Barnafödandet ökar i Sverige. Har arbetsstressen i riket minskat?

Eller, hade stressen i samhället överhuvudtaget ökat så enormt i senare år? Ty all fakta – inklusive den ”plötsliga” och nu varaktiga minskningen av psykrelaterade sjukskrivningar - bekräftar istället att stressen inte hade ökat patologiskt betydligt under dessa år och att den kraftiga "epidemin" av utbrändhet aldrig hade en medicinsk orsak utan annan.

Grafik från DN 22/12 2009, sidan 20

Flera tidningar publicerar SCB:s uppgifter om att folkmängden i Sverige har ökat rekordviss. DN:s Svenskarna ökar rekordsnabbt (22/12 209), SvD:s Fler än 9,3 miljoner svenskar 2010 (21/12), och dito i Sydsvenskan, må vara korrekt vad beträffar den statistik som uppges och är till synes inte speciellt kontroversiella.

.

Emellertid är i högsta grad kontroversiella de ämnena som - i takt med tiderna - har i medierna och politiken kopplats med variationen av Sveriges folkmängd, nämligen invandring och barnafödande. Jag refererar här om den sist nämnda aspekten, och tar denna med invandring sedan.

En viktig faktor som dock inte omnämns i tidningarna som bidragande till ökningen av Sveriges befolkning är ökningen av svenskarnas livslängd!

Livslängdsökningen har inte hitintills inkluderat i de beräkningar som SCB gör avseende befolkningsmängdens variationer, bekräftade för mig i dag Anna-Karin Nylin från SCB, ”vi har inte tänkt på det” (22/12-2009). Vi var i alla fall överens om att påverkan av livslängden i variationen av befolkningsmängden skulle vara av betydelse i exempelvis 10-års period jämförelserna. Livslängden i Sverige har som bekant också ökat konstant i senare år.

En sak är hur som helst obestridligen. Barnafödandet har ökat på nytt i Sverige alltsedan 2000. Då föddes 90 448 bebisar och sedan dess har ökandet varit konstant. DN-artikeln medger i första plats i förklaringar att den stora befolkningsökning som registreras nu i Sverige ”beror på ett fortsatt högt antal födda”.

Men det skulle inte vara så, exempelvis enligt stress och utbrändhet/utmattningssyndrom apokalyptiska förespråkare. Ett av de argument man har använt sig för att lobba ökade statliga forskningsbidrag samt ökade patient besök beträffande ”diagnos” utbrändhet (numera utmattningssyndrom) var att den ökade stressen i samhället riskerade att paralysera barnafödandet. ”Stressen i arbetslivet får många att avstå från att skaffa barn” hette det i ett DN-debattinlägg av TCO:s ordförande Sture Nordh för några år sedan. Han sammanfattade

.

"Det mesta talar för ett starkt samband mellan stressen i arbetslivet, ökande sjuktal och lägre födelsetal."

Jag gjorde då en trendanalys som visade att den ökningen registrerades i 2000 (efter några år av minskning) inte enbart var en tillfällig företeelse för det året, utan ett fenomen som kunde iakttages sedan flera år tillbaka. Så var det: Under 1997 uppgick minskningen i det svenska barnafödandet till 5 procent jämfört med 1996, 1997-1998 "reducerades" minskningen till 1,6 procent, 1998-1999 till 1 procent. 2001 år registrerades en ökning på 1,9 procent. Och sedan gick det att se hur den månadsökningen under året 2000 såg ut; den ökade konstant månad efter månad.

Nu är det så att min analys – som publicerades också i DN debatt - var endast en kvalificerad gissning, i sig i rätt håll. Men nu har vi fakta framtaget av SCB:s befolkningsstatistik: Barnafödande har ökat konstant sedan 2000 och numera uppnår omkring 100 000 per år.
Skulle detta betyda – om man nu följer stressförespråkarnas resonemang - att stressen har betydligt minskat i samhället under det här decenniet?

Knappast. Egentligen, all fakta – inklusive den ”plötsliga” och nu varaktiga minskningen av psykrelaterade sjukskrivningar - pekar på att stressen hade istället inte ökat patologiskt betydligt under dessa år och att den kraftiga epidemin av utbrändhet aldrig hade en medicinsk orsak utan annan.

Det enda som ökade i sammanhanget var påtalandena om samhällelig stress i media, som resulterade i skuldkänslor hos beslutsfattare, som resulterade i ökade bidrag till utbrändhetsforskning, som ökade antal ovetenskaplig rapportering av ökad stress, och ökade antal av påhittade diagnoser. Och till sist och inte minst, ökade antal av självrapporteringar om stress och utbrändhet som dock inte var medicinskt verifierade påtvingade läkarkåren att öka antal sjuskrivningar lavinartat.

Sverige, det land som med fakta i handen har den högsta livslängden i Europa och en av de bästa hälsoindikatorerna i hela världen, blev i stället ”Europas sjukaste land” på grund av psykrelaterade sjukskrivningar.

Och allt byggde på en fullständig lögn.

Och somliga blev rikare, och många, många blev fattigare.

Inte minst de som genom epidemins bästa smittförmåga – skräck - blev övertalade att de var psykiskt sjuka, åt onödiga antidepressiva, och gick slutligen in i långtidssjukskrivningens fälla. Numera utförsäkrade, och i värsta läget de som saknar sjukpenninggrundande inkomst.

Slutligen, i dag kan jag säga här till Sture North och samtliga utbrändhet/utmattningsyndrom förespråkare,

.

Om "Det mesta talar för ett starkt samband mellan stressen i arbetslivet, ökande sjuktal och lägre födelsetal" - som utbrändhet förespråkare hävdat -, nu när sjuktal har minskat och födelsetal är högt det mesta talar för att ni hade fullständigt fel.

Och vetenskapen hade rätt!

.

Marcello Ferrada-Noli, 22/12 2009

Other articles I have published on utbrändhet/utmattningssyndrom are now found i one place here.

En tidigare version av inlägget ovan är publicerat i Second Opinion: Barnafödandet ökar - stressforskarna hade fel

Intressant?

Självmord och självmordsbeteende bland unga i Sverige. Viktigaste epidemiologiska variabeln - invandrarstatus -mörklagts.

Oroväckande är att svenska myndigheter antingen förnekar totalt eller nonchalerar denna konkreta problematik med användning av näst intill absurda pseudoförklaringar

Foto stock.xchng. Second-Opinion

I en trekolumns artikel i DN rapporterades det nyligen fyndet "Större självmordsrisk för ensamma pojkar" (Staffan Kihlström, DN 5/12 2009, sidan 12. Ej online!). Artikeln baserades på en rapport från forskare vid Stockholms universitet, doktorand Jerko Rojas och professor Sten-Åke Stenberg. De underliggande riskfaktorerna för det beteendet är enligt artikeln följande: a) ensamhetsupplevelsen, b) att växa upp i familjen med socialbidrag, c) att vara borta från skolan utan att vara sjuk.

En viktig och epidemiologiskt avgörande variabel har emellertid mörklagts. Nämligen invandrarstatus.

I

Etnicitet och invandrarskap har istället visats i våra analyser vid Karolinska Institutet (publicerade bl. a. i DN debatt 21/09 2007. Se här) som potent riskfaktor faktor gällande ökade självmord bland unga i Sverige, i synnerhet bland pojkar. Denna variabel har inte ens nämnts i DN artikeln. Varför?

Faktum är i "självmord bland unga" - alltså i åldersgruppen 15 till 24 år, kunde vi konstatera att en tredjedel av dödsfallen gäller unga invandrare.

Om detta formuleras i mer precisa vetenskapliga termer kan vi säga att skillnaden mellan utrikesföda invandrare och svenska ungdomar som dör av självmord i Sverige är enligt min forskning högt signifikant. Nämnligen P = 0.0001 (Chi square 24.88).

Oroväckande är att svenska myndigheter antingen förnekar totalt eller nonchalerar denna konkreta problematik med användning av näst intill absurda pseudoförklaringar. Redan för ett par år sedan uttalade exempelvis Helena Silfverhielm, Socialstyrelsens psykiatriexpert, till allmänheten vid en SvD intervju i artikeln Självmorden bland unga ökar (24/2 2007), beträffande att "Det blir allt vanligare att unga människor får vård sedan de försökt ta sitt liv":

- "Det kan bero på att fler söker sig till vården, det kanske inte är så att det är en reell ökning. Eller också är det det. Det kan bero på att det i dag är svårare att vara ung, det ställs högre krav på de unga".

Inga strukturella förklaringar, inte ett ord om riskgrupper. Och detta just medan Socialstyrelsen tillhandhållit mig de oarbetade data som avslöjade efter enkel chi-kvadrat analys den höga överrepresentationen av unga invandrare i den svenska självmordsstatistiken.

En annan sett som statsmakten i Sverige använder sig för at inte behöva ställa tills svars internationellt, är att konsekvent förneka att statistiken över självmord av asylsökande flyktingar förs i landet överhuvuddtaget. Det är bara de mantalsskrivna i Sverige som figurerar i den svenska statistiken, heter det. Som om Polisen eller Invandrarverket inte skulle veta vilka unga tänder eld på sig i Arlanda, hänger sig under arrest, etc. Emellertid betyder detta att den studerad överrepresentation av invandrare skulle kunna vara ännu större om man skulle kunna införa asylsökandes fall i den totala statistiken som avser invandrarsjälvmord.

Click on pictures för reading - If online

II

Att rapportera om självmord eller självmordrisk i Sverige utan att referera att Sveriges invandrargrupper är överrepresenterade i den nationella självmordsstatistiken är i min åsikt vetenskapligt ohederligt. Denna mörkläggning har försiggått i publikation efter publikation och är onekligen politiskt instrumenterad.

Exempelvis, för några veckor sedan lämnade jag i protest ett sedvanligt sammanträde av Sveriges socialmedicin professorer vid Karolinska Institutet när det blev känt i mötet att det senaste numret av Socialmedicinska tidskriften hade som specialtema självmord i Sverige dock utan att referera till den ovan nämnda överrepresentationen av invandrare. Professorerna ansvariga av publikationen var med på mötet. Egentligen är alla inom det folkhälsovetenskapliga forskarfältet medvetna att den överrepresentationen har blivit ett påtagligt fenomen inom suicidbeteende i Sverige.

Vid ett annat tillfälle för ett par år sedan hade en arbiträr (gör det inte att överklaga) antagningskommitté som består av tre professorer vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet refuserat ett doktorsavhandlingsprojekt om temat omkring utrikesfödda självmord "på grund av vissa vetenskapliga brister". I själva verket det var en design till punkt och prick metodologiskt identisk en studie från Harvard Medical School publicerad med beröm i Acta Psychiatrica Scandinavica. Studenten i frågan blev senare antagen efter att ha bytt tema för sitt avhandlingsprojekt.

III

Vem, eller vad, vill man skydda, kan man undra. Är det rädslan att få internationella blickar fokuserade på hur egentligen Sverige behandlar sina invandrare? Är det att man inte önskar "besudla" den svenska välfärdens goda renommé genom att göra allmänt känt att de flesta invandrare som dör av självmord dör alldeles ensamma och i misär, som är dessvärre ett faktum?

Eller att de flesta bland de "oklara självmord" offer som påträffades utomhus eller i en avlägsen park är invandrare och att invandrare är kraftigt överrepresenterad bland dessa så kallade oklara fall (det vill säga, rättsläkaren är inte säker huruvida den dödliga skadan är självtillfogad, dock externt agerande är uteslutet). Och att den osäkerhet i rättsläkarens diagnostik beror i många fall på att bland dessa invandrare som dör hemma kan det ta ibland flera veckor innan någon upptäcker deras död och därmed är deras kroppar tekniskt svårt att obducera?

Eller är det därför att den vetenskapligt fastlagda statistiska överrepresentationen av invandrare i svenska självmord krossar sönder den osanna invandrarbilden som spridits i den bemärkelsen av kulturrasister?

Texten i klippet nedanför från en artikel som jag - efter många anstränningar - fick publicerad i Acta Psychiatrica Scandinavica 1995:91:130-135. Som sagt artikel publicerades bara efter flera år av "vetenskaplig granskning" och oändiga begär av texändringar. Den rönen nämnligen avslöjade för första gång i Sverige den höga signifikanta överrepresentation av invandrare i såväl klara och "oklara" självmordsfall. Fyndet har reproduceras i flera studier därefter. Forfattarna var utöver undertecknad, professor i psykiatri Marie Åsberg, professor i rättsmedicin Kari Ormstad, och med dr överläkare Peter Nordström. Samtliga från Karolinska Institutet.

Allt ovan måste ses mot bakgrunden av det år per år hårdare klimatmottagningen gentemot flyktingar i Sverige. Detta föranleder naturligtvis reflektionen om hur mycket det klimatet beror på ynkliga politikers - och därtill den fariseiska forskarkåren - anpassningar till SD:s populistiska positioner.

De verkliga faktorerna bakom detta makabra och på riktigt dödliga fenomen – självmord bland unga pojkar, mestadels invandrare – måste utredas grundligt av internationella organ! .

Marcello Ferrada-Noli 5/12 2009

Detta inlägg är publicerat i Second Opinion 7/12 2009- Se Invandrarstatus mörklagd i DN-artikel om självmord

Mera vetenskaplig information inriktades till allmänheten avseende invandrar självmord - utöver ovan - står att finas i andra debattartiklar undertecknad har tidigare publicerat i Aftonbladet, Dagens Nyheter samt Läkartidningen. Vetenskapliga artiklar om självmord bland invandrare i Sverige här (Google scholar, search item: suicide immigrant Sweden) alternative Medline / Pubmed.

Särskilt om självmordbeteende bland asylsökande:

Ferrada-Noli, M. Traumatisk stress och flyktingars suicidbeteende – epidemiologiska fynd.
Läkartidningen ❙ Nr 44 ❙ 2001 ❙ Volym 98

Ferrada-Noli, M. Tortyr och självmordsbeteende bland asylsökande. I Ekblad & Wasserman (red): Tidigt upptäckt och preventiv behandling av asylsökande i riskzonen för självmord. Stressforskningrapporter nr 304-2002. Institutet för psykosocial medicin. S 21-24. [Torture and suicidal behaviour in asylum-seekers].

Andra inlägg om temat 1, 2, 3, 4

självmord, självmordsförsök, suicide självmord statistik, självmordsrisk

Intressant?

"Pladdrets tyranni” indiskreta motsägelser

Ledaren "Pladdrets tyranni” utblottar genom sina indiskreta motsägelser den moderna fariseiska journalistiken.

Ty efter ett hyperlångt och malligt försvar av yttrandefrihet som inleddes med ”Fri och öppen debatt tjänar sanningen” avslutar Håkan Boström sin DN-kolumn med en tvärtom plädering för censuråtgärder gentemot medieansvariga och internetmedia, i synnerhet bloggar som vågar ifrågasätta det som makthavarna uppger - och Boström återger - som enda sanning.

Vi varnas i Pladdrets tyranni (DN 2/12) om en viss artikel i Newsmill ”där några konspirationsteoretiker ifrågasatte vem som låg bakom attacken mot World Trade Center 2001”, och om en viss blogg, en viss hemsida, dock nämns inga fakta .

Vi varnas i Pladdrets tyranni även om att ”i och med Internets ökade betydelse kan nästan vem som helst säga vad som helst – och få en miljonpublik”. Emellertid, är detta verkligen något att beklaga sig för i en demokrati , om man är demokratianhängare på riktigt?

Isobel Hadley-Kamp har redan utmärkt sammanfattat om den punkten i Yttrandetfrihet och antisemitiska kräk

"Om man börjar dra upp gränser inte bara för VAD som får sägas, utan också VEM som alls ska få säga något, då måste vi nog ta om den där debatten om yttrandefriheten från början."

Syftet med Pladdrets tyranni visar sig – uppenbarligen - inte vara att argumentera med fakta mot det som påstås i en angiven alternativförklaring omkring en terroristattack. Syftet med artikeln är däremot delvis att ifrågasätta rätten att framlägga andra än de officiella förklaringarna omkring dessa omständigheter. Delvis är också Pladdrets tyranni ett kraftigt förespråkande för censur gentemot konkurrerande internetmedier.

I

Pladdrets tyranni agerar som en desperat kanonad av den "sista salva"- arten. Bush/Rumsfeld/Cheney/Blair-skeppet sjunker gradvis i havet av nya avslöjanden överallt. Det drar med sig alla journalister som sjungit i kör enligt det ideologiska partituret.

Vi har i förgäves väntat på de svenska mediernas ursäkt för, eller åtminstone förklaring till, varför det okritiskt förmedlades grova falska ”nyheter”, skrevs osanna ledare och vilseledande artiklar om Irak- ockupationens påstådda orsak. Som tidigare om Vietnamkriget och det massiva bombardemanget av Kambodjas befolkning. Och nu om Afghanistan. Ett sådant tillkännagivande skulle hedra journalistikkåren i ett land som stolt prisar sig självt – inte minst i DN - för att icke vara korrupt.

Och det ter sig ännu märkligare att medan amerikanska oberoende kända journalister informerar om andra verkliga omständigheter omkring den 11 september, envisas svenska journalister fortfarande nu december 2009 att återge den officiella gamla onyanserade stilla bild som återgavs av Busch.

Den ovan till synes väl förutsebara och väl exploaterade 11 september har i dokumentär efter dokumentär visats i Sverige, exempelvis flera program i TV4 Fakta.

Förvisso skulle allt detta enligt författaren av Pladdrets tyranni kategoriseras som enkla provokationer. Sedan, om dessa ”provokationer” (artiklar, intervjuer) slutligen är publicerade, beror denna publicering enligt Boström ej på de bidragande fakta de medför till analysen utan på texternas/bildernas sexism.

För som Boström dikterar i sin DN-kolumn, och som gälla skall i rikets hela, ”när intresset för sanning överges” och andras ”oförnuftiga” tolkningar, andra ”oförnuftiga” fakta, träder fram i det offentliga scenariot är det dags att kräva vissa ramar. Det samma har, historiskt sett, påståtts av samtliga diktatorer. Det låter verkligen som ett citat från Pinochet själv:

Pladdrets tyranni: ”Förnuftiga samtal kräver vissa ramar. Utan några gemensamma utgångspunkter kommer vi aldrig från ruta ett. När intresset för sanning överges blir provokationen i stort sett det enda kriteriet för genomslag.”

Och vem skall diktera dessa nya ramar för mediepublicering? Vilka har dikterat de ramar som redan står att finnas som acceptabla från det ena ideologiskt styrda etablissemanget till det andra? Är den demokrati, som Boström till synes slår sitt bröst blödigt för, att förenas med en sådan näst intill fascistisk proposition?

II

Men det handlar som sagt inte bara om skräck inför vissnade högeretablerade palatssanningar och som numera rubbas av nutida bloggare och "pöbelns journalister".

Syftet med denna offensiv är mer strategiskt övergripande och har att göra med hela gammelmedias existensberättigande. Det handlar således om att strida mot bloggmedia.

Och då är det förståeligt att makthavarnas gammelmedia har inlett en så kraftfull sista strid i försvar av sanningsförmedlingens monopol. Det monopolet verkar ha torpederats grundligt och det går tydligt emot konkurs på havsbotten.

Man kan visst förstår DN-ledarens irritation när så lätt går att konstatera den avgörande närvaro i det offentliga rummet av dessa bloggare, oberoende av makthavarnas direkta intresse. Man har i det fallet säkerligen sökt eller googlat "yttrandefrihet" på nätet. Då har man inte i första hand hittat gammelmedias ledarartiklar. Man har i stället hittat i Google första sidan direkt länkar till exempelvis bloggarna Isobels Text och Verkstad, Oscar Swartz :: Texplorer, och Henrik-Alexandersson.se .

Håkan Boströms Pladdrets tyranni agerar mest som en attack mot luften. Attacken mot Newsmill kan väl direkt associeras av läsaren - inte mist bokstavligt - med Don Quijotes onödiga vindkvarns episod.

När Boström egentligen kommer till punkten hävdar han följande i Pladdrets tyranni:

Islamisten XX är i hög grad en produkt av det nya medielandskapet. Hans politiska plattform består i stort sett av en blogg samt medverkan på förment seriösa nätsajter.

Och sedan

De redaktörer och programledare som tror sig tjäna yttrandefriheten och demokratin genom att släppa fram dessa åsikter smiter ifrån sitt ansvar.

Följaktligen fullföljer man sitt ansvar enligt Pladdrets tyranni genom att censurera dessa ”relativister” och endast publicera / ge tillträde till de ”förnuftiga” sanningsbärare. Förnuft är förvisso definierat endast av Boströms ideologiska perspektiv.

III

Ytterligare, den censurkontrol som denna tes innebär implementeras genom att sprida skräck bland andra kritiker, eller potentiella sådana. För ingen önskar sig att vara associerad - på grund av några av sina liberala, revolutionära eller antietablissemang-idéer, eller enstaka formuleringar mot aggressionsmakterna - med skurkar eller terrorister såsom Pladdrets tyranni gör gällande. Men det är en fälla som vi inte skall gå i. Kampen går alltså vidare.

Inför intolerans förespråkarnas nya krav, gäller det för bloggarna att demonstrera ytterligare intellektuellt integritet. Och inte ge vika. Nu krävs det att vara modig, och agera. För, som Henrik Alexandersson talade i sin blogg - även om han refererade till temat vid ett annat sammanhang - i ett citat som länkades i Google sökning för yttrandefrihet:

"Då hjälper det inte ens att värden som yttrandefrihet, tryckfrihet och nätneutralitet står på spel. Den som över huvud taget vågar ifrågasätta det som sägs får huvudet avhugget."

Notabene. Med fariseisk journalistik menar jag alltså inte den ”softade” svenska varianten av ordet (fariseiska = egenkära, dryga, självgoda) men det ursprungliga klassiska begreppet som även innefattar att agera enligt makthavarnas uppdrag.

Marcello Ferrada-Noli, 2/11 2009

Publicerat även i Second Opinion 3/12 2009

Andra om yttrandefrihet, yttrandefriheten, yttrandefrihet censur, dn, dnledare, bloggar, bloggare

Intressant?

Tillbaka från Italien

Sverige är förmodligen det enda land i vilket staten och kapitalisterna kan driva omkring med befolkningen med temat "miljöförstorings konsekvenser" - som de själva skapade - och dessutom tjänar ofantliga pengar på det. Till de fattigas bekostnad. De har i högsta grad att tacka en för det mesta alldeles okritisk, eller i bästa fall "naiv" svensk journalistik. För att inte nämna "vänster" bloggare. Läs en ny version av problematiken som refereras nedanför i DN 4/4/2010 "Flyget får bättre miljö med biltullar". Frågan tidigare även i SvD 2/1 2010


Detta skrev jag redan den 2 December 2009:
Bästa läsare, denna bloggpost egentligen spekulerar om att minska resefrihet för de icke välställda. Och missa inte bilderna om Reinfeld impopularitet längst ner i denna blogg.

Men först. Tack för vänliga besök till denna blogg även under min frånvaro.

Tänker inte vara alldeles privat men måste ge en förklaring av denna tid utan kontakt med Professors blogg. Jag har nämligen flyttat - mer än mindre - till Italien. Mina enda akademiska/yrkesmässiga åtaganden kvar i Sverige är deltagande i Forskningsetiska kommittén i Uppsala och enstaka föreläsning då och då på Karolinska Institutet. Jag kommer också sedvänligt för att avge röst.

I Italien ägnar jag mig åt Italienska familjen, åt mitt hus, åt vackra minner, och framförallt till att måla tavlor. Nu är jag tillbaka därifrån sedan några dagar. Lämnade mitt hus med ateistisk julbelysningen installerad men bestämde att fira jul i gamla goda Sverige. Och även passar på att gå till kontrollbesiktningen med den svenskregistrerade, svenskt tillverkade bilen, som jag annars kör i Italien (ja, i Sverige kör jag italienskt), Det körande tillfälligt orsakade texten nedanför.


Enligt Vagabonds artikeln Större flygplan bra för miljön är utsläppen från en Airbus 330 med 250 passagerare lägre än från en bil med fyra passagerare – om man räknar per resenär.

Biltullar till Arlanda flygplats
Jag måste erkänna att jag har länge sedan slutat att lyssna på radio, i synnerhet lyssnar ej på P1. Kanske återkommer till detta någon gång. Men nu kör jag den ovan nämnda bilen ganska nära Stockholm genom en lång resa från Italien. Jag befinner mig i Essingeleden och det är bilkö, långsam och tråkig bilkö a la Milano-Bergamo och som nu plötsligt förvandlar sig till helt stopp.

Då är jag tvungen att slå på radion för att informera mig om det katastrofala trafikläget. Kanal 1 slår jag på automatiskt men upptäcker att jag för länge sedan hade omöjliggjort detta själv genom att sätta en svart tejp på ettan i bilradions panel. Går över till trean och riktigt där informerades om bilköns läge och orsak. Det samma gamla vanliga om en storlastbil som voltade lasten mitt i bron. P3 fortsätter med nyheterna och visst, det är samma vanliga okritiska journalistrapportering.

Nyheten nu på radion är att man i framtiden skall betala avgift för att ta sig med bilen till Arlanda. Arlanda biltullar. En viss dam, direktör av Arlanda flygplats, jag fångar inte namnet, intervjuas i programmet om anledningen.

Jo, det är så, säger Arlanda direktören (här återges ungefärligt) att vi egentligen vill bekämpa onödiga avgaser och förväntar oss med detta initiativ att avskräcka bilister. Vi har märkt, säger hon, att i senare tid har ökat markant antalet bilister som kör till Arlanda bara för att lämna eller hämta flygresenärer. Sedan man höjde P-avgifterna föredrar man alltså inte längre att själv långparkera bilen i Arlanda under resans tid utan man istället låter någon att köra en, och hämta en, till flygplatsen. Det är alltså en avstyrande (eller avledande, hörs det) strategi för publiken och miljons bästa.

Emellertid för exakt två år sedan hade Jan Lindqvist, Luftfartsverkets informationschef på Arlanda, offentligt sagt vad beträffar sådana bilavgifter till Arlanda:

"–Det är allmän väg till flygplatsen och vi har inte rätt att införa biltullar på E4:an." (SvD, 1/12 2007)

Damen direktör är också väldigt noga med att poängtera att pengarna som skall inhämtas med bilavgiften skall där behållas, alltså inte skall till statens skattekista (som om det vore det vi är mest rädda för). Det är nämligen privata bolag som kallas in, informeras. En moderat politiker som också intervjuas instämmer och uppger att alla intresserade parter har varit inblandade i detta. Alla glada alltså.

Aha, säger journalisten, och i konkret inget mer. Inga obekväma frågor, inga alternativa lösningar.

För det uppenbarliga att fråga var:

1. Varför kan man inte avstyra genom att i stället minska avgifter till P-platserna?

2. Varför – om det nu är att man är mån publiken och miljön – ser till att mindre antal flyg använder Arlanda? Det är ju dessa som enligt miljöförespråkarna är huvudskurkar vid övriga miljödrama. Alla som flyger ofta kan konstatera att många flyg sker utan fullbokade platser. Kan man inte organisera detta – avstyra alltså – bättre, på något sätt som gagnar resenärer i stället endast bolaget?

För det uppenbarliga egentligen är:

Kapitalismus kronikus ger fan om både publiken och miljön. De endast vill, med hjälp av ”publik service” okritiska journalister, komma åt de redan illadrabbade konsumenternas pengar. Period.

Vänster bloggare och miljöpartister

S.k. vänster bloggare och miljöpartister skall säkerligen jubla med denna nya trängelseavgift. I så fallet har dessa missat – ännu en gång – proletärernas verklighet och sina drömmar till socialtjämlikhet.

För att lågpris flygandet har möjliggjort - till många andra än klassiskt sett välställda resenärer - att flyga både inrikes och utomlands. För dessa nya resenärer blir den påtalade Arlanda biltullen en till social filtrering.
Dessa vänster bloggare och miljöpartister tillhör samma konfunderade chauvinistiska krafter som opponerat sig till EU, Euro införandet, etc. Dessa kunde aldrig se att desto mindre tull och barriär finns mellan länderna desto ökade möjlighet for den globala trafik och integration av alla nationens invånare, utöver deras elit.

Men det är klart. Vem utom få är oberoende nog för att drömma anarkist.


Vid sidan om. I bilresan kunde jag konstatera att det närmare man kommer till Sverige desto ökar Reinfeld impopularitet (se poängändringar i bildsekvenser nedanför).


Andra om Arlanda, biltullar, trängelseavgifter

Ungdomarnas ohälsa. Som man frågar får man ligga

Har Du upplevt stress, eller ångest, eller oro, eller känt deprimerad, någon gång inom den sista månaden?

1. Om man frågar ungdomar exempelvis på det har viset

Har Du upplevt stress, eller ångest, eller oro, eller känt deprimerad, någon gång inom den sista månaden?

Säkerligen blir svaret JA. Och därmed är individen med i den svenska psykisk ohälsa statistiken

För vem "oroar sig" inte för något minst några gånger per dag? Självklart att det senare skulle komma en ny socialstyrelsens rapport om stress/samhällsrelaterad med tillhörande alarmerande rubriker om ungdomars psykisk ohälsa.

Alltså, läs här sanningen bakom vissa rapporteringar om ungdomarnas psykiska ohälsan.

Och här om den psykiska ohälsan bland universitetsstuderande, och vad är det som egentligen orsakar den påstådda ohälsan.

2. Och har Ni hört om den senaste uppfunnen svensk psykdiagnos?

3. Jag återkommer om rapporteringarna vad beträffar självmord bland ungdomar. Än så länge läs detta från DN-debatt

Other articles I have published on utbrändhet/utmattningssyndrom are now found i one place here.

Marcello Ferrada-Noli, 25/3 2009

Int, psykiska ohälsa, 1, 2

Under hot av minskad upplaga

Papperstidningarna lever under hot av minskad upplaga i samband med ökat intress för nätläsandet. Vinklade rubriker kan knappast hjälpa för att behålla den objektivitetintresserade läsaren.

DN:s första sida den 8 mars 2009 angående den framgångsrika och största demonstrationen mot krig och för mänskliga rättigheter i Malmö i modern tid. Man krigsrubricerar i stället om ett par dussin bråkstakare, ytterst få, ja, obefintliga i antalet i relation med de 6 000 - 10 000 övriga fredliga demonstranter.
..

Med facit av vad som egentligen rapporterades senare inne i tidningen vid nyheterna, är det inte rubriken här nedanför den som verkar mest sanningsenlig?

... bild ovan, min egen montage

För i själva verket, som tidningen beskriver senare, trots den alarmerande fyrakolumns krigsrubriken "Huliganer till attack mot polisen i Malmö" hade egentligen” inga fysiska skador rapporterats, varken hos poliser eller bland demonstranterna", och att "Malmös polismästare Ulf Sempert är nöjd med helgens kommendering". Endast en av dessa bråkstakare blev anhållen, helt enligt polisens egen bedömning.

Ovan faktiskt uppges i en TT artikel publicerade i DN.se senare. Emellertid, återigen dessa viktiga "detaljer" om vad som egentligen hade hänt vid Malmö demonstrationen forsvann - återigen - under DN rubriken "Sverige anklagas för antisemitism". Vid en annan post i denna blogg har jag problematisera själva papperstidningens roll, eller bättre sagt ansvar eller initiativ, i att underblåsa det temat precis genom exempelvis den alldeles vinklade krigsrubricering som här kommenteras.

Detta skulle kanske ledda till en diskussion om politiska/ideologiska motiv bakom en sådan rubricerings förfarande. Jag trodde mig - snabbt konspiratoriskt - har sett "höger spöken" i min beskrivning Svensk högermedia bär också ansvaret . En läsare till den posten hade i stället följande tes:

"Det är nog ingen högervriden media som ligger bakom rubrikerna, det är ett oslagbart knep att sälja lösnummer. När alla genomskådar att det nya bantningstipset eller det livsfarliga dödsknarket bara är larviga överdrifter kanske vi slipper idiotiska rubriker. Tyvärr köper Svensson blaskan när det står om kändis i en fruktansvärd katastrofen, när det visar sig vara en klämd tumme som blev blå på Robinsson-Ola."

Bloggarna

Konstellationen vinklade rubrik plus utelämnanden av viktig information som uppenbarligen kan ifrågasätta den rubriken, är en beklaglig media fenomen. Därför hävdade jag i mitt resonemang omkring diskussionen om bloggar vs media att det kanske bloggarnas relativ framgång inte är så mycket frågan om vad bloggosfären uttalar utan vad papperstidningarna tiger. Och det faktum skulle också tas i beaktning bland "väldigt skeptiska" journalister som kanske begrundar om att-vara-eller-icke-vara-bloggare, och sedermera söka återuppta något av den publicistens anda som längtas tillbaka i Finns det längre några publicister?

I den ovan nämnda bloggen hävdar Mymlan att "journalister är ofta väldigt skeptiska mot nätet, mot att publiceras elektroniskt, och räds svamlet och smörjan i bloggvärlden." Emellertid är detta precis en anledning till varför professionella journalister behövs i bloggvärlden. Att få tiga i en papperstidning är inte journalistik, utan något annat.

Denna faktor skall också beaktas i analysen av det ökade intresset för nät/bloggläsandet respektive nedgången av utrotningshotade papperstidningar som har återigen visats, nu i den färska rapporten "Varannan läser hellre nyheter på nätet än i papperstidningar" refereras i Reuters nyheten (PC för Alla 4/3 2009)

Vinklade, missgivande eller felaktiga rubriker kan knappast hjälpa för att behålla den objektivitetintresserade läsaren. Som Agneta Lindblom Hulthén, journalistförbundets ordförande, uppger i artikeln Vem ansvarar för felaktiga rubriker? (Freja Salö, SO, 25/3) "En missvisande rubrik förvirrar läsaren. Det kan skada tidningen ekonomiskt, om läsaren känner sig lurad och inte längre vill köpa tidningen, men framförallt skadar det tidningens trovärdighet."

Marcello Ferrada-Noli

Uppdatering, 25/3 2009

Publicerades även i Second Opinion 30/3 2009. Se även i SO Vem ansvarar för felaktiga rubriker?

Om medierna, media, Intressant?

The OXFORD BOOK OF SUICIDOLOGY is here

Professors blogg gladly announces the upcoming release at the World Psychiatric Association meeting in Florence, Italy, of the Oxford Textbook for Suicidology and Suicide Prevention: A Global Perspective (Ed. Danuta & Camilla Wasserman) in which we are included 13 authors from Sweden.
.

I have received to day the following mail from Prof. Danuta Wasserman:
..
Dear Contributors,

We are happy to inform you that the Oxford Textbook for Suicidology and Suicide Prevention: A Global Perspective, amounting to more than 900 pages, comprising of 134 chapters with 194 contributing authors, has now the official release date on March 26th. The book will be launched during the WPA meeting in Florence, April 1-4 2009.

We would like to express our sincerest gratitude and appreciation for the hard work that all of you provided during more than 2-years it took to complete the book.

We are also happy to report that we were able to insert all of the authors’ corrections and last minute changes to the book.

Once again, we would like to thank all of you for your extraordinary and well-written contributions.

With Warm Regards,

Danuta and Camilla Wasserman

Tony Durkee, MPH
Research Assistant

National Prevention of Suicide and Mental Ill-Health (NASP) at Karolinska Institute and Stockholm County Council's Centre for Suicide Research and Prevention.

WHO Lead Collaborating Centre of Mental Health Problems and Suicide Across Europe

Nationell Prevention av Suicid och Psykisk Ohälsa (NASP) vid Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa.


Marcello Ferrada-Noli, 23/3 2009

psykiatri, självmord, suicide,

Intres?

Klassfrågan vid cancerprognos inte endast i kunskapsskillnaderna

Fattigare versus rikare vårdsystem. ”Bättre” vs billigare läkemedel. Att bo i finare, alternativt sämre ställda områden. Ekonomiska möjligheter för att söka bättre vård utomlands. Et cetera. De är också verkliga faktorer centralt i klassamhällets folkhälsa. Inte endast ett "informationsproblem". Och värre det blir desto mer den ekonomiska krisen avancerar.

..

De Noli, 2004

..

Omkring påståendet "Kunskapsskillnader gör cancer till en klassfråga" (DN debatt 23/3 2009) sammanfattar forskningsnämndens ordförande Bengt Westermark samt Cancerfondens generalsekreterare Ursula Tengelin att

”övervikt och fetma är en orsak till våra vanligaste cancerformer slås klart fast i stora studier. Men en ny Sifoundersökning visar att andelen svenskar som förnekar sambandet är dubbelt så stor bland låginkomsttagare som bland höginkomsttagare.

. . .de värst utsatta, lågutbildade och låginkomsttagare, är den grupp som säger sig mest benägen att ändra matvanor om den onyttiga maten blir dyrare.”

Enligt ovan skulle det vara tillräckligt - för att finna lösningen på klassproblemet vid cancersjukdomar, åtminstone dess benägenhet – att åstadkomma en förbättring av den relevanta informationen bland de mindre privilegierade i samhället.

Visserligen är canceruppkomsten starkt epidemiologiskt associerad även med en rad andra riskfaktorer som i sin tur motsvarar ett beteende mer typiskt för de fattiga i samhället. Ätvannor (Vossenaar et al) [1] är bara en av sådana. Ytterligare finns det exempelvis rökning (Menvielle et al 2009) [2] och andra beteenderelaterade riskfaktorer.

..

Tyvärr är klasstillhörighetsfaktorn i det svenska samhället - i samband med behandling/överlevnads prognos vid cancersjukdomar - mer omfattande än ovan.

Redan 2005 rapporterades de samband som existerar mellan boendeområdet och när cancerbehandlingen skall ske, väntetiderna, och så vidare. Likaså gällande behandlingskvaliteten i form av exempelvis tillgänglighet av dyrare läkemedel.

..
Och kanske den mest märkbara klasskillnaden i den bemärkelsen står att finnas i möjligheterna att söka vård i utomlands (Sveriges radio, 1/11 2005). Hur en arbetslös skulle kunna ens drömma om en sådan variant?

Dessutom att det finns regionala skillnader i Sverige gentemot kvalitet i cancerbehandling finns det också stora skillnader mellan europeiska länder. Spanien, Schweiz och Österrike är de länder ”som introducerat de nya medicinerna snabbast”, och vid den andra stängningsdelen i skalan Storbritannien, Tjeckien, Norge, Ungern och Polen.

Docent Nils Wilking, Karolinska institutet uppgav för några månader sedan i Dagens Medicin att ”Sverige ligger enligt i det "västeuropeiska mittfältet" i jämförelsen, såväl vad gäller snabbhet som i vilken grad läkemedlen används.”(DM 15/9 2008).

Huruvida är dessa nya – och dyra – läkemedel avgörande överlägsna är en fråga för forskarna i det respektive fältet.

Således, inte bara socioekonomiska skillnader utifrån svenskarnas socialklasstillhörighet utan socioekonomiska skillnader – eller/och effektivitet - mellan vården i olika länder.

..

Marcello Ferrada-Noli, 23/3 2009

..

REFERENSER:

..

[1] Vossenaar M, Mayorga E, Soto-Méndez MJ, Medina-Monchez SB, et al. The positive deviance approach can be used to create culturally appropriate eating guides compatible with reduced cancer risk. J Nutr. 2009 Apr;139(4):755-62. Epub 2009 Feb 18.

..

[2] Menvielle G, Boshuizen H, Kunst AE, Dalton SO, WT AL. The role of smoking and diet in explaining educational inequalities in lung cancer incidence. J Natl Cancer Inst. 2009 Mar 4;101(5):321-30. Epub 2009 Feb 24.

..

Inlägget publicerats (med något utökad text) även i Second-Opinion

..

klassamhället, hälsan, cancer, hälsa, sjukdomar, sjukdom, Intressant?

”Världsjämförelser” av kulturer à la Säfflemannen

Jag håller personligen med att Sverige är onekligen det bästa landet att leva i, och för. Dock vad beträffar ”objektiva världsjämförelser” av kulturer har betraktelserna utifrån vad vi personligen föredrar som land ingenting att göra med den kulturella antropologiska vetenskapen. Inte minst då i det kulturella panoramat finner vi över sex tusen befolkningar med registrerad egna språk, 5 528 kulturer tillhörande infödda, 2 785 icke inföddas kulturer, eller sammanlagd 8 313 kulturer distribuerade i 203 länder omfattande 6,6 miljarder människor! Världens kulturer är förenade, dessutom.

..De Noli 1978

Bloggen ”Säfflemannen” har förståeligt förargats av teserna om kulturell rasism som jag publicerade i Second-opinion (Kulturell rasism i öppet Sverige).

Emellertid, för den tydliga illustrationen som perfekt bidrar till min tes beträffande vad kulturrasism är (och dessutom huru en kulturrasist kan egentligen uttrycka sig), är jag givetvis tacksam till Säfflemannen för hans inlägg samt den distinkta biologisk-rasistiska kommentaren intill.

En sak är att man visst har rätt att obehindrat påstå – särskilt med känslomässiga belägg – att det land vi personligen hyser mer uppskattning till är det finaste att bo i hela världen. Såsom när Säfflemannen inledningsvis tycker att Sverige är ”ett enastående land”. Eller som jag själv i en personlig DN intervju (17/7 2008) uttryckligt manifesterade:

- ”Allt var kanske inte en dans på rosor här de första åren.
Men jag älskar Sverige, onekligen, som det bästa landet att leva i, och för.”
..
Och givetvis kan man i debatten påstå åsikten att invandringen i Sverige har gått fel, till och med ofantlig fel som process, och dessutom medfört väldeligen negativa konsekvenser för invandrarnas själva bredvid de positiva. Jag för min del inställer mig kritiskt till båda de politiska premisser vid den invandringsprocessen såväl gentemot dess bidrag till socialt beteendet av dessa individer som exempelvis rättvisan har påpekat.

..
Icke desto mindre måste man, och inte minst för den kritikens skull a) avstå från att grovt generalisera eller refererar till invandrare som grupp, och b) lägga fram faktiska argumenten i stället för affektiva sådana. Ty godtagbara bevisen finns definitivt ej i våra subjektiva värderingar, exempelvis att den svenska kulturen är minsann enligt min smak den överlägsna kulturen über alles in der Welt.

..

Dessutom, detta lätt kan återigen leda till exempelvis Zarembas ifrågasättandet vad är i konkret den svenska kulturen består av. De relevanta egenskaper som inte finns även i andra kulturer - eller kanske till och med kommer därifrån?

........
Man helt enkelt kan inte förvänta sig tillit från allmänheten när, på det allvarligaste politiska sättet, man uppger sin subjektiva föreställning à la Säfflemannen att ”den svenska kulturen är överlägsen de flesta andra kulturer på jorden”. Vi vet – enligt den bloggen – vilka grupper skulle utmärka sig för sina mindervärdiga kulturerna, underlägsna genetisk-svenskarnas: Alla, samtliga geografiska varianter från USA (inklusive) till Saudiarabien, heter det i inlägget.

.

Nu är det så att Säfflemannen reserverar sig - inför påståendet "svensk kultur överlägsen samtliga kulturer som finns på jorden"- endast vad beträffar nordiska länder. Summa summarum, den nordiska kulturen är överlägsen samtliga kulturer in der Welt. Ergo, eftersom bara en kultur kan bara kulturen nummer ett, den enda kultur som enligt Säfflemannen skulle kunna betrakats som överlägsen till den nuvarande svenska är den tillhörande ett annat land här i Norden. Kan det vara något annat än Danmark? Är det den politiska ”kultur” som komma skall i fall kulturrasisterna övervinner?
..

För gällande Norges kultur man i Sverige inte sällan kommenterar den mest i humoristiska sammanhang. Vilket är ömsesidigt. Eller till och med ännu "värre" i Norge gentemot svenskarna, något som jag själv hörde när jag var professor i Norge någon gång i 90 talet.

..

Och avseende det kulturella betraktande av finländare, man har till och med i gamla tider - på en nedlåtande och historiskt orrättvist sätt - referats till dessa hjältar endast som "hakkapelittare" (den som krossar skallar). I själva verket utmärka krigare som fick strida under svensk flagga. I modernare tid har man fördomsfullt tillskrivit finska invandrare - till och med i viss rättsmedicinska sammanhang upp till början av 90 talet - som en grupp med notorisk prevalens av kroniskt alkolismus, det som skulle förklara den höga självmordstal bland dessa invandrare. Det var en social och rättpsykiatrisk kliché som jag själv ifrågasatt, med vetenskapligt belägg, i min forskning på Karolinska Institutet. Se exempelvis min publicerade artikel Pathoanatomic findings and blood alcohol analysis at autopsy (BAC) in forensic diagnoses of undetermined suicide. A cross-cultural study. Forensic Science International: 78: 157-163. Slutsatsen var att det egentligen icke fanns signifikant skillnad mellan finländare och svenskar gällande relevanta patoanatomiska förändringar i samband med alkohol.

..

Som sagt, jag har definierat – och vidhåller - kulturrasism just i den bemärkelse som Säfflemannen tycks identifiera sig med. Nämligen att "kulturrasisten proklamerar sin egen nation, etnisk tillhörande grupp, eller tillhörande socialklass har ett kulturellt, ideologiskt eller religiöst värdesystem samt socialt beteende som överlägset gentemot invandrarna från fattiga länder oavsett hudfärg. Och att dessa invandrare skall som grupp bedömas att ha kulturella särdrag, religiösa övertygelser, allmänt leverne och socialt beteende som är överväldigande mindervärdiga, negativa, kriminella, och framförallt farliga för kulturrasistens land."

Och jag har påtalat – och vidhåller – att ”kulturrasisten sällan vill, eller ytterst sällan kan, erkänna sin faktiska biologisk-etniska rasistiska inställning”.

Säfflemannen tycker inte att någon skall - för sin åsikt om att de flesta kulturerna på jorden är underlägsna den svenska kulturen - benämna honom kulturrasist på den minsta sätt. Han hävdar i en helt separat mening "Få av oss vill ha något att göra med rasister, eller vill bli kallad rasist". Nedanför sin retoriskexersis upplyses läsaren om följande tes i kommentaren som låtits publicerat i sin blogg:

”Negrer exempelvis har mer testosteron i blodet och sämre genomsnittliga resultat på test av logisk snabbhet (Rushton, Herrnstein och Lynn). . . Ursäkta om ordet “neger” förolämpar någon hjärntvättad, men jag vill vara tydlig med vilka som jag menar. Jag hatar inte negrer och bögar, för jag hatar inte personer med Downs syndrom heller. Men det är solklart att alla dessa tre typers beteenden har biologisk grund.”

Slutligen
Vi har sett att Säfflemannen påstår, som sagt, att Sverige är ”ett enastående land” – vilket jag hjärtligt instämmer och i den allra positivaste meningen!

Han har däremot sagt att alla kulturerna på jorden (han ju endast undantagar "kanske" övriga i Norden) är underlägsna den svenska kulturen. Han uppger dessutom att han har sitt belägg - ett hemligt sådant skall man anta - för denna värdering. Det belägget skulle bestå i (citat) "objektiva fakta från världsjämförelser".

Menar han gällande ”världsjämförelser” av kulturer tillhörande över sex tusen befolkningar med registrerad egna språk?, eller mellan 5 528 kulturer tillhörande infödda?, eller mellan 2 785 icke inföddas kulturer?, eller bland sammanlagd 8 313 kulturer distribuerade i 203 länder och 6,6 miljarder människor? hur kommer enligt Säfflemannens vetenskapliga beräkningar den svenska kulturen absolut i topp efter kanske Danmark?

Med detta sagt om Säfflemannens högaktade förtroende avseende den svenska kulturen förekommer logiskt obegripligt att han därefter förhåna just den svenska kulturen som han uttryckligt påstår att dyrka. Denna Säffleman, endast på grund av man icke tycker som honom i saken, attackera in persona och därmed missar att debatten gäller i stället det transkulturella ämnet, ett tema som jag behandlar utsedd som svensk professor enligt rikets kulturella sed.

Dessutom: cultural rasism är inte ett ämne som diskuterades vid Högskolan i Gävle. Knappast. Däremot vid Harvard Medical School, Boston, USA, där jag har varit Research Fellow samt Lecturer in Social Medicine ansvarig för kurser i transkulturell epidemiologi övervarandes av beprövade höga akademiska – och ”färgade” - doktorer från utöver USA, Afrika, Latinamerika, Asien och andra ”mindervärdiga kulturer”.

Marcello Ferrada-Noli, som till vardags är inte längre vid Högskolan i Gävle, utan
på Karolinska Institutet i Stockholm

18/3 2009

Temat kulturrasism har varit föremål för flera inlägg i professors blogg. Se exempelvis What is behind Swedish cultural-racism och Andra berörda länkar: Vem äger flaggan, Den skarpa vinden i Skåne förargade sig mot min hud Vem äger flaggan Svensk? vad god dröj, Mätt din snorre, Vilse i mångfalden, Upptäck Sverige, Intressant? M. Zaremba, Invandring, integration, rasism, invandrare, diskriminering, 2, 3, 4, 5, 6

Öppet Sverige, kulturell rasism, svenska språket

I den läsvärda huvudledaren Öppna Sverige sammanfattar i dag DN flera av Maciej Zarembas teser omkring - i min tolkning - det politiska priset av "aculturation": den kulturella processen i vilken värderingar, attituder, övertygelser och traditioner från både invandraren och infödda dialektiskt träffas för att - i bästa fall - fara fram rikets kulturella utveckling.

The run. De Noli 2004

Ledaren tar upp samtidigt mer konkreta definitioner som utifrån sann liberalism belyser att även invandare har rätt att åberopa mänskiga rättigheter såsom att ”i ett liberalt samhälle är exempelvis valet av huvudbonad individens.”

Likadana reflexioner har nyligen framförts i debatten vad beträffar det ämne. Visst skall en flykting beses som de fria medmänniskorna. De som andas och promenerar i sin självständiga vandring på alla blåa stränder och envar gula skogar. De som bosätter sina drömmar i en by var som helst, när som helst, vid sin valda latitud i det vackra landskapet.

Vad beträffar ledarens påminnelse om att ”rädslan” inte skall förhindra oss från ett nödvändigt nationellt samtal om värderingar, vill jag framlägga ändå faran att det resonemanget kan i vissa fall användas för att mörklägga det antihumanistiska budskapet i den alldeles aktuella svenska kulturella rasismen. Den som populistiska krafter till synes förespråkar från partierna inne och utanför riksdagen.

Vad är då kulturrasism?

Kulturell rasism, det ideologiska ställningstagandet av en individ eller organisation, avser att proklamera:

1. Att deras egen nation, etnisk tillhörande grupp, eller tillhörande socialklass har ett kulturellt, ideologiskt eller religiöst värdesystem samt socialt beteende som värderas kvalitativt överlägset gentemot de motsvarande tillskrivna invandrarna från fattiga länder oavsett hudfärg.

2. Att dessa invandrare skall som grupp bedömas att ha kulturella särdrag, religiösa övertygelser, allmänt leverne och socialt beteende som är överväldigande mindervärdiga, negativa, kriminella, och framförallt farliga för kulturrasistens land.

3. Att i enighet med proklamationerna ovan a) invandring från dessa länder skall upphöra eller kraftigt minimeras, b) de som redan är bosatta kastas bort åtminstone till dels, samt c) betydande begränsningar gällande mänskliga rättigheter av invandrarpopulationen borde introduceras (exempelvis rätt till boendevalmöjligheter).

Kulturell rasism - som ideologiska formulering - kan också användas i hemligthållandet av en egentlig biologisk-etnisk rasism, av en djupt rasistisk känsla eller diverse etniska fördomar mot utvalda nationella grupper.

Kulturell rasism kan därmed vara även ett uttryck av ett uppsåtligt politiskt bedrägeri av sina förespråkare eller produkten av ett undermedvetet affektivt tillstånd. Således, kulturrasisten sällan vill, eller ytterst sällan kan, erkänna sin faktiska biologisk-etniska rasistiska inställning.

Min poäng är att så kallade kulturella inställningar är egentligen uttryck av ideologiska och politiska övertygelser. Dessa i sin tur inte sällan formuleras utifrån ett klass-ideologiskt perspektiv. Samma perspektivet som har eventuellt använts i andra strategiska sammanhang såsom det utrikespolitiska.

Svenska språket

Beträffande det sedan tidigare högt debatterade temat "invandrare och det svenska språket", kan man konstatera att DN tar en mjukare ställning och vill ta hänsyn till den mera nyanserade existentiella situationen av enskilda flyktningar. De som exempelvis skall, eller borde, eller överhuvudtaget kan återvända till hemlandet för att slutföra sin kamp. Dessa, enligt DN, har inte samma behov att kunna språket väl.

Jag däremot förespråkar en ännu effektivare svensk språkundervisning, definitivt obligatorisk - dock anpassad till den individuella förmågan. Detta sett från ett annat perspektiv, även det fokuserat på invandraren/flyktingens eget intresse.

Nämligen invandrarens förutsättningar för integration – för sin egen skuld – ökar avsevärt i direkt korrelation med graden av möjligheten att kunna kommunicera.

Inte heller kan vi emellertid göra en fetisch av temat svenska språket, i den bemärkelsen att bemästrandet av dessa nödvändiga instrument kan garantera accepterandet och integrationen. För den strukturella rasismen, och den kulturella rasismen, skall alltid hitta sin väg för att stoppa invandraren i sin sorgliga promenad emot så kallad svensk fullvärdighet.

Onödigt, skall man tycka, eftersom fullvärdig integritet finns redan hos en människa vid födelsen oavsett land.

Marcello Ferrada-Noli, 17/3 2009

---

Detta inlägg publicerades av Second Opinion. Temat kulturrasism har varit föremål för flera inlägg i professors blogg. Se exempelvis What is behind Swedish cultural-racism och Den skarpa vinden à la Skåne förargat sig mot min hud

Andra berörda länkar: Vem äger flaggan, Den skarpa vinden i Skåne förargade sig mot min hud Vem äger flaggan Svensk? vad god dröj, Mätt din snorre, Vilse i mångfalden, Upptäck Sverige, Intressant? M. Zaremba, Invandring, integration, rasism, invandrare, diskriminering, 2, 3, 4, 5, 6

Läkare i rikets och patienternas tjänst. Ej tvärt om

Utifrån det allmänna intresset, ett imperativ som borde klargöras i sviten av händelsen i Astrid Lindgrens Barnsjukhus - i synnerhet läkarkårens inställning gentemot åklagarsidan - är att: Samhället dyrt avlönar sina läkare icke främst för att de skall ha sin delikata integritet behagade på rättvisans bekostnad, utan för att de skall göra sitt jobb i patienternas överlevnadsintresse, etiskt, professionellt - och enligt lagen.

The return to Warland. Detail. De Noli 2004

I ett debattinlägg i SvD 15/3 - Återhållsamhet kan skapa onödigt lidande - beklagar professor Daniel Tarschyso, ordförande i arbetsgruppen inom Statens Medicinsk-Etiska Råd (SMER) att 

”Både bland läkare och åklagare känner man nu den professionella integriteten ifrågasatt”.

Här nedanför introducerar jag ett par reflexioner omkring det påståendet. Låt mig bara först framlägga den följande besynnerliga paradoxen, så djupt innerligen i den svenska politiska kulturen. 

Å ena sidan det är i Sverige allmänt att betraktas som både ofint och meningslöst att ställa myndighetsutövare ”till svars” för deras handlingar. Notera även att man i Sverige använder i sammanhangen ”svar” i stället för ”ansvar”. Berörda lagar är till synes framförda, mer för att ursäkta myndigheternas agerande än för att i stället granska deras gärningar, deras makt, deras arrogans.


I den ovanstående meningen likställer jag som myndighetsutövare den svenska läkarkåren, poliskåren, et cetera.


Just det. Å den andra sidan, vid vart enda tillfälle den offentligjorda händelsen framtvingar en förklaring avseende ett kårmedlems beteende, då svarar kåren a) delvis i kollektivt försvar i en anda, kåranda som det heter, och b) man refererar aldrig till den samhälleliga konsekvensen av den påtalade handlingen utan till den personella affektiva, känslomässiga eller materiella konsekvenser som det inträffade skulle kunna innebära för utövaren, eller kårens. 

Där skall allmänheten konstatera - i stället för public service – inget annat än ren fräckt, egotrippat yrkeskulturellbeteende.

För problemet handlar, utifrån det allmänna intresset, icke i första hand - eller i någon hand alls - om huruvida ”bland läkare (och åklagare) känner man nu den professionella integriteten ifrågasatt”.

För problemet handlar - utifrån det allmänna intresset - att livet av en människa, hur än ”litet” det livet var, kan ha tagit slut genom ett dråp eller en felaktig handling. Och för i så fall är det som skall primärt förhindras, inte att man överhuvudtagen skall undvika ”såra” en läkarkår hit eller en åklagarkår ditt.

För problemet handlar, utifrån det allmänna intresset, att det är med allmänna medel som alla dessa myndighetsutövare är finansierade och med det unik och precis ändamålet att dessa skall betjäna riket och deras medborgare. Och punkt och slut.

Och detta betyder att allmänheten bekostar sina läkare icke främst för att de skall ha sina känslor behagade utan för att de skall göra sitt jobb, i patienternas intresse, professionellt – och enligt lagen. Om nu är det så att lagen finns för alla, således.

Och detta skulle givetvis gälla för samtliga statliga yrkes- och myndighets utövare.

..
Själva resonemanget om ”dödshjälp” och eutanasi implicit i de diskussionerna refereras i Återhållsamhet kan skapa onödigt lidande kommenteras senare. Se annars mitt inlägg Folkpartiet:s motion för dödshjälp helt emot resolutionen av World Medical Association.

..

Marcello Ferrada-Noli

Med dr, professor

.. ..
Andra om dödshjälp, eutanasi, Intressant, 2, 3, 4, 5
Länkar från Nonicoclolasos (docent Niclas Berggren) Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, AB. Andra från Läkartidningen: a, b, c, d, e, f, g, h, i, j