DN:s första sida den 8 mars 2009 angående den framgångsrika och största demonstrationen mot krig och för mänskliga rättigheter i Malmö i modern tid. Man krigsrubricerar i stället om ett par dussin bråkstakare, ytterst få, ja, obefintliga i antalet i relation med de 6 000 - 10 000 övriga fredliga demonstranter.
..
Med facit av vad som egentligen rapporterades senare inne i tidningen vid nyheterna, är det inte rubriken här nedanför den som verkar mest sanningsenlig?
... 
bild ovan, min egen montage
För i själva verket, som tidningen beskriver senare, trots den alarmerande fyrakolumns krigsrubriken "Huliganer till attack mot polisen i Malmö" hade egentligen” inga fysiska skador rapporterats, varken hos poliser eller bland demonstranterna", och att "Malmös polismästare Ulf Sempert är nöjd med helgens kommendering". Endast en av dessa bråkstakare blev anhållen, helt enligt polisens egen bedömning.
Ovan faktiskt uppges i en TT artikel publicerade i DN.se senare. Emellertid, återigen dessa viktiga "detaljer" om vad som egentligen hade hänt vid Malmö demonstrationen forsvann - återigen - under DN rubriken "Sverige anklagas för antisemitism". Vid en annan post i denna blogg har jag problematisera själva papperstidningens roll, eller bättre sagt ansvar eller initiativ, i att underblåsa det temat precis genom exempelvis den alldeles vinklade krigsrubricering som här kommenteras.
Detta skulle kanske ledda till en diskussion om politiska/ideologiska motiv bakom en sådan rubricerings förfarande. Jag trodde mig - snabbt konspiratoriskt - har sett "höger spöken" i min beskrivning Svensk högermedia bär också ansvaret . En läsare till den posten hade i stället följande tes:
"Det är nog ingen högervriden media som ligger bakom rubrikerna, det är ett oslagbart knep att sälja lösnummer. När alla genomskådar att det nya bantningstipset eller det livsfarliga dödsknarket bara är larviga överdrifter kanske vi slipper idiotiska rubriker. Tyvärr köper Svensson blaskan när det står om kändis i en fruktansvärd katastrofen, när det visar sig vara en klämd tumme som blev blå på Robinsson-Ola."
Bloggarna
Konstellationen vinklade rubrik plus utelämnanden av viktig information som uppenbarligen kan ifrågasätta den rubriken, är en beklaglig media fenomen. Därför hävdade jag i mitt resonemang omkring diskussionen om bloggar vs media att det kanske bloggarnas relativ framgång inte är så mycket frågan om vad bloggosfären uttalar utan vad papperstidningarna tiger. Och det faktum skulle också tas i beaktning bland "väldigt skeptiska" journalister som kanske begrundar om att-vara-eller-icke-vara-bloggare, och sedermera söka återuppta något av den publicistens anda som längtas tillbaka i Finns det längre några publicister?
I den ovan nämnda bloggen hävdar Mymlan att "journalister är ofta väldigt skeptiska mot nätet, mot att publiceras elektroniskt, och räds svamlet och smörjan i bloggvärlden." Emellertid är detta precis en anledning till varför professionella journalister behövs i bloggvärlden. Att få tiga i en papperstidning är inte journalistik, utan något annat.
Denna faktor skall också beaktas i analysen av det ökade intresset för nät/bloggläsandet respektive nedgången av utrotningshotade papperstidningar som har återigen visats, nu i den färska rapporten "Varannan läser hellre nyheter på nätet än i papperstidningar" refereras i Reuters nyheten (PC för Alla 4/3 2009)
Vinklade, missgivande eller felaktiga rubriker kan knappast hjälpa för att behålla den objektivitetintresserade läsaren. Som Agneta Lindblom Hulthén, journalistförbundets ordförande, uppger i artikeln Vem ansvarar för felaktiga rubriker? (Freja Salö, SO, 25/3) "En missvisande rubrik förvirrar läsaren. Det kan skada tidningen ekonomiskt, om läsaren känner sig lurad och inte längre vill köpa tidningen, men framförallt skadar det tidningens trovärdighet."
Marcello Ferrada-Noli
Uppdatering, 25/3 2009
Publicerades även i Second Opinion 30/3 2009. Se även i SO Vem ansvarar för felaktiga rubriker?
Om medierna, media, Intressant?
Läsarna saknar ÄRLIGHET mer än något annat hos tidningarna! Jag uppfattar att det är vad du säger.
ReplyDeleteJag bloggar själv och känner av en omfattande politisk censur!
Oärligheten är så att man kan ta på den! Nästan rent fysisk! Att jobba som intelligent journalist på de stora tidningarna måste vara en rent schizofren upplevelse!
Många av dom resonerar på ett barns nivå, för dumt för att vara sant, så jag upplever dom som väldigt censurerade!
Jag har debatterat till dom emellanåt och enfalden är otrolig! Har svårt att tänka mig att journalister egentligen är så dumma, så det måste censureren.
Jag kör över vem som helst av dom lätt som en plätt i mina frågor. Dom fattar inte ens "what hit them"!