Ungdomarnas ohälsa. Som man frågar får man ligga

Har Du upplevt stress, eller ångest, eller oro, eller känt deprimerad, någon gång inom den sista månaden?

1. Om man frågar ungdomar exempelvis på det har viset

Har Du upplevt stress, eller ångest, eller oro, eller känt deprimerad, någon gång inom den sista månaden?

Säkerligen blir svaret JA. Och därmed är individen med i den svenska psykisk ohälsa statistiken

För vem "oroar sig" inte för något minst några gånger per dag? Självklart att det senare skulle komma en ny socialstyrelsens rapport om stress/samhällsrelaterad med tillhörande alarmerande rubriker om ungdomars psykisk ohälsa.

Alltså, läs här sanningen bakom vissa rapporteringar om ungdomarnas psykiska ohälsan.

Och här om den psykiska ohälsan bland universitetsstuderande, och vad är det som egentligen orsakar den påstådda ohälsan.

2. Och har Ni hört om den senaste uppfunnen svensk psykdiagnos?

3. Jag återkommer om rapporteringarna vad beträffar självmord bland ungdomar. Än så länge läs detta från DN-debatt

Other articles I have published on utbrändhet/utmattningssyndrom are now found i one place here.

Marcello Ferrada-Noli, 25/3 2009

Int, psykiska ohälsa, 1, 2

Under hot av minskad upplaga

Papperstidningarna lever under hot av minskad upplaga i samband med ökat intress för nätläsandet. Vinklade rubriker kan knappast hjälpa för att behålla den objektivitetintresserade läsaren.

DN:s första sida den 8 mars 2009 angående den framgångsrika och största demonstrationen mot krig och för mänskliga rättigheter i Malmö i modern tid. Man krigsrubricerar i stället om ett par dussin bråkstakare, ytterst få, ja, obefintliga i antalet i relation med de 6 000 - 10 000 övriga fredliga demonstranter.
..

Med facit av vad som egentligen rapporterades senare inne i tidningen vid nyheterna, är det inte rubriken här nedanför den som verkar mest sanningsenlig?

... bild ovan, min egen montage

För i själva verket, som tidningen beskriver senare, trots den alarmerande fyrakolumns krigsrubriken "Huliganer till attack mot polisen i Malmö" hade egentligen” inga fysiska skador rapporterats, varken hos poliser eller bland demonstranterna", och att "Malmös polismästare Ulf Sempert är nöjd med helgens kommendering". Endast en av dessa bråkstakare blev anhållen, helt enligt polisens egen bedömning.

Ovan faktiskt uppges i en TT artikel publicerade i DN.se senare. Emellertid, återigen dessa viktiga "detaljer" om vad som egentligen hade hänt vid Malmö demonstrationen forsvann - återigen - under DN rubriken "Sverige anklagas för antisemitism". Vid en annan post i denna blogg har jag problematisera själva papperstidningens roll, eller bättre sagt ansvar eller initiativ, i att underblåsa det temat precis genom exempelvis den alldeles vinklade krigsrubricering som här kommenteras.

Detta skulle kanske ledda till en diskussion om politiska/ideologiska motiv bakom en sådan rubricerings förfarande. Jag trodde mig - snabbt konspiratoriskt - har sett "höger spöken" i min beskrivning Svensk högermedia bär också ansvaret . En läsare till den posten hade i stället följande tes:

"Det är nog ingen högervriden media som ligger bakom rubrikerna, det är ett oslagbart knep att sälja lösnummer. När alla genomskådar att det nya bantningstipset eller det livsfarliga dödsknarket bara är larviga överdrifter kanske vi slipper idiotiska rubriker. Tyvärr köper Svensson blaskan när det står om kändis i en fruktansvärd katastrofen, när det visar sig vara en klämd tumme som blev blå på Robinsson-Ola."

Bloggarna

Konstellationen vinklade rubrik plus utelämnanden av viktig information som uppenbarligen kan ifrågasätta den rubriken, är en beklaglig media fenomen. Därför hävdade jag i mitt resonemang omkring diskussionen om bloggar vs media att det kanske bloggarnas relativ framgång inte är så mycket frågan om vad bloggosfären uttalar utan vad papperstidningarna tiger. Och det faktum skulle också tas i beaktning bland "väldigt skeptiska" journalister som kanske begrundar om att-vara-eller-icke-vara-bloggare, och sedermera söka återuppta något av den publicistens anda som längtas tillbaka i Finns det längre några publicister?

I den ovan nämnda bloggen hävdar Mymlan att "journalister är ofta väldigt skeptiska mot nätet, mot att publiceras elektroniskt, och räds svamlet och smörjan i bloggvärlden." Emellertid är detta precis en anledning till varför professionella journalister behövs i bloggvärlden. Att få tiga i en papperstidning är inte journalistik, utan något annat.

Denna faktor skall också beaktas i analysen av det ökade intresset för nät/bloggläsandet respektive nedgången av utrotningshotade papperstidningar som har återigen visats, nu i den färska rapporten "Varannan läser hellre nyheter på nätet än i papperstidningar" refereras i Reuters nyheten (PC för Alla 4/3 2009)

Vinklade, missgivande eller felaktiga rubriker kan knappast hjälpa för att behålla den objektivitetintresserade läsaren. Som Agneta Lindblom Hulthén, journalistförbundets ordförande, uppger i artikeln Vem ansvarar för felaktiga rubriker? (Freja Salö, SO, 25/3) "En missvisande rubrik förvirrar läsaren. Det kan skada tidningen ekonomiskt, om läsaren känner sig lurad och inte längre vill köpa tidningen, men framförallt skadar det tidningens trovärdighet."

Marcello Ferrada-Noli

Uppdatering, 25/3 2009

Publicerades även i Second Opinion 30/3 2009. Se även i SO Vem ansvarar för felaktiga rubriker?

Om medierna, media, Intressant?

The OXFORD BOOK OF SUICIDOLOGY is here

Professors blogg gladly announces the upcoming release at the World Psychiatric Association meeting in Florence, Italy, of the Oxford Textbook for Suicidology and Suicide Prevention: A Global Perspective (Ed. Danuta & Camilla Wasserman) in which we are included 13 authors from Sweden.
.

I have received to day the following mail from Prof. Danuta Wasserman:
..
Dear Contributors,

We are happy to inform you that the Oxford Textbook for Suicidology and Suicide Prevention: A Global Perspective, amounting to more than 900 pages, comprising of 134 chapters with 194 contributing authors, has now the official release date on March 26th. The book will be launched during the WPA meeting in Florence, April 1-4 2009.

We would like to express our sincerest gratitude and appreciation for the hard work that all of you provided during more than 2-years it took to complete the book.

We are also happy to report that we were able to insert all of the authors’ corrections and last minute changes to the book.

Once again, we would like to thank all of you for your extraordinary and well-written contributions.

With Warm Regards,

Danuta and Camilla Wasserman

Tony Durkee, MPH
Research Assistant

National Prevention of Suicide and Mental Ill-Health (NASP) at Karolinska Institute and Stockholm County Council's Centre for Suicide Research and Prevention.

WHO Lead Collaborating Centre of Mental Health Problems and Suicide Across Europe

Nationell Prevention av Suicid och Psykisk Ohälsa (NASP) vid Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa.


Marcello Ferrada-Noli, 23/3 2009

psykiatri, självmord, suicide,

Intres?

Klassfrågan vid cancerprognos inte endast i kunskapsskillnaderna

Fattigare versus rikare vårdsystem. ”Bättre” vs billigare läkemedel. Att bo i finare, alternativt sämre ställda områden. Ekonomiska möjligheter för att söka bättre vård utomlands. Et cetera. De är också verkliga faktorer centralt i klassamhällets folkhälsa. Inte endast ett "informationsproblem". Och värre det blir desto mer den ekonomiska krisen avancerar.

..

De Noli, 2004

..

Omkring påståendet "Kunskapsskillnader gör cancer till en klassfråga" (DN debatt 23/3 2009) sammanfattar forskningsnämndens ordförande Bengt Westermark samt Cancerfondens generalsekreterare Ursula Tengelin att

”övervikt och fetma är en orsak till våra vanligaste cancerformer slås klart fast i stora studier. Men en ny Sifoundersökning visar att andelen svenskar som förnekar sambandet är dubbelt så stor bland låginkomsttagare som bland höginkomsttagare.

. . .de värst utsatta, lågutbildade och låginkomsttagare, är den grupp som säger sig mest benägen att ändra matvanor om den onyttiga maten blir dyrare.”

Enligt ovan skulle det vara tillräckligt - för att finna lösningen på klassproblemet vid cancersjukdomar, åtminstone dess benägenhet – att åstadkomma en förbättring av den relevanta informationen bland de mindre privilegierade i samhället.

Visserligen är canceruppkomsten starkt epidemiologiskt associerad även med en rad andra riskfaktorer som i sin tur motsvarar ett beteende mer typiskt för de fattiga i samhället. Ätvannor (Vossenaar et al) [1] är bara en av sådana. Ytterligare finns det exempelvis rökning (Menvielle et al 2009) [2] och andra beteenderelaterade riskfaktorer.

..

Tyvärr är klasstillhörighetsfaktorn i det svenska samhället - i samband med behandling/överlevnads prognos vid cancersjukdomar - mer omfattande än ovan.

Redan 2005 rapporterades de samband som existerar mellan boendeområdet och när cancerbehandlingen skall ske, väntetiderna, och så vidare. Likaså gällande behandlingskvaliteten i form av exempelvis tillgänglighet av dyrare läkemedel.

..
Och kanske den mest märkbara klasskillnaden i den bemärkelsen står att finnas i möjligheterna att söka vård i utomlands (Sveriges radio, 1/11 2005). Hur en arbetslös skulle kunna ens drömma om en sådan variant?

Dessutom att det finns regionala skillnader i Sverige gentemot kvalitet i cancerbehandling finns det också stora skillnader mellan europeiska länder. Spanien, Schweiz och Österrike är de länder ”som introducerat de nya medicinerna snabbast”, och vid den andra stängningsdelen i skalan Storbritannien, Tjeckien, Norge, Ungern och Polen.

Docent Nils Wilking, Karolinska institutet uppgav för några månader sedan i Dagens Medicin att ”Sverige ligger enligt i det "västeuropeiska mittfältet" i jämförelsen, såväl vad gäller snabbhet som i vilken grad läkemedlen används.”(DM 15/9 2008).

Huruvida är dessa nya – och dyra – läkemedel avgörande överlägsna är en fråga för forskarna i det respektive fältet.

Således, inte bara socioekonomiska skillnader utifrån svenskarnas socialklasstillhörighet utan socioekonomiska skillnader – eller/och effektivitet - mellan vården i olika länder.

..

Marcello Ferrada-Noli, 23/3 2009

..

REFERENSER:

..

[1] Vossenaar M, Mayorga E, Soto-Méndez MJ, Medina-Monchez SB, et al. The positive deviance approach can be used to create culturally appropriate eating guides compatible with reduced cancer risk. J Nutr. 2009 Apr;139(4):755-62. Epub 2009 Feb 18.

..

[2] Menvielle G, Boshuizen H, Kunst AE, Dalton SO, WT AL. The role of smoking and diet in explaining educational inequalities in lung cancer incidence. J Natl Cancer Inst. 2009 Mar 4;101(5):321-30. Epub 2009 Feb 24.

..

Inlägget publicerats (med något utökad text) även i Second-Opinion

..

klassamhället, hälsan, cancer, hälsa, sjukdomar, sjukdom, Intressant?

”Världsjämförelser” av kulturer à la Säfflemannen

Jag håller personligen med att Sverige är onekligen det bästa landet att leva i, och för. Dock vad beträffar ”objektiva världsjämförelser” av kulturer har betraktelserna utifrån vad vi personligen föredrar som land ingenting att göra med den kulturella antropologiska vetenskapen. Inte minst då i det kulturella panoramat finner vi över sex tusen befolkningar med registrerad egna språk, 5 528 kulturer tillhörande infödda, 2 785 icke inföddas kulturer, eller sammanlagd 8 313 kulturer distribuerade i 203 länder omfattande 6,6 miljarder människor! Världens kulturer är förenade, dessutom.

..De Noli 1978

Bloggen ”Säfflemannen” har förståeligt förargats av teserna om kulturell rasism som jag publicerade i Second-opinion (Kulturell rasism i öppet Sverige).

Emellertid, för den tydliga illustrationen som perfekt bidrar till min tes beträffande vad kulturrasism är (och dessutom huru en kulturrasist kan egentligen uttrycka sig), är jag givetvis tacksam till Säfflemannen för hans inlägg samt den distinkta biologisk-rasistiska kommentaren intill.

En sak är att man visst har rätt att obehindrat påstå – särskilt med känslomässiga belägg – att det land vi personligen hyser mer uppskattning till är det finaste att bo i hela världen. Såsom när Säfflemannen inledningsvis tycker att Sverige är ”ett enastående land”. Eller som jag själv i en personlig DN intervju (17/7 2008) uttryckligt manifesterade:

- ”Allt var kanske inte en dans på rosor här de första åren.
Men jag älskar Sverige, onekligen, som det bästa landet att leva i, och för.”
..
Och givetvis kan man i debatten påstå åsikten att invandringen i Sverige har gått fel, till och med ofantlig fel som process, och dessutom medfört väldeligen negativa konsekvenser för invandrarnas själva bredvid de positiva. Jag för min del inställer mig kritiskt till båda de politiska premisser vid den invandringsprocessen såväl gentemot dess bidrag till socialt beteendet av dessa individer som exempelvis rättvisan har påpekat.

..
Icke desto mindre måste man, och inte minst för den kritikens skull a) avstå från att grovt generalisera eller refererar till invandrare som grupp, och b) lägga fram faktiska argumenten i stället för affektiva sådana. Ty godtagbara bevisen finns definitivt ej i våra subjektiva värderingar, exempelvis att den svenska kulturen är minsann enligt min smak den överlägsna kulturen über alles in der Welt.

..

Dessutom, detta lätt kan återigen leda till exempelvis Zarembas ifrågasättandet vad är i konkret den svenska kulturen består av. De relevanta egenskaper som inte finns även i andra kulturer - eller kanske till och med kommer därifrån?

........
Man helt enkelt kan inte förvänta sig tillit från allmänheten när, på det allvarligaste politiska sättet, man uppger sin subjektiva föreställning à la Säfflemannen att ”den svenska kulturen är överlägsen de flesta andra kulturer på jorden”. Vi vet – enligt den bloggen – vilka grupper skulle utmärka sig för sina mindervärdiga kulturerna, underlägsna genetisk-svenskarnas: Alla, samtliga geografiska varianter från USA (inklusive) till Saudiarabien, heter det i inlägget.

.

Nu är det så att Säfflemannen reserverar sig - inför påståendet "svensk kultur överlägsen samtliga kulturer som finns på jorden"- endast vad beträffar nordiska länder. Summa summarum, den nordiska kulturen är överlägsen samtliga kulturer in der Welt. Ergo, eftersom bara en kultur kan bara kulturen nummer ett, den enda kultur som enligt Säfflemannen skulle kunna betrakats som överlägsen till den nuvarande svenska är den tillhörande ett annat land här i Norden. Kan det vara något annat än Danmark? Är det den politiska ”kultur” som komma skall i fall kulturrasisterna övervinner?
..

För gällande Norges kultur man i Sverige inte sällan kommenterar den mest i humoristiska sammanhang. Vilket är ömsesidigt. Eller till och med ännu "värre" i Norge gentemot svenskarna, något som jag själv hörde när jag var professor i Norge någon gång i 90 talet.

..

Och avseende det kulturella betraktande av finländare, man har till och med i gamla tider - på en nedlåtande och historiskt orrättvist sätt - referats till dessa hjältar endast som "hakkapelittare" (den som krossar skallar). I själva verket utmärka krigare som fick strida under svensk flagga. I modernare tid har man fördomsfullt tillskrivit finska invandrare - till och med i viss rättsmedicinska sammanhang upp till början av 90 talet - som en grupp med notorisk prevalens av kroniskt alkolismus, det som skulle förklara den höga självmordstal bland dessa invandrare. Det var en social och rättpsykiatrisk kliché som jag själv ifrågasatt, med vetenskapligt belägg, i min forskning på Karolinska Institutet. Se exempelvis min publicerade artikel Pathoanatomic findings and blood alcohol analysis at autopsy (BAC) in forensic diagnoses of undetermined suicide. A cross-cultural study. Forensic Science International: 78: 157-163. Slutsatsen var att det egentligen icke fanns signifikant skillnad mellan finländare och svenskar gällande relevanta patoanatomiska förändringar i samband med alkohol.

..

Som sagt, jag har definierat – och vidhåller - kulturrasism just i den bemärkelse som Säfflemannen tycks identifiera sig med. Nämligen att "kulturrasisten proklamerar sin egen nation, etnisk tillhörande grupp, eller tillhörande socialklass har ett kulturellt, ideologiskt eller religiöst värdesystem samt socialt beteende som överlägset gentemot invandrarna från fattiga länder oavsett hudfärg. Och att dessa invandrare skall som grupp bedömas att ha kulturella särdrag, religiösa övertygelser, allmänt leverne och socialt beteende som är överväldigande mindervärdiga, negativa, kriminella, och framförallt farliga för kulturrasistens land."

Och jag har påtalat – och vidhåller – att ”kulturrasisten sällan vill, eller ytterst sällan kan, erkänna sin faktiska biologisk-etniska rasistiska inställning”.

Säfflemannen tycker inte att någon skall - för sin åsikt om att de flesta kulturerna på jorden är underlägsna den svenska kulturen - benämna honom kulturrasist på den minsta sätt. Han hävdar i en helt separat mening "Få av oss vill ha något att göra med rasister, eller vill bli kallad rasist". Nedanför sin retoriskexersis upplyses läsaren om följande tes i kommentaren som låtits publicerat i sin blogg:

”Negrer exempelvis har mer testosteron i blodet och sämre genomsnittliga resultat på test av logisk snabbhet (Rushton, Herrnstein och Lynn). . . Ursäkta om ordet “neger” förolämpar någon hjärntvättad, men jag vill vara tydlig med vilka som jag menar. Jag hatar inte negrer och bögar, för jag hatar inte personer med Downs syndrom heller. Men det är solklart att alla dessa tre typers beteenden har biologisk grund.”

Slutligen
Vi har sett att Säfflemannen påstår, som sagt, att Sverige är ”ett enastående land” – vilket jag hjärtligt instämmer och i den allra positivaste meningen!

Han har däremot sagt att alla kulturerna på jorden (han ju endast undantagar "kanske" övriga i Norden) är underlägsna den svenska kulturen. Han uppger dessutom att han har sitt belägg - ett hemligt sådant skall man anta - för denna värdering. Det belägget skulle bestå i (citat) "objektiva fakta från världsjämförelser".

Menar han gällande ”världsjämförelser” av kulturer tillhörande över sex tusen befolkningar med registrerad egna språk?, eller mellan 5 528 kulturer tillhörande infödda?, eller mellan 2 785 icke inföddas kulturer?, eller bland sammanlagd 8 313 kulturer distribuerade i 203 länder och 6,6 miljarder människor? hur kommer enligt Säfflemannens vetenskapliga beräkningar den svenska kulturen absolut i topp efter kanske Danmark?

Med detta sagt om Säfflemannens högaktade förtroende avseende den svenska kulturen förekommer logiskt obegripligt att han därefter förhåna just den svenska kulturen som han uttryckligt påstår att dyrka. Denna Säffleman, endast på grund av man icke tycker som honom i saken, attackera in persona och därmed missar att debatten gäller i stället det transkulturella ämnet, ett tema som jag behandlar utsedd som svensk professor enligt rikets kulturella sed.

Dessutom: cultural rasism är inte ett ämne som diskuterades vid Högskolan i Gävle. Knappast. Däremot vid Harvard Medical School, Boston, USA, där jag har varit Research Fellow samt Lecturer in Social Medicine ansvarig för kurser i transkulturell epidemiologi övervarandes av beprövade höga akademiska – och ”färgade” - doktorer från utöver USA, Afrika, Latinamerika, Asien och andra ”mindervärdiga kulturer”.

Marcello Ferrada-Noli, som till vardags är inte längre vid Högskolan i Gävle, utan
på Karolinska Institutet i Stockholm

18/3 2009

Temat kulturrasism har varit föremål för flera inlägg i professors blogg. Se exempelvis What is behind Swedish cultural-racism och Andra berörda länkar: Vem äger flaggan, Den skarpa vinden i Skåne förargade sig mot min hud Vem äger flaggan Svensk? vad god dröj, Mätt din snorre, Vilse i mångfalden, Upptäck Sverige, Intressant? M. Zaremba, Invandring, integration, rasism, invandrare, diskriminering, 2, 3, 4, 5, 6

Öppet Sverige, kulturell rasism, svenska språket

I den läsvärda huvudledaren Öppna Sverige sammanfattar i dag DN flera av Maciej Zarembas teser omkring - i min tolkning - det politiska priset av "aculturation": den kulturella processen i vilken värderingar, attituder, övertygelser och traditioner från både invandraren och infödda dialektiskt träffas för att - i bästa fall - fara fram rikets kulturella utveckling.

The run. De Noli 2004

Ledaren tar upp samtidigt mer konkreta definitioner som utifrån sann liberalism belyser att även invandare har rätt att åberopa mänskiga rättigheter såsom att ”i ett liberalt samhälle är exempelvis valet av huvudbonad individens.”

Likadana reflexioner har nyligen framförts i debatten vad beträffar det ämne. Visst skall en flykting beses som de fria medmänniskorna. De som andas och promenerar i sin självständiga vandring på alla blåa stränder och envar gula skogar. De som bosätter sina drömmar i en by var som helst, när som helst, vid sin valda latitud i det vackra landskapet.

Vad beträffar ledarens påminnelse om att ”rädslan” inte skall förhindra oss från ett nödvändigt nationellt samtal om värderingar, vill jag framlägga ändå faran att det resonemanget kan i vissa fall användas för att mörklägga det antihumanistiska budskapet i den alldeles aktuella svenska kulturella rasismen. Den som populistiska krafter till synes förespråkar från partierna inne och utanför riksdagen.

Vad är då kulturrasism?

Kulturell rasism, det ideologiska ställningstagandet av en individ eller organisation, avser att proklamera:

1. Att deras egen nation, etnisk tillhörande grupp, eller tillhörande socialklass har ett kulturellt, ideologiskt eller religiöst värdesystem samt socialt beteende som värderas kvalitativt överlägset gentemot de motsvarande tillskrivna invandrarna från fattiga länder oavsett hudfärg.

2. Att dessa invandrare skall som grupp bedömas att ha kulturella särdrag, religiösa övertygelser, allmänt leverne och socialt beteende som är överväldigande mindervärdiga, negativa, kriminella, och framförallt farliga för kulturrasistens land.

3. Att i enighet med proklamationerna ovan a) invandring från dessa länder skall upphöra eller kraftigt minimeras, b) de som redan är bosatta kastas bort åtminstone till dels, samt c) betydande begränsningar gällande mänskliga rättigheter av invandrarpopulationen borde introduceras (exempelvis rätt till boendevalmöjligheter).

Kulturell rasism - som ideologiska formulering - kan också användas i hemligthållandet av en egentlig biologisk-etnisk rasism, av en djupt rasistisk känsla eller diverse etniska fördomar mot utvalda nationella grupper.

Kulturell rasism kan därmed vara även ett uttryck av ett uppsåtligt politiskt bedrägeri av sina förespråkare eller produkten av ett undermedvetet affektivt tillstånd. Således, kulturrasisten sällan vill, eller ytterst sällan kan, erkänna sin faktiska biologisk-etniska rasistiska inställning.

Min poäng är att så kallade kulturella inställningar är egentligen uttryck av ideologiska och politiska övertygelser. Dessa i sin tur inte sällan formuleras utifrån ett klass-ideologiskt perspektiv. Samma perspektivet som har eventuellt använts i andra strategiska sammanhang såsom det utrikespolitiska.

Svenska språket

Beträffande det sedan tidigare högt debatterade temat "invandrare och det svenska språket", kan man konstatera att DN tar en mjukare ställning och vill ta hänsyn till den mera nyanserade existentiella situationen av enskilda flyktningar. De som exempelvis skall, eller borde, eller överhuvudtaget kan återvända till hemlandet för att slutföra sin kamp. Dessa, enligt DN, har inte samma behov att kunna språket väl.

Jag däremot förespråkar en ännu effektivare svensk språkundervisning, definitivt obligatorisk - dock anpassad till den individuella förmågan. Detta sett från ett annat perspektiv, även det fokuserat på invandraren/flyktingens eget intresse.

Nämligen invandrarens förutsättningar för integration – för sin egen skuld – ökar avsevärt i direkt korrelation med graden av möjligheten att kunna kommunicera.

Inte heller kan vi emellertid göra en fetisch av temat svenska språket, i den bemärkelsen att bemästrandet av dessa nödvändiga instrument kan garantera accepterandet och integrationen. För den strukturella rasismen, och den kulturella rasismen, skall alltid hitta sin väg för att stoppa invandraren i sin sorgliga promenad emot så kallad svensk fullvärdighet.

Onödigt, skall man tycka, eftersom fullvärdig integritet finns redan hos en människa vid födelsen oavsett land.

Marcello Ferrada-Noli, 17/3 2009

---

Detta inlägg publicerades av Second Opinion. Temat kulturrasism har varit föremål för flera inlägg i professors blogg. Se exempelvis What is behind Swedish cultural-racism och Den skarpa vinden à la Skåne förargat sig mot min hud

Andra berörda länkar: Vem äger flaggan, Den skarpa vinden i Skåne förargade sig mot min hud Vem äger flaggan Svensk? vad god dröj, Mätt din snorre, Vilse i mångfalden, Upptäck Sverige, Intressant? M. Zaremba, Invandring, integration, rasism, invandrare, diskriminering, 2, 3, 4, 5, 6

Läkare i rikets och patienternas tjänst. Ej tvärt om

Utifrån det allmänna intresset, ett imperativ som borde klargöras i sviten av händelsen i Astrid Lindgrens Barnsjukhus - i synnerhet läkarkårens inställning gentemot åklagarsidan - är att: Samhället dyrt avlönar sina läkare icke främst för att de skall ha sin delikata integritet behagade på rättvisans bekostnad, utan för att de skall göra sitt jobb i patienternas överlevnadsintresse, etiskt, professionellt - och enligt lagen.

The return to Warland. Detail. De Noli 2004

I ett debattinlägg i SvD 15/3 - Återhållsamhet kan skapa onödigt lidande - beklagar professor Daniel Tarschyso, ordförande i arbetsgruppen inom Statens Medicinsk-Etiska Råd (SMER) att 

”Både bland läkare och åklagare känner man nu den professionella integriteten ifrågasatt”.

Här nedanför introducerar jag ett par reflexioner omkring det påståendet. Låt mig bara först framlägga den följande besynnerliga paradoxen, så djupt innerligen i den svenska politiska kulturen. 

Å ena sidan det är i Sverige allmänt att betraktas som både ofint och meningslöst att ställa myndighetsutövare ”till svars” för deras handlingar. Notera även att man i Sverige använder i sammanhangen ”svar” i stället för ”ansvar”. Berörda lagar är till synes framförda, mer för att ursäkta myndigheternas agerande än för att i stället granska deras gärningar, deras makt, deras arrogans.


I den ovanstående meningen likställer jag som myndighetsutövare den svenska läkarkåren, poliskåren, et cetera.


Just det. Å den andra sidan, vid vart enda tillfälle den offentligjorda händelsen framtvingar en förklaring avseende ett kårmedlems beteende, då svarar kåren a) delvis i kollektivt försvar i en anda, kåranda som det heter, och b) man refererar aldrig till den samhälleliga konsekvensen av den påtalade handlingen utan till den personella affektiva, känslomässiga eller materiella konsekvenser som det inträffade skulle kunna innebära för utövaren, eller kårens. 

Där skall allmänheten konstatera - i stället för public service – inget annat än ren fräckt, egotrippat yrkeskulturellbeteende.

För problemet handlar, utifrån det allmänna intresset, icke i första hand - eller i någon hand alls - om huruvida ”bland läkare (och åklagare) känner man nu den professionella integriteten ifrågasatt”.

För problemet handlar - utifrån det allmänna intresset - att livet av en människa, hur än ”litet” det livet var, kan ha tagit slut genom ett dråp eller en felaktig handling. Och för i så fall är det som skall primärt förhindras, inte att man överhuvudtagen skall undvika ”såra” en läkarkår hit eller en åklagarkår ditt.

För problemet handlar, utifrån det allmänna intresset, att det är med allmänna medel som alla dessa myndighetsutövare är finansierade och med det unik och precis ändamålet att dessa skall betjäna riket och deras medborgare. Och punkt och slut.

Och detta betyder att allmänheten bekostar sina läkare icke främst för att de skall ha sina känslor behagade utan för att de skall göra sitt jobb, i patienternas intresse, professionellt – och enligt lagen. Om nu är det så att lagen finns för alla, således.

Och detta skulle givetvis gälla för samtliga statliga yrkes- och myndighets utövare.

..
Själva resonemanget om ”dödshjälp” och eutanasi implicit i de diskussionerna refereras i Återhållsamhet kan skapa onödigt lidande kommenteras senare. Se annars mitt inlägg Folkpartiet:s motion för dödshjälp helt emot resolutionen av World Medical Association.

..

Marcello Ferrada-Noli

Med dr, professor

.. ..
Andra om dödshjälp, eutanasi, Intressant, 2, 3, 4, 5
Länkar från Nonicoclolasos (docent Niclas Berggren) Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, AB. Andra från Läkartidningen: a, b, c, d, e, f, g, h, i, j

Doubtout. Den nyaste stressdiagnosen

Senaste året registrerades en hela 25 procentig minskning av sjukskrivningarna och nu går de sjukskrivna tillbaka till jobbet. Den minskning av svenskarna som för det ändamålet söker läkarbesök respektive rehabiliteringsåtgärder ställer ett stort problem för dem i branschen som har dragit ofantlig nytta av detta. Men nu är deras problem över. En ny stressrelaterad diagnos har upptäckts i Sverige och som snart kan komma att ersätta båda burnout (utbrändhet/ utmattningsdepression) och boreout!

The waiting for the word. De Noli (1977)

Först kom Burnout

”Diagnosen” Utbrändhet/utmattnignsyndrom kallades ursprungligen ”burnout” av California psykologerna. Allmänheten har lärt sig av median allt möjligt vad det otroligt anpassande utbrändhetsbegreppet kan innebära dock - ännu - ”Det finns idag ingen allmänt accepterad definition av utbrändhet”.

Alltså, rekommenderad läsning: ”Kejsarens utbrända kläder” (Sociologisk Forskning 1-05)

Sedan kom Bored out
Vad görde experterna då? Ju, man upptäcker en ny diagnos som heter ”boreout”. Precis som ”burnout” avser människor som stressar genom att ha mycket att göra, i ”boreout” stressar man av den motsatta anledningen, man har helt enkelt för lite att göra på arbetet, påstår forskare (DN 15/2).

Det problemet förväntas att bli ännu sämre "tack" den lågkonjunkturen som framtvingar fler och fler företag att drastiskt minska produktion och därmed arbetarnas sysselsättning.

Experten Aleksander Perski uppger till DN om boreout att ”Det gör reaktionen farligare än andra stressreaktioner eftersom man inte försöker få hjälp” (DN 15/2). Alltså, budskapet: var snäll och skicka de nya ”patienterna” att söka hjälp hos stressmottagningar. Och som annars numera upplever - förståeligt -en oviss framtid i dessa dystra tider. Ytterligare, experterna Marie Åsberg och Åke Nygren - enligt en inbjudan från AFA jag erhållit 20/2, 2009 - skall i ett kommande seminarium informera ”hur den rådande lågkonjunkturen ska hanteras för att det inte ska bli en ny epidemi av människor som insjuknar i utmattningssyndrom”.

Och nu till sist Doubtout. Eller Lagom stressyndrom, på svenska

Inte jag heller vill missa – vid det här gyllene kristillfället som det nuvarande finansiella läget tycks erbjuda – chansen att upptäcka en diagnos. Så har jag i dag upptäckt diagnosen ”doubtout”, eller ”lagom stressyndrom” på svenska. Min diagnos inriktar sig till den enda gruppen som till synes finns kvar att psykdiagnostisera vid arbetsplatserna. De som varken arbetar för mycket (och därmed stressar som i burnout) eller arbetar för lite (och därmed stressar som i bored out). Alltså hela resten, gruppen mitt i mellan, de som inte vet vad är det som bäst att göra för att inte hämna i väggen och av den anledningen kan hämna naturligvis just där.

Det består mitt upptäckta syndrom - som jag har utnämnt doubtout - att man varken har för mycket eller för litet att göra på arbetsplatsen och därmed hamnar man i en ovisshetsfälla, med stark känsla av bristidentitet, som leder till ej hanterbar stress. Eller också:

Doubtout: "Tillståndet där man inte vet vilken stress man har, eller varför man inte är stressad"!

Alltså alla andra är som sagt antingen högt eller lågt stressade. Man stressar ju i Sverige inte minst av att inte vara som alla andra. Således, när man inte vet vilken syssla är det som kan orsaka alldeles för hög respektive låg patologisk stress, hamnar man i en situation med många ”ovisshetsmoment” (därmed ”doubtout”) inför prioritering av sysslorna. Eller också, för att undvika risken att blir sjukare av ”doubtout”, bestämmer man sig i att det är lika bra att inte göra något alls på arbetet. Som i sin tur är en annan fälla eftersem det skulle leda till boreout.

”Lagom stressyndrom” blir säkerligen en mer känd och mer vinstgivande epidemi än de andra numera kända i rehabiliteringsgeschäft. Ty de allra flesta människorna i Sverige lider antagligen av ”Lagom stressyndrom”, dock hade dessa personer inte hitintills ett diagnosnamn. Men nu skall min diagnos lösa stressproblemet. Jag skall nu starta ett rehabiliteringsbolag för ändamålet och förväntar mig enligt praxis att Socialstyrelsen skall kalla mig för att vara med i utformningen av de nya diagnostiska kriterierna.

Marcello Ferrada-Noli, med dr i psykiatri, 14/3 2009

P.S. Självfallet har ni redan upptäckt att ovanstående "doubtout" är en ironi, och ni är välkomna till min portal om utmattningssyndrom (som länkar till några inlägg med kritiska synpunkter om dessa otroliga diagnoser) eller här (ny uppdaterade portal)

VAD VAR DET VAD JAG SADE: (klick på bilden)

Och om den påtalade stressen bland ungdomar hänvisas även här till "Does really OVER THE HALF of Sweden’s young women suffer of burnout?" , samt "stressen bland universitet studenter", här: "Stress" is not the cause of main problems in Swedish students, och här: Swedish university students. More poor than "stressed" 11/04, 2006 och här:

Intressant? 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, Andra om sjuksskrivningar (2), utbrändhet, utmattningssyndrom

Se även Hanne Kjöller artikel i DN 29/3 2009

Att definiera Kulturrasism

Kulturell rasism kan vara även ett uttryck av såväl ett uppsåtligt politiskt bedrägeri eller av ett undermedvetet främlingsfientligt affektivt tillstånd. Således, kulturrasisten sällan vill, eller ytterst sällan kan, erkänna sin faktiska biologisk-etniska rasistiska inställning.

Ansökan avslagen (Aplication rejected. De Noli 2004)

Vad är kulturell rasism?

Kulturell rasism, det ideologiska ställningstagandet av en individ eller organisation, avser att proklamera:

1. Att deras egen nation, etnisk tillhörande grupp, eller tillhörande socialklass har ett kulturellt, ideologiskt eller religiöst värdesystem samt socialt beteende som värderas kvalitativt överlägset gentemot de motsvarande tillskrivna invandrarna från fattiga länder oavsett hudfärg.

2. Att dessa invandrare skall som grupp bedömas att ha kulturella särdrag, religiösa övertygelser, allmänt leverne och socialt beteende som är överväldigande mindervärdiga, negativa, kriminella, och framförallt farliga för kulturrasistens land.

3. Att i enighet med proklamationerna ovan a) invandring från dessa länder skall upphöra eller kraftigt minimeras, b) de som redan är bosatta kastas bort åtminstone till dels, samt c) betydande begränsningar gällande mänskliga rättigheter av invandrarpopulationen borde introduceras (exempelvis rätt till boendevalmöjligheter).
.
Kulturell rasism - som ideologiska formulering - kan också användas i mörkläggningen av en egentlig biologisk-etnisk rasism, av en djupt rasistisk känsla eller diverse etniska fördomar mot utvalda nationella grupper.

Kulturell rasism kan därmed vara även ett uttryck av ett uppsåtligt politiskt bedrägeri av sina förespråkare eller produkten av ett undermedvetet affektivt tillstånd. Således, kulturrasisten sällan vill, eller ytterst sällan kan, erkänna sin faktiska biologisk-etniska rasistiska inställning.

Följande från min text What is behind Swedish cultural-racism :

Put it in general terms, those who hate the Arabs or the African immigrants do not hate them much for the religion they profess or the colour of their skin, but rather because they are believed to represent the most poor segments of society. Because they live in the unfashionable "gethos" they are assigned by the force of their poverty. Because they represent a social misery we are ashame of, that rather would prefer to ignore, or has been repressed at consciousness.

Society, as well as the individuals that compose it, also has a consciousness. And this social consciousness is the ideological constellation of prevalent culture, prevalent moral, prevalent religious beliefs and prevalent ideology in the juridical system. In each of them we will find the spirit and profit of the rich but the absence of the oppressed and the poor.
..
Secondly, to regard those immigrant as miserable social class is not only unfair but an act of ignorance and contempt towards an important (and numerous) segment of the Swedish population and which represent a creative, enormous and dignifying social potential for the moral and economic prosperity of this country.

För hela inlägget klicka här
. .

Marcello Ferrada-Noli, 13/3 2009

Andra berörda länkar: Maria Ferm, Vem äger flaggan, Den skarpa vinden i Skåne förargade sig mot min hud Vem äger flaggan Svensk? vad god dröj, Mätt din snorre, Vilse i mångfalden, Upptäck Sverige,

Intressant? M. Zaremba, Invandring, integration, rasism, invandrare, diskriminering, Råsengård, främlingsfientlighet, islamofobi

Från sorg till agerande. Om skillnad mellan forskare och journalister

Det finns förvisso skillnader mellan å ena sidan forskare, professorer, doktorander, vetenskapligt skolade folk i andra ord, och å andra sidan journalister samt professionella eller privata skribenter.

Mourning at Warland. DeNoli 1974

..

Man skulle tro att denna skillnad har mer att göra med kunskapens omfattning, beprövad expertis utifrån disputationernas ämne, docenturinriktningar, chair benämningar, etc. Men så är det inte.

Åtskilliga journalister och ledarskribenter, och även privata bloggskribenter, är ofta väl akademiskt skolade och har ett professionellt sätt att förse sig med vetenskaplig information, hantera och förmedla den informationen samt återge sina egna åsikter i debatten.

En skillnad kan däremot bestå att det är journalisterna som till synes äger – om inte rätten – makten att selektera vilka forskare skall uttala sig i de papperstidningarna eller övriga medier i vilka journalisterna är anställda. Något som kan likställas med att journalisten i verkligheten selektera och bestämmer vilka teser skall - istället för andra - förmedlas till allmänheten, omkring en viss debatt eller nyhet. Ytterligare, icke politiskt korrekta uttalande som experterna undantagsvis tillåts sällan publiceras därefter i tidningens on-line upplaga.

Emellertid, tack den nya bloggmedia – som växer med accelererade kraft både i kvalitet och i kvantitet - kan ovan relativt snart vara en till ”thing from the past”.

Med detta sagt, kvarstår en egentlig skillnad som ofta kan noteras i termer av åsiktspublicering. Nämligen, forskaren är mer ofta angelägen att föreslå lösningar för de samhälleliga problem som han/hon analyserar. Dessa åtgärder kan vara direkt uttalade eller implicit i det problemkarakteriserandet.

Exempelvis i den pågående debatten avseende möjliga faktorer som intervenerar i skolmassakers etiologi – debatt som naturligtvis återaktualiseras vid varje sådan tragisk episod – föreslår forskare de åtgärder som de tycker lämpligast. Alltså adekvatast utifrån de variabler som kunnats identifieras som mest förekommande. Riskfaktorn, heter det i epidemiologiskt språk.

Skolmassakers etiologi

En professor i pedagogik vid högskolan i Gävle, Peter Gill, som faktiskt har den forskningsinriktning våld i skolorna, har kunnat isolera en av dessa faktorer, nämligen mobbning. Han exkluderar självmordsbeteende som regelförekommande vilket är i korrespondens med vad jag har hävdat tidigare (2008) i mitt inlägg Utvidgade självmörd är det inte. Ytterligare, mina senare beräkningar visar att denna exkluderande är statistiskt signifikant i jamfört med andra jämtförbara egenskaper.

Följaktligen, undertecknad har i Skolmassakrer. Mobbning viktigast i multiorsakssambandet förespråkat förebyggande insatser gentemot mobbning vid svenska skolor som en konkret åtgärd att hantera den riskfaktor som professorskollega Peter Gill har påtalat dessa tragedier innehaver. Problemet är att betrakta som allvarligt och inte minst efter professor Gills rapport Vart tredje mobbningsfall utförs av lärare mot elev i DN-debatt (16/2 2007), kvinnliga lärare dessutom, vilket då orsakat visst obehag hos etablissemanget.

Sanna Rayman, Ledarredaktionens blogg (SvD 12/3) beklagar i Käpphästar vid debattens vattenhål har läst med "visst obehag" övriga debatörenas inlägg beträffande händelserna vid skolan i Winnenden - bland annat teser om mobbning - publicerade i Newsmill. Ledarskribenten har visserligen rätt när hon karakterisera fenomenet som multicausal, av multiple orsak.

"Allt smälter samman och en dag rinner bägaren över. Mobbning, olycklig kärlek eller frånvaron av kärlek, närvaron av vapen, psykiska problem, svårigheter i skolan... Allt sammantaget är det en fruktansvärd kombination av bördor, visst".

Däremot verkar SVD-ledarbloggen ta därefter en eklektisk inställning gentemot huruvida det finns eller ej att göra något till problemet.

"Men ta bort flickvänsproblemet. Ta bort skolor med krav. Ta bort Counterstrike. Med detta gjort, skulle vi då vara befriade från framtida bägare som rinner över?"

Denna fatalist påstående lämnar en förtvivla som kanske motsvara läsarens sorg omkring det inträffade. Det som istället behöves är förebyggande åtgärder för att försöka undvika en ytterligare anledning till sorg.

Om inte naturligtvis journalisterna presenterar egna eller andras vetenskapliga beräkningar som anger belägg för motsatsen, eller för alternativa huvudfaktor i det orsakssamband.

Igen. Att bekämpa mobbningen kan vara den mest konkreta åtgärd som finns tillgänglig för skolmyndigheter för att minimera risker för sådana förfärliga händelser.

..

Inlägget är även publicerat på Second Opinion.

Marcello Ferrada-Noli, 12/3 2009

Länkar 1, 2, 3, 4, 5, 6, med 7, 8, 9
Intressant?