suggested it is a changing of a cultural praxis through legal mechanisms. Changing towards the behaviour of ourselves taking the responsibility for what ourselves say or write.

What is the accepted common praxis in Sweden? People can say things, insult, behave verbally in a very aggressive or nasty way without expecting consequences. If you in Sweden react like in other countries such as in the USA - where “giving one light punch” to the offender is a response for many regarded as “culturally” accepted- you can go to jail. If you react by saying sharp “do not do this again or take the consequences”, in Sweden that saying will be automatically regarded as a “warning”, which can easily be interpreted as olaga hot (unlawful threat) and therefore juridical liable. You can get jail in other words. Not to mention what it would happen if you use some violence against a thief breaking “quietly” in your house in the middle of a night and robe you everything. You may get prison for years.

Coming back to our central issue. The impact and dimension of such behaviours (the "allowed by the law" insulting other cultures or religious groups) in the international arena – particularly those with a background of severe conflicts and wars - entail much aggravating consequences.

First, because those costs are huge collectively sensed by the nation affected

Second, because the retaliation of international multitudes is exercised against the all society from which the “innocent” offence, even if individually designed, did departure. This is an unfair consequence, but a very real one.

This is the case of the recent boycott to the Danish Arla. The same type of feared measure against Volvo, Ericsson, Ikea, etc, was averted by a one-time decision seemingly taken in Sweden by cleaver officials at the Secret Police (the “invitation” of closing the SD website containing republishing of the cartoons). What now it needs to be done is to find a juridical instrument for an all-time praxis in order to avert these dangerous potentials.

Concluding
In my opinion, it is entirely possible to make compatibles Freedom of Speech and banning of uttered offences

Thursday 20 September 2007

What do I mean with Leftist liberal with some quite conservative anarchic values

Go instead HERE for an updated version of this text !! (10/9 2008)

 



My work situation both at Gävle College and Karolinska Institute have recently changed. I left my professorship in Public-Health Epidemiology to became Professor of International Health in Gävle, and to become Research Group Leader at the Karolinska Institutet in Stockholm. Namely, my former research team within the Safety Promotion & Injury Prevention Research Group become now a research group of its own at KI/Social Medicine: The Research Group of International & Cross-Cultural Injury Epidemiology, at the Div of Social Medicine, Dept of Public Health Sciences, KI. "Anknytningsbeslut" till Karolinska Institutet as "ledare för forskargruppen Internationell och transkulturell skadeepidemiologi" as well as the formal agreement in which the Dept of Public Health Sciences engages me as "Forskare/professor" was signed by the Department Head and the Division Head, professors Danuta Wasserman respectively Leif Svanström.



The changes above obliged me to edit anew my presentation - the so called profile - in this blog. By doing this I found myself writing down with great passion - beyond what I am professionally - who I am as homus politicus, where I do stand ideologically, or in other words what is the philosophical background of the positions I hold here. I felt to sum up what do I mean with "leftist liberal" or "conservative anarchist". This also with the hope to avoid confusions or wrong identifications with self styled liberals of the cemented right, or with self indulged leftists doing as right-wingers. Or worst, doing the job for them without even noticing. And finally, I again could not stop some words about institutionalized social cliché behaviours.

The picture was taken today (20/9) by my daughter Caroline, while I was writing this text at a rather conspiratorial looks-like Coffee joint (furnitured with Chippendale!) in central Uppsala


What do I mean with Leftist liberal with some quite conservative anarchic values?

Two words background
I came to Sweden as a political refugee – helped out by Amnesty International – after I have participated 1973 in the uprising against Pinochet’s military takeover and held captivity as “prisoner of war” at the Prisoners Camp of Quiriquina Island in Concepción, and also at the Stadium. Thereafter I was a main witness at the Bertrand Russell Tribunal on the atrocities of the Chilean fascist regime, in Rome 1974, and also member of the scientific committee of that Tribunal together with Lelio Basso, Linda Bimbi, and Gabriel García Márquez. At that time of the military coup I was professor at the University of Concepción. Later in 1998 I initiated in Norway the legal process for the extradition, detention, and trial of General Augusto Pinochet (see here my article in Brännpunkt, SvD. Other articles on Pinochet here (Bring Pinochet to a European Tribunal in Stockholm) and on other items here.
I am also a co-founder of the Chilean revolutionary movement MIR, and co-author – with Miguel Enríquez and his brother Marco Antonio – of the first “Tesis politico-militar” approved in the foundation of MIR in 1965. Other facts of my political life in the revolutionary years, in Political biography 1943 - 1973 .
1974 At Pinochet's Prisoner Camp in in the Navy Base of Quiriquina Island (click in photos to enlarge)







1998 - Vendetta see here

Well, 2007, I am still a leftist liberal. And admittedly with some quite conservative anarchic values
In the first place, I have always been on the side of the poor and the oppressed. In fact, I have got 2005, rather close to the eve of my academic livelihood, an international
academic award based in the verity that my research has permanently taken up the whereabouts of the less privileged in society, elsewhere in the world.
Taking side for the “deprived” is precisely what makes me be against of any policy that – even if not intended – neutralises basic human capacities of individuals in fighting for a creative role in society. I think that for the most the Swedish Left, and also the nationalistic Miljöpartitet has been deceived in these aspects by a hyper rightist ideology from within. Burn-out (In Sweden called utbrändhet or utmattningsdepression) is a fashionable diagnose, reported mainly by well situated or upper-class individuals, non medical verifiable and with no proven scientific ground. See here my analysis on the socio-economic and education factor in the reporting of job related stress, based in our research at the Karolinska Institute, and which shows a clear overrepresentation of the privileged in society. Read this Mona Salin, Lars Öhlin, Peter Eriksson, Wanja Lundby-Wedin, Sture Nordh!
The purported epidemiology of burn-out (utbrändhet, utmattningsdepression) is clearly exaggerated in Sweden with help of administrative prevalence (number of sick leaves which in the main are based in the individuals' own wishes or report to doctors). Authentic epidemiologic prevalence of burn-out (utbrändhet, utmattningsdepression) which can be related the the factual amount of individuals truly clinically affected, does not exist in Sweden.
Against the state-induced citizens´ passivity
I do believe in the separation between the individual and the state. Not in the sense of “against” the state but in the sense of “independent” from the state as much as possible. “Together we are strong” still applies, even if we mature away from the notion of maternal State (bidrag-stat) and leave to the state the caring of the nation, not of the individuals. I am against the state-induced civil passivity. The state university, the public service, the guaranty of objective judgement, that is one thing - and which I warmly support. The manipulation in the name of public interest to serve others interests through the detrimental of individual integrity, is another thing.


I am for Swedish neutrality but I support the cuttings in defence, and at the same time I am for military conscription (värnplikt)
I am for Swedish neutrality and non-alignment (like the socialists) but I support the cuttings in defence (like the Moderate Party now does), and unlike the socialists I am against a growing Swedish military industry aimed to sell weapons for the mass-killing of poor people such as in Iraq. I am against any Sweden approach to NATOand also against any involvement of so called Swedish intervention task-forces in Afghanistan - such as both rightists and socialists warmly support and inplement - or elsewhere the commitment is not sanctioned by United Nations.
I am for military conscription (värnplikt) and I support the idea that every citizen of all gender and adult age has to learn how to manage weapons in case a military imperialist aggression is perpetrated in the nations’ soil. I also believe that the most effective strategy in defending Sweden against eventual occupations forces is not the one based in JAS or super sophisticated and expensive weaponry, but in a political and military resistance in which a partisans’ war of attrition, or guerrilla warfare – consolidated by a high moral of brotherhood among native and immigrant Swedes - should be the main input. The yearly training programmes should take this into principal account.
Armies should not be exclusively "professional" on the sense of surrogates of people. In fact, only "people in arms" would secure the national commitment. The institution of military conscription (värnplikt) should be instead enhanced - with the main training strategy as described above - to significant increased contingents of men and also women. Every adult group-age should be part of that strategy.
EU, EMU, and the abolition of frontiers
In contrast with the Swedish Vänster, the “far” left, and the almost permanent confused Environment Party (Miljöpartiet), which in alliance with “nationalists” of all kind have opposed every step to a further European integration,

I am for EU, and for EMU, and for everything which may entail the diminishing of frontiers, checkpoints, and administrative barriers among the people, the human beings of nations who wish to coexist in creative peace and healthy competition with each other. I warm welcome Turkey to EU, and provided the treatment to minorities would meet at least the standards of democracy as defined by EU. No fundamentalist government should be allowed in the EU and this should be valid even for Denmark in case the supremacist party makes it to power.
Not only a secular atheist
I am not only a secular atheist, but militant against the influence of church and religion in education and science. See my essay Theses on the cultural premises of pseudoscience here. I am for freedom of the press, but against the vulgar, unmannered initiatives of - misusing that freedom – aimed to insult others faith symbols, like in the Mohamed caricatures issue. See here Making compatibles Freedom of Speech and banning of uttered offences.

I distaste the chauvinist atitudes and apartheid policy of the rulers in Israel, and I am in general a supporter of the Palestinians’ cause. But I am for accepting the existence of a (non beligerant) Israel state, because they are also a nation - as well as the Palestinians are - and I support the civilized formula of the State of Palestina coexisting in peace with the State of Israel. See my writing The one & only reason for recognizing Israel.

Anti monopoly

I support free establishment of enterprise and non-state owned cooperatives, and actually I wrote 1979 an essay at the Dept of Philosophy in Stockholm in which I humbly believe I proved Marx was wrong in his contention around Morgan on that private property of means of production did born after society divided in classes. But I am staunchly against monopolies and cartels. And I do not see any difference between the monopoly exercised by the state (Vattenfall, etc) which are supported even by the socialists, and those in private dominium attacked by them.

(I also think that Marx on the other hand may have still right on various other items in his analyses of both philosophy and the society of his time. As also Bertrand Russell had. Some of those items would be the concept of superstructure and the role of religion. My favourite philosopher is however the Greek Diogenes.)
I am for the right of young people and poor students to freely download files from Internet. In fact, I am against the principle of private property of intellectual work. And I am for the fight towards securing the private life of individuals and at the same time enhancing the open society (Item in the Piratpartiet's manifest of 2006).

Left paradox

And guess what, I am for “invandrare måste lära sig Svenska” (immigrants should/have to learn Swedish) which is according to the Left one of the most reputed “rightist” proclaims in the war of cultural terror against immigrants. This is another brilliant illustration of the Swedish Left paradox. The Left accuses the rightist Folkpartiet of agitating an anti-immigrant parole, and in opposing them, the Left defend the “right” of immigrants of remain ignorant and deprived of the fundamental tool for integration in Society!

Only with arguments of facts

I favour a political debate only with arguments of facts. I despise personal attacks.
If the Swedish Prime Minister Reinfeldt announces cuttings in the defence budget, my breakfast coffee tastes as a yesterday's croissant when reading that the oppositional socialists expressed that Reinfeldt “obviously is totally disinterested in a defence strategy for Sweden”. That he or his Finance Minister Anders Borg are not interested in the first place helping the profits of the Swedish Military Industry - which many socialists in fact support - does not make them deprived of interest in a Swedish defence. They just happen to have another strategy on that. Can we not say instead, “I disagree with Reinfelt proposition because of this and that fact, and this is why I have another proposition which is this or that?

Pseudo science and pseudo scientists

What particularly makes me “picky” is corruption in the science domain, among my fellow research scientists. The hiding of scientific true, the selling of scientific falsely, the trade of scientific research towards politically correctness and easy “earned” public research grants.
Another related issue to pseudosciende is the scandalous agitating from a number of researchers around the theme "Swedish burn-out", without presenting scientific ground for the epidemiology that according to them the "disease" burn-out have in Sweden.
I have not hesitated in pointing this out, for instance in my analysis "Kejsarens utbrända kläder" (Sociologisk Forskning 2004 nr 1) and also in several interviews in the Swedish media, such as in Dagens Nyheter leader article of June the 26th 2006 (click on the picture). More in my blog of July the 9th of July 2006.
In my thesis on the Swedish stress monopoly - Stressjukdomarnas monopol / The monopoly of stress...in Sweden - I wrote for instance: "Det nya svenska stressdyrkandet samt den massiva utbrändhetsupplevelsen är inte någon egentlig epidemi utan en ny religion, med några äkta sjuka och många äkta troende i ett tempel med en och annan företagsam månglare i drift"
And in Freud and the Swedish burn-out I wrote <<A tiny but effective superstructure of psychologists, masseurs, professors, fortune-readers, researchers, psychotherapists, alternative "medicine" practitioners, etc, have made quite fortunes by convincing normal individuals in disarray that they - as individuals - suffer of "illnesses" such as "over-occupational guilt", "low-occupation guilt, "grief", "empathy loss", "burnout", "stress", "worries of getting cynical", etc. And of course, that only they can effectively cure them, or "rehabilitate" them - as the trick nowadays has been renamed.


Vertical and Horizontal Progress
I define progress, particularly technology advances, in a complete different fashion than “progress” is generally understood. I mean, what I call vertically developed progress is the new technology and corresponding productions of new, more advanced items by the industrial world. These are devised to replace already well functioning items under the principle of technical obsolescence. We buy a new model of this or that. While this - in the main unnecessarily - replacement happens, vast masses of the world still do not have access to the very first models of such items. My contention is that in many cases we do not need more “vertical” progress. What the world needs is the “horizontal” development of the already acquired progress. That would be a paramount task for industry in the so called developed countries. Did you know that almost half of the worlds adult population has never made or get a phone call?


I mean, I advocate for the stop of vertical progress. Let us do a halt there, and expand “horizontally” the production of items already proven as well-functioning. In the optimum, only when all in the world benefit of technological progress would be ethically plausible to devote new efforts for improve niceties of things and go further. I clarify that I am talking here about mass-production and mass-marketing, not on Research & Development.

Quality
As corollary from above I regard advisable the restoring or repairing good quality products - than besides are unobjectionably more aesthetical value. I have myself found one great pleasure and fulfilment in restoring classic technology. From wooden sailing boats to vintage cars. “Classic” is not concept related to the thing, but to the attitude. To the perennial wish of men to leave things or nature in a better shape than they found it. This leads to the opposite of the classic which is the vulgar.

I think Giorgio Armani wardrobe is vulgar, Rolex watches functioning with batteries, vulgar, metallic painting of modern cars likewise. And I suspect any man that mixes Manhattan cocktails without (about seven drops) Angostura bitter. It reveals that they if they are not in the art of mixing properly they might be not either for cooking. And from there not for true gender equality either. Or even worst, perhaps they are deprived of good taste for a sinful life. Only having a good life with poor taste can be worst to it.

Am I a "feminist"?
Well, even if I do not look like such, I am, in the meaning hat I I think equality between genders is an obvious, a self-evident issue. If that has not been fully achieved, we have to struggle for. Besides, I come from a country in which the President is a woman as well as half of the ministers! And I do not want to be in the same package than loud-shouting feminists fighting to "reduce the gap" between men and women's salary. I instead work to abolish that difference. For instance, at my work place I presented already four years ago a proposition in front of the Congress of colleagues and all co-workers, that the entire budget for salaries should make a common pot at the Department, and from that accumulated sum the salaries being re-distributed according to merits and job-tasks, independent of gender. It was majority voted against it, even by several women colleagues.
Yet, I still get surprised here in Sweden to hear from time to time the feminist woman - when I hold the door open for her to pass first - exclaiming irritated “don’t you know that here in Sweden we women are capable to open the door ourselves”? By the way I do the same for Swedish men, even if their ties look terrible - the rare ocassions they sport one. A blessing.

So, how I use here the above?
I intend in this blog to contribute with critical analyses on behalf of true science, individual integrity, and social justice. I am also an artist and share here my views on art & cultural issues.

My opinions here are personal and not bounded to family name or the academic positions or institutions I am associated.
My debate articles published in the Swedish media are found in http://www2.hig.se/~mnf

Wednesday 29 August 2007

My painting "Justitia"

I found my painting "Justitia" - from the art exibition I had at the Chilean Embassy, Stockholm, in April 2004 - shown at Michael Allan Dean's virtual gallery "Images of the Goddess of Justice"

Click to enlarge


And there I found this too

Sunday 12 August 2007

Sjukskrivningar allenast för de sjuka!

Uppdatering 14/8. Avseende Socialstyrelsens utredningen om riktlinjerna i samband med sjukskrivningar. Stressetablissemanget reagerar – förväntat - reflexmässigt. I dag genom inlägget i DN-debatt rubricerad "Socialstyrelsen nedvärderar våra osynliga stressjukdomar". Man där refererar återigen till de "utsatta människorna". Den argumentationen bemötes här nedanför.

Förskningen visar att hos de flesta distriktsläkare är mer patientens önskning än den kliniska bilden det som determinerar sjukskrivningen, och en omfattande studie av SOS 2006 konstaterade att ”Ofta är det huvudsakligen patientens egen berättelse som ligger till grund för bedömningen av hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan”.

En RFV-studie från 2004 visade att "
Fyra av tio anser sig berättigade till sjukpenning när de känner sig trötta. En av tio anser att konflikter med chefen eller arbetskamrater alltid är ett godtagbart skäl till sjukskrivning, var tredje kan tänka sig det". (Se inlägget "Trötta sjukskriver sig" av Anna Hedborg i DN-debatt 17/9 2004).

Socialstyrelsen utreder nu huruvida utbrändhetsdiagnoser i allmänhet – lätta utmattningsdepressioner inkluderade - är berättiga sjuskrivningar. Riktlinjkerna beräknas bli klara om ett par månader. Detta annonserades först i DN (se här) och senare kom även en kommuniké av Socialstyrelsen (här). Svenska media – som i vissa fall har okritiskt spridit utbrändhetsmyten eller naivt fallit för lobbister från de kommersiella intressen som profiterar av den pseudodiagnosen utbrändhet – rapporterade genast om reaktioner omkring utredningen.

Absolut förväntat uttalar sig Aleksander Perski - i sammanhanget "förloraren" tillsammans med hela vinstdrivande rehabiliteringsindustri - om frågan. Perski presenteras av DN som ”docent på institutet för psykosocial medicin på Karolinska institutet och chef för den privatägda Stressmottagningen som behandlar människor med utmattningssyndrom”.

– ”Det här låter som ytterligare ett försök att spara pengar. Det kommer främst att rikta sig mot kvinnor och svaga grupper i samhället", åberopar Aleksander Perski (DN 11/8 07).

I själva verket är det just sådana grupper som avses vinna med Socialstyrelsens förslag. För att de inte skall behövas luras till en påhittad diagnos eller en sjukskrivning förenad med en påhittad behandling utan vetenskaplig validering. Och självklart skall alla privata/vinstdrivande mottagningar, coach-gurus, kvacksalverister m.m. starkt ogilla förslaget.




Klicka på bilden
Men, vilka är de "svaga grupperna" Perski talar om?

Faktum är att - bland samtliga som ingick i de rikstäckande arbetsbesvärs undersökningarna - var nämligen de mest högutbildade kvinnorna, i höga tjänstemannapositioner, dessa
som visat högst benägenhet för att identifiera stress och psykiska påfrestningar som anledning till deras arbetsbesvär.

Allt detta i enlighet med vår forskning på Karolinska Institutet, Institutionen för folkhälsovetenskap, avdelning för socialmedicin, 2002-2003. Källdata från Arbetsmiljöverket.

Klick för större bild

Redan 2002 hade jag i ett inlägg i Svenska Dagbladet (Utbrändhetsdiagnoser på reträtt, SVD 23/9 2002) slagit fast att det så kallade utbrändhetsfenomenet är mest en elitföreteelse och som mer vanligt hör hemma hos högutbildade kvinnor. Således inga "utsatta" grupper i social mening - som Perski och utbrändhetsförespråkare försöker att göra nu gällande. Åren efter presenterade vi fyndet ("Reported mental stress as leading cause for works hazards increases with higher socio-economic status") * i en internationell vetenskaplig konferens om skadeprevention i Hongkong.

Vår analys identifierade inte individer med utbrändhetsdiagnoser, utan att utifrån socioekonomiska variabler som fanns i Arbetsmiljöverkets årliga rapporter (utbildningsindelning inkluderade) syftade vi att identifiera vilka grupper inom den aktiva arbetssektorn visade mer benägenhet att medge stress som huvudorsak till arbetsbesvär.

Faktum är också att vårt fynd i den bemärkelsen väl stämde med studien av Marie Åsberg & Åke Nygrem m.fl. med materialet avseende "långtidssjukskrivna för psykiska problem" och som - enligt TT - visade bland annat att "De flesta av dem som drabbats är chefer på mellannivå. Det är flera kvinnor än män och majoriteten är i medelåldern" **

Så, vilka då "svaga, utsatta grupper i samhället"?

Arbetarklassens gummor och fattiga invandrarkvinnor och arbetslösa?

eller mestadels psykologer, socionomer, distriktsläkare, och tjänstemän?





Klicka på texten nedan för "Utbrändhetdiagnoser på reträtt"

Klick på texten nedan för "Stresssjukdomarnas monopol"
Därefter summerar Aleksander Perski till DN sitt perspektiv avseende hela "problemets" kärna (egentligen orsakad av den påhittade utbrändhetsdiagnosen och de onödiga sjukskrivningarna) och hävdar därmed, helt fräckt:

– ”Problemet har varit att ingen velat satsa resurser på behandling”.

Alltså på den behandling som drivs till ex. i den privata Stressmottagning som han är chef till!
Det verkar osannolikt, dock står faktiskt Perskis citat ovan i tidningens intervju med honom (se artikel av Amanda Billner / Åsa Nilsson i DN 11/8 07).

En nödvändig rättelse till DN: s artikelförfattare. Den ovan refererade Stressmottagningen har i själva verket inte något att göra med Karolinska Institutet. (Se här Karolinska stänger Stressmottagningen)

Dagens Nyheters ledarsida däremot prisar Socialstyrelsens initiativ och kallade det för ”ett arbete som imponerar” i den utmärkt belysande huvudledaren Från offer till aktör (läs här eller klicka på bilden). ”Om läkarna vill bli tagna på allvar bör de förslagsvis börja med att ta sig själva på allvar. Och att sluta intyga saker de inte själva tror på” säger DN.

Det skulle kanske ytterligare ha hjälpt läsaren om DN samtidigt hade informerat att en omfattande studie 2006 visat att över hälften att de sjuskrivningar som producerades vid distriktsläkarmottagningarna i riket har utfärdats mestadels enligt patienternas uttryckliga önskningar. Ej p.g.a. av den kliniska bilden.

Journalisten och utbrändhetsförespråkare Johanne Hildebrandt - i uppriktighetens namn, också känd för sin modiga insats som krigskorrespondent i Irak - påstår i sin kolumn i Aftonbladet (Hur vet vi vem som är en belastning? AB 12/8 ) ”Och för övrigt anser sig var fjärde kvinna mellan 16 och 34 år vara deprimerad. Trots detta finns ingen vård att få och ingen kommer det att bli heller, för nu ska alla ta sig i kragen och jobba på.” Och sammanfattar:

- ”Det är inte utan att man undrar vad som håller på att ske: om detta land, som faktiskt varit ganska hyfsat, är på väg att återuppstå eller om det verkligen är på väg att braka samman totalt.”

Emellertid finns det oerhört avgörande fakta som bestrider den ovan apokalyptiska sammanfattningen. Det finns nämligen kliniskt relevanta skillnader mellan att episodiskt eller lätt ”känna sig deprimerad” – en upplevelse som kan tillskrivas människans normala existens - och att egentligen ha depressiva symtom enligt diagnostiska kriterier som beskrivs till ex. i DSM-IV.

Vem har sagt att de som lider av depression i psykiatrisk mening inte är och förbli föremål för lämpliga sjukskrivningar och en hyfsad vetenskaplig baserad behandling inom det svenska vårdsystemet?

I samma Aftonbladet den 10/8 uppmärksammas en TT-intervju med projektledare på Socialstyrelsen Jan Larsson i vilken han uttryckligt förklarade angående vem det är som inte skulle behövas sjukskrivas:

a) ”Det är en person som upplever lätta besvär som egentligen är kopplade till livssituationen, besvär som man kanske får lära sig att hantera men som egentligen inte är sjukdom”
b) riktlinjerna handlar om normalfallen, ”Man kan mycket väl göra avsteg från riktlinjerna”

Ref.

* Ferrada-Noli, M. & Svanström, L., "Reported mental stress as leading cause for works hazards increases with higher socio-economic status", Abstract, 12th International Conference on Safe Communities. Safety & Health Expo, Honkong, March 2003.

** Ferrada-Noli, M. Arbetsrelaterad stress, självmord och utmattningsdepressioner. Läkartidningen,
Vol 98 nr 26-27. Denna artikel och andra i det tema finns att läsa här

Andra inlägg om ämnet i Professor's blogg:



Socialstyrelsens utredning om sjukskrivning vid utbrändhet är välkommen

"Marcello Ferrada-Noli är omskriven för sin åsikt att utbrändhet är en påhittad diagnos. Nu välkomnar Gävleprofessorn Socialstyrelsens rekommendationer till läkarkåren."




Ingen sjukskrivning för utbrändhet

Artikel i Arbetarbladet lördag 11 augusti 2007


Förtfattare, Eva Carlsdotter

Klicka på bilder för större text

Relaterade texter i artikeln av Eva Carlsdotter

Sunday 25 March 2007

Christopher Ringskog Ferrada-Noli


NEW update!! You may wish to visit CrRFN, a site and pictorial on Christopher Ringskog Ferrada-Noli linked in LOTTA CONTINUA (link to page on Christopher)


Cristophers kamp för mänskliga rättigheter, två månader före sin tragiska död


Click to enlarge


I dag är tio år sedan livet miste min älskade son Christopher Ringskog Ferrada-Noli. Han lever ändock hos oss i vårt livs varenda puls. Jag önskar i dag att hedra hans minne med publicering av en av de sista bland hans vackra, djupa dikter, ur hans samling "Notturni". Till alla Sveriges behjärtade invandrare!





















Reading Babar for my beloved son Christopher Ringskog Ferrada-Noli. I painted this portrait in 1982.
Click on image to enlarge




Christopher when travelling to England.

He perished as a passenger in a car crash accident

in Scotland 25/3 1997. Christopher was 18 years old