Det är i sig inte relevant att tala om "gammelmedia", inte heller för den delen om "riktiga media". Det finns emellertid behov att tala om riktig journalistik.
Och ifall hederlig nyhets- och kommentaråtergivning sker i alla sorts media. Alltså inser jag som viktigare i diskussionen att analysera huruvida den teknisktraditionella såväl som den tekniskt nya media förmedlar seriöst och sanningsenligt.
Foto: Skärmdump, Babel, SVT.PC för alla publicerade nyligen en artikel från Reuters, "Varannan läser hellre nyheter på nätet än i papperstidningar"(4/3, 2009), vilken uppger att traditionella papperstidningar anses förlegade och tappar läsare.
Som anledning ges den nu populära förklaringen om Internets framgång. Den förklaringen har man på sistone fått sällskåp av fenomenet lavinartad ökning av bloggandet och respektive utveckling av bloggbeteendet i samhället. Vid den USA undersökningen som refereras i PC för Alla hade man fastlagt att den ökningen av läsandet i nyheter vid Internet vs. traditionella tidningar var av inte minst 40 procent inom det sista året! Ja, ungdomar föredrar i 70 procent nätet i jämförelse med tidningar, heter det.
Icke desto mindre finns ett alldeles intressant konstaterande givits i Reuters artikeln, med ett citat av Howard I. Finberg:
"Bara för att nyheter ligger på internet innebär det inte nödvändigtvis att det inte ligger mer traditionell journalistik bakom dem".
Howard I. Finberg är director of interactive learning at the Poynter Institute for Media Studies in St. Petersburg, Florida). Annars hade Finberg vid ett annat sammanhang till och med hävdat att vissa papperstidningar icke skulle överleva inom nästa 25-50 års period.
Varför inte åstadkomma en hälsosamma och fertila symbios mellan skribenter i olika media, intellektuellt enades i ett konkret ämne, konstruktivt opponerades i ett mångfält av åsikter?
Jag för min del medger att fenomenet är mer komplicerat än så, och dessutom angår ett alldeles för viktigt tema - ett sådant som numera svider mitt i hjärtat av en hel befolkningskultur – för att det skulle räcka sammantagas i ett snabbt inlägg. Men låt mig avancera följande, från mitt bloggande perspektiv:
1. Bloggandet - allmänt betraktat - har inte hitintills kunnat ersätta journalistiken i nyhetens huvudkvalitativa egenskap.
Det kan förändras, visst. Frågan är om Friberg ovan har rätt även gällande den närmaste framtiden. För nuvarande är det (igen, allmänt betraktat) precis som Jan Guillou sade nyligen i SVT2/Babel angående journalistik huvudegenskaper, i en debatt med bland annat Sofia Mymlan Mirjamsdotter och PM Nilsson. Professionell journalistik utför (eller anses utföra) exempelvis seriös kontroll av källor, egentligen av hela det publicerade materialet när det refererar till fakta och person. Bloggarens skrivelse går i stället direkt från huvudet till tangentbordet, tror mig hörde Jan Guillou säga.
Det finns förvisso bloggare - bland annat freelance journalister eller andra forskningsvana skribenter, även allmänt privata - som i högsta grad utför bloggrapporteringar med det kvalitet som exempelvis Guillou gör gällande. Men detta är definitivt inte regeln.
Varför skulle vi bloggare (privata, journalister, forskare) inte i första hand föredra att publicera i papperstidningarnas debattsidor? Jag kan föreställa mig följande anledningar utifrån författarens, några byggda i egen erfarenhet som papperstidningsdebattör:
a) Svarslatens från debattredaktionens sida. Nämligen den långe väntetiden innan författaren säkerligen vet om inlägget blir eller ej antagen.
b) Författarens ej acceptans av tidningens ideologiska profil. Alltså en s.k. principfaktor,
c) Ovilja att få texten editerad och/eller avkortad (se motsatsen i punkt b, nedanför)
d) Bloggpublicering ger däremot möjlighet att använda de överlägsna tekniska möjligheter som bloggpublicering ger, såsom införa korrektur och/eller uppdateringar post-publicering
e) Plus möjligheten av direkt läsarens feedback genom kommentarsystemet om så önskar man att ha som finns tillgängliga för allmänheten.
f) Länkande från andra bloggar vilket ökar givetvis läsarpublik.
Och varför skulle vi föredra i första hand publicering av sitt inlägg i en papperstidning?
a) Som debattör har det viktigaste anledning varit för mig den möjlighet att kunna nå delvis hela tidningens läsarkrets och delvis utnyttja den multiplicerande effekt vid andra media som kan uppnås beroende på inläggets samhälleliga relevans. Exempelvis, i samband med ungefär hälften av mina inlägg publicerade i DN har jag kunnat vidare utveckla om det publicerade ämnet i DN-debatt, vid intervjuer utförda av SVT Rapport och även andra papperstidningar. SR intervjuer brukar också förekomma. En sådan utvidgning kan bloggandet inte ersätta om inte i optimala fall handlar om etablerade blogg med både stor public och länkande process. I dessa fall är kanske inte så intressant att tänka på en ökade ekot-effekt genom papperstidningar.
..
b) En annan fördel kan vara den beskrivet av Professor Bo Rothstein, som påtalar i hans hemsida (han undertrycker att hemsidan är EJ en blogg) "Att andra granskar vad man publicerar leder förhoppningsvis till en kvalitetshöjning av argumentationen i två led. Dels skärper och hyfsar skribenten argumentationen eftersom hon eller han i förväg vet att någon annan kommer att kvalitetsgranska texten. Dels leder granskningen ofta till förslag på omskrivningar som leder till förbättringar."
..
Kollegan Rothstein återger dessutom i sin hemsida viktiga diskussionspunkter som borde tas på allvar inom diskussionerna - dessvärre sällan förekommande - om bloggetiken och andra principiella frågor. Exempelvis sitt argument att det skulle finnas "väldigt lite som talar för att bloggosfären är en tillgång för den form av demokrati som benämns "deliberativ demokrati".
..
Skulle kunna en mer blogganpassade Internettidning, eller systemet som i News Mill, Arvidfalk.se eller andra liknade initiativ erbjuda en alternativ lösning kapable av att beakta de flesta invändningar respektive fördelar ovan?
...
(Återkommer sedan med en uppdatering).
2. Således är - i strikt mening - inte relevant att tala om "gammelmedia", inte heller för den delen om "riktiga media".
Det finns emellertid behov tala om riktig journalistik, och behovet av den i alla sorts media. Alltså inser jag som viktigare i diskussionen att analysera huruvida den tekniskttraditionella såväl som den teknisk nya media förmedlar seriös (framförallt sanningsenligt) nyhet, åsikter och kommentar.
3. Det är befängt att påtala om en absolut kreativ bloggsfär (här refererar jag till bloggandet som avser samhälleliga ämnen) som helt oberoende av tidningsmedia.
Många inlägg som produceras i bloggosfären, delvis direkt refererar till en artikel eller ledare publicerade i "gammelmedia", alltså ett material som kommer därifrån lustigt nog, och delvis länkar bloggaren sina författade åsikter till den tidning.
Bloggaren i den bemärkelsen agerar som en tidning kulturparasit. Emellertid, är det inte spridningen av nyheterna/åsikter det som papperstidningarna vill uppnå i publicistiskt ändamål?
Niklas Ekdal utvecklar om en viss "beroenderelation" som bloggaren skulle ha gentemot papperstidningar (Tack och hej! DN/7-3).
Niklas Ekdal hävdar bland annat att den privata bloggares roll i FRA- debatten aldrig hade tagit sig utan ledarsidorna (dock vi vet den motsatsen har också förekommit!).
Det påståendet är inte helt korrekt.
Som en nära illustration, de flesta inläggen i Professors blogg som avser FRA- debatten har inte varit berört i det sammanhanget av tidningsledare. Tyvärr.
Och hur den tolkningen (ledarsidorna orsakade FRA-lag bloggandet) skulle förenas med påståendena om en "manipulerade" FRA-lag bloggbävning som antydes i den nyligen debatterade DN-ledare Konstgjorda gräsrötter, (2/3, se även Gräsrötter effektiv pr, DN 28/2, och Professors blogg kommentar här)?
4. Intetsägande bloggar och argumentation in personae.
Vad som publiken nämligen är trött, trött av, är att förlora tid i intetsägande bloggar, bloggar med endast okvalificerat tyckande, eller bloggar som använder sig framförallt att argumentation in personae.
5. Länkpraxis
Vad som publiken nämligen är trött, trött av, är konstatera att ett och samma team av bloggare oftast länkar varandra oavsett om den relevansfaktorn i dessa bloggsinnehåll uppfylles eller ej, samtidigt som dessa inte länkar till bloggar som är relevanta till det tema under den aktuella debatten. Dessutom citerandepraxis är näst intill obefintligt.
Givetvis är bloggosphere inte en vetenskaplig arena, men någon form av etiken och sed i den bemärkelsen borde införas.
6. Tidningar inte alltid är konsekventa.
Vad som publiken är nämligen trött, trött av, är att tidningar inte alltid är konsekventa i nyhetsförmedlingsprocessen med de värderingar dessa tidningar annars proklamerar.
7. Granskning av makten bakom nyheter, en ur viktiga samhälleliga funktion
Vad som publiken nämligen är trött, trött av, är att tidningar inte ställer som första prioritering granskandet av den politiska och ekonomiska makten och relaterade faktorer bakom en nyhet, ledare, eller kommentar. Denna ur viktiga samhälleliga funktion är det som bloggosfären har kidnappat. Och vilken tur för samhället att någon gör det arbetet.
Marcello Ferrada-Noli, 9/3, 2009
FRA, fra-lagen, Allt om FRA . Median, mediarna, medier, 7, 8, Andra bloggar om media-diskussionen (listan i kreafonblogg) om: Babel, Second opinion, Newsmill, bloggar, gammelmedia, medborgarjournalistik, media, intressant.se. Foto: Skärmdump, Babel, SVT. Mårtenssons initiativet 1, 2, 3., Bo Rothstein, Från Mimlam: journalistik, media, mymlan tipsar Etiketter: Babel, bloggvärldsbloggen, gammelgädda, Guillou, svt Intressant? Opassande , Ulf Bjereld, Kulturbloggen.com
No comments:
Post a Comment