Tuesday, 10 March 2009

Den skarpa vinden i Skåne förargade sig mot min hud


[Apropå
Vem äger flaggan av Maciej Zaremba. Här följer en sann berättelse om ett verkligt inträffande]

My painting One-way train (La partenza). Explanatory text down below

Lund. Fredagen den 8 november 1977 en genuint kallblåsig kväll. Den skarpa vinden à la Skåne förargar sig mot min hud. Jag står alldeles utanför pressbyrån mitt över gatan vid den gamla tågstationen. Jag söker där asyl i väntan på Stockholms nattåg.
.....
Jag har för en gångs skull rymligt god tid för tåget. Jag är då avspänd, undantagsvis inte jumpy för vartenda ljud, och stoppar i en ficka en tågbiljett, mitt dåtida hopp. I den andra ligger mitt blåpass från en Genève konvention. Främmlingspass, står ovanpå. Jag tittar på perrongen i vinkel tvärs över. Jag tänker säkerligen på de väskor som flyktingar medtar från sitt land och som aldrig skall komma att packas ner på riktigt. Det hade jag skrivit om. I Rom 1975.

Hörde lugnt bakom mig gnistrandet av den gamla kioskdörren. Ögonblickligen därefter ett vrål, några som skriker bakom mig. Skrål är väldiga, gutturala, som de flashbacks från gamla strider som jag utan vidare ville fara ifrån för gott. Utan erinra. Utan någonting.

Jag vänder mig. De är vredgade, som när ilskan fyller själen och gör ögat svart. De skriker åt mig ord som jag inte förstår. De är bara två. De greppar sina ölburkar och viftar och hotar.
..
Jag återförbereder, självrörligt, den överlevandes slagrutin. Allt klart för striden.
..
Jag talar knappast ett ord svenska, och ännu mindre för den delen förstår jag dialekter på skånska. Jag skriker då på engelska:

What is your bloody problem [¤Bip!@#]!! - What have I done to you?!!

Och då kommer det mest otroliga, det mest antiklimatiska svaret som jag någonsin hade kunnat förvänta mig i sådana sammanhang.
..
”Ledaren” i duon säger till mig med betydligt sänkt röstläge, näst intill i vänlig rytm, formulerat på engelskånka:

Ahh...Okkeeyy! Is very good you are engelskman because, you know, we don’t like foreigners here in Sweden, you know. . .Want a bärs?

Jag fattade, efter en liten snabb - helt surrealistisk - stund.

Självklart: Engelsmän, Amerikaner, Tyskar, Italienare, Franskmän, etc. De är INTE att betraktas som "utlänningar" i Sverige. Tvärtom. De är att respektera, bugga inför, bjuda på öl. De är i allmänt att imiteras i klädsel, beteende, uniformer, utrikespolitik, filmsmak, food smak, bad smak, you name it. Spelar inte någon roll att de har ett annat kroppsspråk eller ”värderingar” och sak samma om de kommer tre minuter för sent.

Däremot turkar, bolivianer, irakier, iranier, palestinier, afrikaner, araber, rumäner, etc. DE är utlänningar, alltså ”foreigners”. De skall man slå, vråla åt, förelämpa, hona, skratta åt.
..

Allt ovan enligt de nya rasister som inte ens vet a) vad sort av rasism deras rasism handlar det om, och b) vilka mekanismer som finns bakom deras individuella ideologiska beteende.
t..
Continuation here: What is behind Swedish cultural-racism?
Marcello Ferrada-Noli
My poem One-way train (La partenza):

For the English translation click on the text here below


Marcello Ferrada-Noli, 10/3 2009
..
Andra om temat 1, 2, 3
Intressant? Svensk? vad god dröj Vem äger flaggan Mätt din snorre, Vilse i Mångfaldel

2 comments:

  1. "Make the strangers welcome in this land, let them keep their languages and customs, for weak and fragile is the realm which is based on a single language or on a single set of customs."
    St. Stephen of Hungary 1036 e.Kr.

    ReplyDelete
  2. Det handlar om kulturerna mer än någon nationallitet....

    ReplyDelete